Energifylld punkkväll när Peter and the Test Tube Babies gästade Musikens hus

Göteborgsfredagen bjöd på västliga kulingvindar och solsken och om man hamnade i lä värmde solen härligt. Det annonserades en riktigt fin punkkväll på Musikens Hus och självklart var det omöjligt att missa detta event när legendaren Peter Bywaters i Peter and the Test Tube Babies skulle sjunga på en scen i Göteborg.

Peter and the Test Tube Babies bildades i slutet av 1970-talet i Brightontrakten, East Sussex, i sydvästra England och slog igenom direkt med debutsingeln ”Banned From The Pubs” 1982. Deras två första plattor Pissed and Proud (1982) och The Mating Sounds of South American Frogs (1983) är milstolpar inom Oi!-punken och lika viktiga plattor som till exempel Cockney Rejects första Greatest Hits-volymer eller Cock Sparrers Shock Troops. Den brittiska punkscenen var generellt sett väldigt stark vid denna tidpunkt och det smittade av sig på övriga länder i Västeuropa.

Det var ett grönt och blått sken över scenen och gott om folk som trängdes runt baren när jag kom till Musikens hus vid halvniotiden denna fredagskväll. Fyra band skulle inta scenen under kvällen och först ut var finska The Pistones.

De fyra musikerna gick på scen strax efter nio och inledde med ”You Are the One”. Det var bra ljud, snyggt ljus och det blev en bra inledning på kvällen. Spelningens höjdpunkt var ”Do You Really Think So” i ljusblått sken.

Därefter var det dags för italienska Los Fastidios som bildades i Verona i början av 1990-talet och som kretsar mycket kring sångaren Enrico. De har också haft en viktig roll på den europeiska Oi!-scenen de senaste decennierna och varit i Sverige åtskilliga gånger.

En banderoll hissades upp på väggen bakom trumsetet med texten ”LOS FASTIDIOS Est. 1991” och strålkastarna lyste turkosaktigt från taket. Från DJ-båset spelades bland annat The Specials ”Concrete Jungle” och The Clashs ”Career Opportunities” och festen var igång på allvar.

Italienarna gick på scen och vi bjöds på en härlig timme med en fin mix av punk- och ska-gung. Äldre låtar som ”Antifa Hooligans” varvades med nyare som till exempel ”Joy Joy Joy” och det lät genomgående bra.

Det kändes alldeles självklart att en sådan här kväll även skulle ha svensk närvaro och Troublemakers med Christer Blomgren i spetsen var ett utmärkt val. De stod ju på de svenska punkscenerna redan i början av 1980-talet.

Cockney Rejects ”Bad Man” dundrade ut ur högtalarna och volymen höjdes ytterligare en stund senare när Troublemakers klassiska ”Ronka” spelades från DJ-båset och kort därefter gick bandet på scen.

”Gott att vara tillbaka”, uttalades från scenen och det hade flera innebörder denna kväll. Vi var nog många i publiken som höll med, i alla avseenden. De inledde med ”Kleptoman” i vitblått sken och ljudet var ganska dåligt i inledningen där jag stod, men det blev snabbt bättre.

Vi bjöds på en fin 45-minutersspelning som bland annat innehöll ”Majorna brinner”, ”Mammas flickor” och ”Utan hjärta stannar Sverige” i grönorange sken. Allt avslutades så klart på bästa sätt med en rykande version av ”Staden Göteborg”.

Klockan hade passerat halv ett när Peter and the Test Tube Babies gick på scen. Scenen var upplyst i grönt ljus och de fyra musikerna inledde med klassiska ”Moped Lads”. Publiken gungade eller dansade och det var härlig stämning i lokalen. Punkkonserter är ofta så vackert fulla av energi.

Britterna gav oss en härlig konsert med fler av deras bästa låtar som till exempel ”The Jinx”, ”Keep Britain Untidy” och ”Never Made It”. När klockan närmade sig halv två var jag tvungen att avrunda kvällen medan grymma ”Maniac” dundrade ut över rummet. Det kändes som en perfekt avslutning på en strålande fredagskväll och helgen kunde knappast ha inletts bättre.