Stenhård hardcore med Agnostic Front på Musikens hus

Agnostic Front arkivbild

Det var en sensommarkväll i Göteborg där regnet hängde i luften och senare föll, men avlöstes kort därefter av solstrålar över huvudet på sjömansfrun vid Stigbergstorget. Som vanligt var det härlig stämning på Andra långgatans pubar och kvällen skulle toppas med punk på Musikens hus.

Agnostic Front behöver nog ingen längre presentation om man har koll på punk- och hardcorescenen, men om man inte har det kan jag nämna att bandet bildades i New York 1980, har släppt ett 15-tal album och har haft massor av olika medlemmar över tiden. Gitarristen Vinnie Stigma och sångaren Roger Miret har dock hängt med över tiden. Under denna turné firas att det är 35 år sedan debutalbumet Victim in Pain släpptes.

Det var mycket folk på Musikens Hus i Majorna när jag kom dit, lite senare än jag hade tänkt, och första band på scen för min del var Skånepunkarna i Death By Horse som blev en ny bekantskap i livesammanhang för mig. Deras debutplatta This Too Shall Pass släpptes 2016 och tidigare i år kom uppföljaren Reality Hits Hard.

Det var ett stort skynke som hängde bakom trumsetet med fyra zombieliknande människor och en stor, frustande häst ovanför tillsammans med texten DEATH BY HORSE i svartvitt. Ovanför skynket lyste strålkastarna varmt rött och högtalarna bjöd på fina ”Wild in the Streets” med Circle Jerks från samma tid då Agnostic Front inledde karriären.

De fyra musikerna i Death By Horse gick på scen strax efter åtta och om kvällens huvudnummer handlade om stenhård hardcore så bjöd Death By Horse mer på punk åt skatehållet. Det lät riktigt bra när låtar som ”Dear Jim” och ”Straight Edge” fyllde lokalen, men bandet hade lite svårt att få med sig publiken i inledningen och det var inte så konstigt med tanke på att majoriteten var där främst för lite hårdare toner.

Massor av energi och grymt härlig inställning gjorde att bandet successivt fick med sig större och större delar av publiken, mest tack vare sångerskan Jahna Lunds uppträdande. Hon var lika ofta ute på golvet och dansade och sjöng, som på scenen, och hennes utstrålning smittade av sig på många av oss.

Detta blev en härlig spelning i cirka 40 minuter med andra höjdpunkter som ”Narcissist” och ”Summer’s Up” i slutet. Jahna Lund berättade att detta var bandets andra spelning i Göteborg och att den första endast hade haft en betalande i publiken! Det lär nog inte hända igen för vi är nog många som kommer tillbaka nästa gång de har vägarna förbi.

Musiken från DJ-båset var ofta vald med fingertoppskänsla under kvällen och högtalarna dundrade bland annat ut Fucked Ups ”Police”. Det är ingen vild gissning att kandensarna, som bildades i början av 2000-talet, är inspirerade av Agnostic Front.

Strax före halv tio hängde ett skynke med det klassiska frihetsgudinneliknande skelettet och texten AGNOSTIC FRONT som var upplyst i dunkelt rött ljus. Det var snyggt och strax därefter spelades tonerna från filmen The Good, the Bad and the Ugly ur högtalarna (jag tyckte dock inte att det lät som filmens originalmusik av Ennio Morricone) och fyra musiker gick på scen. Det gick verkligen att ta på stämningen i den fullsatta lokalen när Stigma gick fram till en mikrofon och frågade publiken: ”Are you ready?”

De inledde med en instrumental ljudmatta och kort därefter kom även Miret på scen och de övergick blytungt till ”The Eliminator”. Sedan fortsatte det på inslagen väg och det skapades snabbt varma band mellan artister och publiken som gungade, dansade, sjöng taktfast och tillsammans lyckades man nästan få hela den gamla tegelbyggnaden att skaka.

Det blev med andra ord en härlig timme i den fullsatta lokalen och höjdpunkterna var många. Favoriten ”Old New York”, i snyggt blårött ljus, fick publiken att gunga, ”For My Family” skapade nog kvällens högsta ”hey, hey, hey…” i turkosaktigt ljus och vi fick även ”Gotta Go” i slutet.

En vän av ordning kanske undrar hur det gick med låtar från jubileumsplattan Victim in Pain? Om jag ska vara helt ärlig så minns jag inte alla låtar som spelades (det var nog ett tjugotal), men av dem jag minns så spelades ”Victim in Pain” tidigt och ”Your Mistake” spelades även den i samma veva. I senare delen av setet fick vi höra ”Blind Justice” och Stigma sjöng ”Power”.

Allting slutade med en vacker hyllning och rivig cover av The Ramones ”Blitzkrieg Bop” och om det var möjligt att bli varmare denna kväll så nådde temperaturen i mig nog toppnivåer. Jag hade turen att få se Ramomes på Mejeriet i Lund i min ungdom och det är ett band som har betytt massor för mig genom åren. Att få höra deras kompisar i Agnostic Front framföra en av Ramones allra första låtar var en grym avslutning på en härlig kväll.

Musikens Hus har precis inlett höstsäsongen och det kommer massor av fina spelningar framöver. För att nämna några väljer jag Minami Deutsch, Peter & The Test Tube Babies, Föllakzoid samma kväll som Altays Electric Freedom samt Jon Spencer & The Hitmakers. För detaljer hänvisas till hemsidan.