Under våren har singlar och musikvideor släppts av den tyngre musikens kanske mest spännande undergroundband just nu. Recensenterna har gett dem toppbetyg och i höst släpper progressiva doom/sludge-trion Vokonis sitt omtalade album Grasping Time via The Sign Records. Läs en djupgående Q&A med Simon från Vokonis här.
Den här våren har vi fått sett er spela nytt material live, och singlar och musikvideor har släppts. Kan du berätta lite mer om varför musiken låter som den låter just nu?
– Det hela började med att vi träffades genom ett gemensamt dyrkande kring Black Sabbath. Så det föll sig naturligt att utforska någon form av stoner/doom tillsammans. Sedan har vi med våra olika influenser hamnat där vi är idag. Personligen anser jag att det inte längre är så intressant att spela just doom. Det finns andra band som gör det mycket bättre än oss. Jag har sedan många år lyssnat på metal med en mer progressiv ådra, typ Opeth, Mastodon och Gojira. Det började smitta av sig i hur jag tänkte kring arr och konstruktion av våra låtar. Men det var när jag lyssnade på Elders senaste skiva som det verkligen lossnade. Då förstod jag hur ett band kunde omsätta progressivt och stoner/doom på ett intressant vis.
“Det var när jag lyssnade på Elders senaste skiva som det verkligen lossnade”
Ni har även numera två sångare i bandet, som verkligen skapat en ny dimension av er musik. Hur kommer det sig?
– Jag har länge tjatat på Jonte att börja sjunga, dels för att han är en otroligt skicklig sångare, men mest för att skapa en större bredd inom Vokonis. Vi kan skriva helt andra låtar med båda på sång. Det var målet, att ta bort så mycket begränsningar som möjligt. Det tycker jag vi lyckats ganska bra med om en ser till hur det lät från början.
Kan du säga något om processen kring skapandet av Grasping Time?
– Jag ville utmana allt vi tidigare hade gjort, mest för att jag själv hade svårt att skriva som vi tidigare hade gjort. Det föll sig mer naturligt att ta in mer uptempo-partier, lugnare delar och även att våga ta ut svängarna genremässigt. Vi spelade in i Studio Underjord med Joona Hassinen, vi har lärt känna varandra bra. Han vet hur vi vill låta, och vi tycker nog allihopa att vi lyckades skapa något som vi inte gjort förut, vilket är viktigt för mig. Jag är inte intresserad av att upprepa mig själv alldeles för mycket vad gäller musik. Så jag fick kämpa lite med Jonte och Emil för att få genom min vision, haha! Vi lyckades forma materialet till slutprodukten ihop, vilket vi alla är otroligt stolta över.
“Tematiskt handlar det mycket om ångest, mycket av mitt personliga mående är ingjutet i den”
Vad innebär nya albumet för er?
– Det är ett avstamp och en ny-introduktion av bandet. Det är en bra representation av vad en kan förvänta sig av oss framåt. Tematiskt handlar det mycket om ångest, mycket av mitt personliga mående är ingjutet i den. Under tiden vi skrev och producerade skivan mådde jag som sämst. Jag började få problem med att se en framtid överhuvudtaget för mig själv. Så Grasping Time var en stor del av mitt liv i detta skede. Jag ville inte kasta bort min tid utan göra något meningsfullt med den, då den kändes begränsad.
Senaste singeln “I Hear The Siren” upplever jag har ett slags olika nyanser av mörker. Ett brett spektra av känslor. Kan du berätta mer om den låten?
– Jag och Jonte jammade lite på versen, jag var rädd att det skulle låta för mycket western men Jonte övertygade mig om att det skulle bli bra. Jag gav honom frasen ”I Hear The Siren” utan att egentligen berätta varför. Jonte skrev resten av texten, som på ett bra vis beskriver hur det är att kämpa mot ångest och depression. Något vi har en del historia av i bandet. Så i kortare drag är det en låt om att inte låta sig uppslukas av det mörka även fast det troligtvis alltid hänger med i någon form.
I början av året var ni på turné och spelade bl.a. på Stad i Mörker 3,5 på Plan B. Jag såg er där, fantastiskt bra spelning! Ni var på turné med Skraekoedlan och sedan spelade ni även på Desertfest i London, hur var det att spela det nya materialet live?
– Fantastiskt! Jag var jättetaggad på det. Det var första gången jag tyckte vi levererade något som lät mer som ett genuint uttryck. Jag tycker det togs emot bra av publik och de som lyssnat på oss innan.
– Vi har kommit att bli bra kompisar med Skraeckoedlan, det är alltid roligt att spela ihop. Banden kommer bra överens då vi har liknande intressen samt inte dricker alkohol. Vi försöker båda vara så närvarande som möjligt i alla situationer vi kan.
“Vi var så nervösa över att det inte skulle dyka upp folk och runt 15 minuter innan vårt set var det helt tomt på golvet”
– Desertfest i London var så häftigt! Vi var först ut på Underworld första dagen av festivalen, vi var så nervösa över att det inte skulle dyka upp folk och runt 15 minuter innan vårt set var det helt tomt på golvet. Sedan precis då vi gick på hann det bli smockat med folk. Det var häftigt, och för oss en väldigt tacksam debut i London!
Vad har ni för andra planer inför albumreleasen och framtiden?
– Vi har planerat att spela in lite material inför en potentiell EP eller split längre fram. Vi får se när det kan bli aktuellt, vi är ett väldigt kreativt band så det blir lätt att 3-4 låtar tar form då och då. Så det är skönt att spela in det och se vad vi gör med det.
– Sedan kommer ju skivan såklart 6 september. Så tanken är ju att vi ska sprida den så gott det bara går. Vi har en del färdiga bokningar men tanken är att även göra mer festivalgigs utomlands samt lite längre turnéer.
Här kan ni se Vokonis live sommar/höst 2019:
2 aug – Skogsröjet
18 okt – The Sign Fest Skylten, Linköping
19 okt – The Sign Fest Slaktkyrkan, Stockholm
24 okt – Close-Up Båten 26
8 nov – The Sign Fest Musikens Hus, Göteborg
9 nov – The Sign Fest Plan B, Malmö
