Yran 2019 – som en påse Gott & Blandat

Arkivbild. Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

Årets Störsjöyra var en påse Gott & Blandat som bestod mest av de där gröna bitarna som lika gärna inte behövt vara där. I kombination med de andra godisarna så fungerar de okej men jag skulle inte nöja mig med bara gröna.

Headlineartisterna är där för att få upp publikantalet, I get it. I år var det dessutom Urkult-festivalen under samma datum. Det och artister som kan ha gjort några festivalspelningar för mycket kan ha bidragit till att det kom 2000 personer mindre än förra året.

Min plan i år var att verkligen skala ned festivalprogrammet och koncentrera mig på några utvalda pärlor för en skön festivalhelg. Och att get my ”Rocks Off” med Primal Scream. Det var märkligt men ett häftigt lyckorus att se ett band jag älskade på 90-talet som fortfarande var peppade till max på att uppträda.

Note to self: Glöm inte telefonen på hotellrummet.

Pussy Riot arkivbild. Foto: Fredrik Nystedt/Rockfoto

En vecka innan Pussy Riot skulle uppträda på Yran så greps en av medlemmarna, Maria Aljochina, under en demonstration i Moskva. Något som kanske är vardagsmat för konstnärskollektivet blev en dramatisk vecka för Yrankansliet. Det var in i det sista oklart om de skulle kunna komma till Sverige, men Maria köptes enligt förläggaren ut för 22 500 kronor.

Jag såg henne och Jämtlands president sedan 30 år, Evert Ljusberg, ha ett samtal innan spelningen och under president-talet hade han en Pussy Riot-tröja för att visa sitt stöd. Pussy Riots uppträdanden kan jag inte säga så mycket om förutom att de bokats till fel scen, Teatersalongen. Jag vet inte exakt hur många som får plats där inne, men jag fick det då inte. Det hjälpte inte att de körde två shower. Det hjälpte inte heller att jag trodde min telefon var stulen i ungefär en halvtimme.

Meddelande till dig som lämnade in en telefon med lila skal och unicorn i baren: Du har förändrat min syn på mänskligheten!

Mer drama kom natten till lördagen då något slags bombhot riktats mot Yran via sociala medier. Polisen kunde på lördag förmiddag meddela att det var någon som trollade. Folk hann i alla fall bli rädda och några på mitt hotell valde att inte gå.

Jag såg de flesta guldkornen på Studioscenen, lite mindre scen med lite bättre artister. Rockklubbskänslan passade mig perfekt och kanske blev jag något nostalgisk där jag satt och försökte sammanfatta varje konsert jag sett, med tre ord om varje i artist i en röd anteckningsbok.

Linn Koch-Emmery arkivbild. Foto: Til Jentzsch/Rockfoto

Bäst: Linn Koch-Emmery

Också bäst: Shitkid och Arre!Arre!

Dessa tre nämnda är den käftsmäll jag behöver live. De måste upplevas och de måste höjas till skyarna.

Otroligt: Sitta på strandkanten i Badhusparken och se hur Storsjön glittrar i olika färger från tivolits lampor och höra en halvtrött Hank Von Hell sjunga ”Hurt”.

Konstigaste: Jag gick på Silent Disco själv! Det var faktiskt helt fantastiskt.

Sämst: Snubbe som försökte byta varor (oklart vad för varor) i utbyte mot sexuella tjänster av minst två kvinnor.

Också rätt sämst: Det här med samma äckliga öl överallt. Fattar sponsringen men finns ju bättre alternativ.

Så himla sämst: Glömde äta Langos!

Godnatt, over and out! Nä förresten godmorgon – klockan är ju faktiskt 5!

Vad som hände på efterfesten får jag berätta någon annan gång. När världen är redo.