Sommarscenerna ploppar upp som kantareller ur marken och särskilt juli är en intensiv och härlig period med massor av spelningar på olika platser i landet. Det är verkligen en underbar musiktradition vi har i Sverige. Ett ställe som jag försöker besöka varje sommar är Slussens pensionat på Orust. Det är en fantastisk plats vid havet och ett hus som verkligen alltid, åtminstone när jag varit där, har varit fullt av värme.
Slowgold släppte sitt debutalbum 2012 och har därefter släppt ytterligare en handfull album. Mörkare släpptes i fjol och blev en av fjolårets favoritplattor. Amanda Werne som döljer sig bakom artistnamnet Slowgold är i mina öron en av landets finaste låtskrivare.
Det var ett solglittrande Slussen som välkomnade med öppna armar och ett stilla hav när jag kom fram vid niotiden. Den röda scenen med den slingrande ljusslingan såg ut precis som vanligt och det var ett härligt sorl i lokalen.
Slowgold gick på scen ensam med sin grymt snygga Les Paul-gitarr och munspel och inledde spelningen en halvtimme senare med vackra ”Evighet”. Det lät strålande och därefter fick Amanda sällskap på scenen av Johannes Mattsson på bas och Erik Berntsson på trummor.
Det blev en härlig spelning som var uppdelad som en fotbollsmatch, det vill säga 2 x 45 minuter plus tilläggstid eller, mer korrekt, extranummer. Vi bjöds på härliga låtar som till exempel ”Väntar”, ”Drömmar” och ”Mycket bättre” som snyggt tillägnades vänner som inte längre finns med oss. Amanda Wernes vackra sång fyllde Slussen och att få stå i denna miljö och lyssna på dessa låtar samtidigt som utsikten genom fönstren visade Bohusläns vackra klippor, havet och bryggorna var närmast perfekt denna tisdagskväll. Om jag ska anmärka på något så blir det den takfläkt som ständigt snurrade i baren. Den var verkligen inte lyckad och den bör arrangören fundera på att stänga av under spelningar framöver.
Vi bjöds även på två covers som avslutade första set. Chris Isaaks ”Wicked Game” med svensk text av Amanda framförde trion väldigt vackert och Amanda avslutade sedan ensam med bob hunds ”Vi är såå lyckliga som bara olyckliga människor kan bli”. Den sistnämnda har Slowgold varit med och spelat in med Bob Hund och finns på deras senaste plattan.
Amanda Werne är inte bara en strålande sångerska, hon är även en skicklig gitarrist vilket hon visade flera gånger under kvällen, kanske framför allt i nya låten med arbetsnamnet ”En sådan vår”.
Konserten avslutades med en rivig version av ”Verklighet” och ”Det osynliga”. Det blev stort jubel och taktfasta applåder så det dröjde inte länge innan musikerna kom in på scenen igen och avslutade kvällen definitivt med fina ”Mod”.
Det hade blivit allt mörkare utomhus och en skogssnäppa flög ivrigt lockande över det lilla samhället. Halvmånen lyste vackert på kvällshimlen och jag hörde en kvinnoröst bakom mig som uttalade orden ”det här var lyckat”. Ja, detta var verkligen lyckat.
