Roskildefestivalen 2019: Onsdagsrapport

Roskildefestivalen 2019 är i full gång och som vanligt när man ska skriva rapporter i ett fuktigt presstält är det svårt eftersom allt tenderar att bli en stor dimma. Men vi försöker, det kanske bara bidrar med extra närvaro.

Onsdagen började med att Silvana Imam studsade in på den orangea scenen och invigde årets festival. En modig bokning av Roskilde som annars brukar boka danska akter för det prestigefyllda uppdraget, vilket också märktes på det glesa publikhavet som till 90 procent bestod av svenskar. Men Silvana levererade och skapade starka band med publiken och delade ut en och annan käftsmäll åt den danska invandringspolitiken.

Silvana Imam

En annan käftsmäll delades ut några timmar senare på Arena när rapparen Skepta fyllde den näst största scenen till max. Trots att vi stod en bit vid sidan av scenen hamnade vi ständigt i tomrummet som uppstår innan en moshpit är på väg att braka loss. Årets första riktiga högenergiska spelning kunde en timme senare checkas av från listan och vi gick svettiga vidare till Ghetto Kumbé som redan hade börjat spela på inomhusscenen Gloria.

Först och främst. En liten hyllning till Gloria som trots sin lilla storlek är en favorit på Roskildefestivalen. Scenen, som är den enda som faktiskt är inomhus, skapar en intimitet som snart kan övergå till en energiflod från publik till artist och vice versa. Just detta uppstod när Ghetto Kumbé levererade en kombination av en sanslös ljusshow och en sällan skådad kontakt med publiken. Inte en enda av de hundratals festivalbesökarna som samlats framför scenen stod still och alla lydde bandets uppmaningar om att sitta ner och sen hoppa upp, till punkt och pricka.

Onsdagens bästa spelning, enligt alla recensioner och att döma av det stora publikhavet, stod Rosalía för när hon intog Avalon vid 21:30. När vi kom dit var det så mycket folk att vi tyvärr inte ens fick en skymt av den knallröda outfitten, som vi i efterhand i alla fall fick se på bild. Hennes röst var kristallklar när hon sjöng låten ”Catalina” a capella. Nästa gång den spanska singer/songwritern bokas till Roskilde får bokarna tänka om och placera henne på Arena, eller varför inte Orange?

Cardi B:s uppträdande på Orange försvann iväg lika fort som hennes rumpa rörde sig på scenen. Vilken j**la show. 40 minuter av New York-rapparen från Bronx var inte nog, men att ha fått uppleva artisten live snärjde fansen än hårdare om hennes lillfinger. Hon är en stjärna som verkligen har allt; sången, rapen, dansen, karisman och attityden.

Christine and the Queens

Christine and the Queens var vår kvälls sista konsert, och kändes som en hyllning till Michael Jackson och Prince, rent dansmässigt. Vilken energi. Det var koordinerat, perfektionistiskt men avslappnat och magiskt teatraliskt. Som en musikal utan en dramaturgisk dipp kände man sig påfylld av endorfiner efter hennes, bandets och dansarnas show. För det var en show som avslutade Roskildes första dag med bravur.

Bob Dylan? Det var tillräckligt många andra som gick och såg honom.

OBS: Text av Filip och Amanda Sandström Beijer