Arkivbild. Foto: Samuel Isaksson/Rockfoto
I måndags startade konsertsäsongen i den otroligt episka arenan Dalhalla. Bland sommarens alla bokningar finns en hel del stora, internationella akter – bland annat punkrock-pionjären Iggy Pop.
Trots legendarstatusen på evenemanget är det en otroligt gles publikskara som har samlats på läktarna och framför scenen. Det känns nästan som att något gått snett, har folk missat datumet eller var biljettpriserna helt enkelt för dyra?
Som tur är verkar bristen på publik inte påverka Iggy Pop överhuvudtaget. Den 72-åriga rockräven rent av flyger ut på scenen, gör några suspekta åldanser, fräser lite åt publiken och bränner sedan igång The Stooges-klassikern ”I Wanna Be Your Dog”.
Det är nog inte bara jag som tänker att det fanimej är ett unikum att karln fortfarande pallar. Som om det inte vore nog med att han orkar göra alla danser så är rösten helt i perfektion, som om den hade varit återförsluten sedan 1977.
Apropå 1977 känns medelåldern i publiken som en skara forna tonåringar som nog hörde Iggy Pop för första gången vid släppet av hans ikoniska platta Lust For Life. Något trötta men nostalgifaktorn piggar säkerligen upp.
Även om Iggys fanskara har blivit matta syns inte detsamma hos ”gudfadern av punk”. Inte en enda svettpärla kommer från den rynkiga rockkroppen och trots att Iggy förmodligen är äldst på hela stället känns han yngre än publiken.
Efter öppningsspåret följer ännu en Stooges-klassiker – ”Gimme Danger”. När han sedan väljer att köra hittarna ”The Passanger” och ”Lust for Life” efter varandra känns det lite som en hjärtstartare på publiken och det blir faktiskt lite tryck på ståplatssektionen.
Konsertens peak kommer i och med punkklassikern ”Search and Destroy” som får ståplats att kännas lite som en sketen punklokal i början av 70-talet. Något överdrivet men känslan finns där i alla fall hos Iggy.
Det som framförallt bör understrykas flera gånger, förutom Iggys energi, är hans röst. Den är i absolut världsklass. I Stooges-låtar som ”T.V. Eye”, ”1969” och ”No Fun” låter Iggy exakt som på skiva med sin nasala, skrikröst. Ett under om du frågar mig.
Arkivbild. Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto
Betyg låt för låt (Betygskala 1-5):
I Wanna Be Your Dog – 3
Iggy springer in på scenen och vinkar åt publiken att komma närmare. Bra inledning, men publiken verkar inte riktigt vara klara i öltältet än.
Gimme Danger – 3
Känns gött med en till rejäl Stooges-dänga precis i inledningen, men något mer måste hända för att väcka liv i publiken?
The Passenger – 4
Precis vad som behövdes. Allsången är riktigt maffig mot slutet och blåssektionen gör sig riktigt bra i denna oförglömliga rockklassiker.
Lust for Life – 3
Konserten är onekligen igång men jag hade hellre velat höra denna senare i setet.
Skull Ring – 2
Kul att han väljer att köra något ur den nyare katalogen, men efter två brakhits blir denna en blek uppföljare.
I’m Sick of You – 3
Bra framfört och trumpetfraserna piggar verkligen upp denna gamla pärla.
Some Weird Sin – 3
Med ölbägaren i hand staplar Iggy ut på scenen och håller sitt första mellansnack. Något om att han alltid känt sig ”weird” och därför skrev han den här låten.
Repo Man – 2
Trots en hel del ålande på scenen flyger det inte riktigt.
Search and Destroy – 5
När man precis trodde att publiken skulle bege sig upp i öltältet igen bränns denna punkklassiker av och det är verkligen full gas även högst uppe på sittplats. Konsertens bästa låt.
T.V. Eye – 3
Värdig uppföljare till ”Search and Destroy” men inte mer än det.
Mass Production – 4
Magiskt framförd version, mycket tack vare blåssektionen.
The Jean Genie – 3
Alltid härligt med en David Bowie-låt.
1969 – 4
Riktigt bra ös i denna, saknas bara att Iggy skulle varit nere en vända till i publiken.
No Fun – 4
Bränner denna i samma svep som ”1969”. Skitbra.
Down on the Street – 2
Känns som publiken blev lite uttömd av de två föregående låtarna.
Real Cool Time 3
Sista låten innan extranumret. Riktigt bra framförd men publiken hade nog väntat sig en annan låt.
Extranummer:
Nightclubbing – 3
Trummisen dunkar igång ett långsamt, elektroniskt trumbeat och utsvansandes kommer Iggy iklädd en leopardpryd cape. Riktigt bra cabaret-version av denna låt.
Sixteen – 2
Helt okej men också ganska tråkig.
Five Foot One – 2
Nja nu blir extranumret lite väl sömnigt. Trumpetsolot är det enda som livar upp.
Real Wild Child (Wild One) – 4
Och vi är tillbaka. Ståplats blir ett dansgolv.
Red Right Hand – 3
”One more song, just for fun”. Riktigt oväntat med en Nick Cave-låt som avslutning.
