Hallå där… Erika Lindholm!

För några veckor sedan blev jag tipsad om att lyssna på saxofonisten Erika Lindholms debutskiva. Jag kände inte till Erika sedan tidigare men beskrivningen ”jazz, pop och Brasilien-inspirerad musik på jazzkvartettsättning med altsaxofon som lead” lät spännande så jag gav skivan en chans. Det slutade med att jag lyssnade på den hela kvällen.

Erikas musik har definitivt jazzen som grundbult, men det finns väldigt mycket andra influenser i den, vilket delvis kan förklaras av att hon bott och studerat musik i Brasilien. Några av låtarna har ett skimmer av svensk folkmusik i sina melodier. Och den flöjtdrivna ”Ragi” skulle kunna ligga på en instrumentalproggskiva från tidigt 70-tal.

Det händer väldigt mycket på den här skivan, musiken fastnar aldrig i samma mönster och det är därför ständigt kul lyssning. Låtarna smyckas också ut av mycket detaljer som gör att man upptäcker nya saker hela tiden. ”Sagor och svin”, ett fantastiskt stycke musik som sticker ut som en kreativ fullträff, är ett utsökt exempel på det.

Erikas version av jazz är egenartad men allt annat än svår och borde kunna tilltala även den som inte är så van jazzlyssnare. Nyfiken på vem Erika Lindholm är så bad jag om en intervju. Det skulle visa sig att vägen till den här skivan har varit allt annat än spikrak.

– Att skapa har alltid legat i mitt intresse ända sedan jag var ett litet barn. Jag målade och pysslade jämt. Vid 7 års ålder introducerades jag för musik och började sjunga i kör. Sen har det bara rullat på med olika instrumentundervisningar på kulturskola och vidare till pop&rock-högstadium, folkhögskola och musikhögskola. Under fem säsonger arbetade jag på Frösön i Jämtland som musiker i musikcafé samt som kyrkomusiker vilket gav mig den bästa utbildning inom scenvana och att leverera med enkla medel på plats en kan få.

”Parallellt med musikerkandidaten startade jag eget företag och började frilansa med olika band som jag var med och utformade”

– Parallellt med musikerkandidaten startade jag eget företag och började frilansa med olika band som jag var med och utformade. Band som jag driver ännu idag såsom jazzkvartetten Dumheten och balkan/jazzbandet Mama Chajes Orkestar.

– Mitt andra år på musikhögskolan gjorde jag som utbytesstudent i Rio de Janeiro. Vilket kommit att forma mig enormt som musiker och kompositör. Att skriva musik började jag göra först på folkis. Det var inget som jag tänkt på att göra innan dess. Dock var detta något som jag verkligen började utveckla då jag insåg friheten och glädjen i att få skapa egen musik.

– Strax efter avslutad musikerutbildning åkte jag till Kuba för att utforska musiken där. Efter två månader insjuknade jag akut i en allvarlig njursjukdom och kom inte hem förrän två månader senare med hjälp av SOS. Mitt liv förändrades radikalt. Jag började som dialyspatient och spenderade 16 timmar varje vecka i en maskin som renade mitt blod under drygt 2 års tid. Under den här tiden skapade jag en performance av min dialys, vilken jag kallade Wallée Signalerar. Wallée är alltså namnet jag gav min dialysmaskin som höll mig vid liv i två år. Jag hann även släppa min första platta i mars i år, två och en halv månad innan jag blev njurtransplanterad och friförklarad från dialysen. Och där är jag idag! En månad har passerat av mitt liv med min nya njure, Vilja, som jag kallar den.

”Wallée är alltså namnet jag gav min dialysmaskin som höll mig vid liv i två år”

Varför blev saxofon ditt huvudinstrument?

– Saxofonen var egentligen ett biinstrument för mig i början då jag studerade piano i första hand. Men sen insåg jag hur lätt det var att spela med andra människor och att vara en del av ett jam med saxofonen i mina händer. Den gav mig också frihet till att improvisera i grupp vilket jag bara gjort ensam hemma på pianot.

Vad eller vilka sinnesstämningar triggar dig till att skriva musik? Och skulle du säga att det går att höra i de färdiga låtarna? 

– Jag skriver aldrig musik när jag mår dåligt eller har det riktigt jobbigt i livet. Då flödar ingen kreativitet hos mej. Däremot triggas jag av att skriva när jag mår bra. Då öppnas mina sinnen och jag får nya idéer. Låtarna är såklart väldigt personliga och kopplade till olika starka minnen jag haft när jag skrivit dem. Alla har en egen historia och inspiration. ”Vårvisa” har exempelvis även en text. Vilken handlar om våren som jag fick uppleva i Sverige efter drygt två månader instängd på sjukhus på Kuba och i USA. Jag skulle nog säga att många av mina låtar präglas av någon slags lycka och glädje, ibland blandat med galenskap och cirkus (de två sistnämnda kommer framför allt fram i de kompositioner jag skriver för Mama Chajes Orkestar). Jag gillar musik som inte är förutsägbar, där jag inte alls kan gissa mig till vad som ska komma härnäst.

 ”Sagor och svin” har blivit en riktig favoritlåt hos mig – där händer så otroligt mycket. Berätta lite mer om den.

– Låten är egentligen uppdelad utifrån titeln där – A, B och D-del alla är Sagor och där svinet först tar sin plats i pianisten Wåhlins händer i C-delen. Min största inspiration till den “banala” C-delen är den brasilianska kompositören Hermeto Pascoal. Han har en tendens till att använda sig av extremt enkla och logiska mönster på ett kreativt och banalt sätt i sina kompositioner. Detta har verkligen fascinerat mig och jag har flera gånger i mitt komponerande tillåtit mig att använda det här sättet. Jag hade nog inte vågat göra det om jag inte lyssnat så mycket på Pascoal. I Sagorna har jag försökt fånga det drömska, nordiska och folkliga soundet. Med en twist på inspiration från Amelie från Montmartre i B-delen för att sätta pricken över i:et.

Vad har du för musikaliska planer och projekt på gång framöver?

– Just nu är jag ganska låst och ska snart börja öva igen efter ett långt uppehåll för transplantation. I höst hoppas jag få igång mina projekt igen. En debutskiva med Mama Chajes är inspelad och ska förhoppningsvis ut till nästa vår. Sen jobbar jag lite på ett fortsättningsprojekt av Wallée Signalerar som jag hoppas kunna släppa om något år. En plan är såklart att få till en lite försenad jazzklubbsturné till våren eller nästa höst med skivan som släpptes denna vår. Sen vet jag inte mer. Jag hoppas få åka tillbaka till Rio de Janeiro och återförenas på scen med alla fantastiska musiker jag lärt känna där.