bob hund är fortfarande ett av Sveriges bästa liveband

Bob Hund. Arkivbild, .20190517, Göteborg. Foto: Samuel Isaksson/Rockfoto

”Kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot. Jag är en idiot”, sjunger hela Mosebacketerassen i Stockholm några låtar in i spelningen, tillsammans med Thomas Öberg. Poeten Thomas Öberg, estradören Thomas Öberg, posören Thomas Öberg, men framför allt artisten och underhållaren Thomas Öberg. Det tar ett par låtar innan den konstanta allsången är ett faktum och bob hund lyckas väcka liv i den inledningsvis ganska avmätta publiken på ett utsålt Mosebacke. Kanske är det åskvärmen, kanske har inte de numera ganska åldrade hardcore-fansen ork att göra mer än att vagga lite fram och tillbaka, lagom mycket för att plastglasölen inte ska förspillas, men det är ett förvånansvärt lugnt publikhav som stillsamt tar in vad som händer på scen. Thomas Öberg själv kommenterar det hela med att det är förståeligt att ingen sjunger med, eftersom det tar sju år att lära sig texten till en bob hund-låt.

Men sen drar det igång och då drar det iväg. Långt, långt bort och högt, högt upp.

I maj släpptes det nionde studiealbumet 0-100, 43 minuter av bob hund-verklighet, lika obskyr som oändligt vacker, ljus och mörk på samma gång. Spelningen på Mosebacke hade kunnat vara en kväll av promotion för de nya låtarna, men istället är bandet generösa med att spela många av de allra bästa låtarna från förr. En extatisk ”Nu är det väl revolution på gång”, en glödgande ”Blommor på brinnandefartyg”, en existentiell ”Tinnitus i hjärtat” och ett perfekt extranummer med ”Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss”. Publiken ackompanjerar låtar med manisk handklapp och kvällen är en perfekt mix av glädje, melankoli och spexande på det sätt som bara en bob hund-konsert kan bjuda på.

bob hund är otvetydigt fortfarande ett av Sveriges bästa liveband och deras låtar lyfter alltid till nivåer man inte trodde var möjliga när de spelas inför en publik. Som brukligt är Thomas Öberg i konstant rörelse och med perfektionistisk precision övertrumfar han sig själv i låt efter låt med diverse akrobatiska och dramatiska poser.

”Eftersom mina ord väger så lätt och jag väger ännu mindre är det lätt att höja mig till skyarna”, säger Thomas Öberg i ett av de sista mellansnacken. Det är lätt för att du är briljant, svarar jag honom då.