Starcrawler ägde scenen på Pustervik

Starcrawler

Midsommarveckan inleddes på bästa sätt med en strålande sommarmorgon. Prästkragarna stod vid den lilla grusvägen, och den daggstänkta ängen, och lyste. På musikscenerna i Göteborg lyste det på annat sätt under den ljusa kvällen.

Någon gång under söndagen upptäckte jag ett event på Facebook som gjorde gällande att det mexikanska psychrockbandet La Redada skulle spela på Holy Moly på Andra långgatan under måndagskvällen. Jag hade ingen större koll på detta band, men vet att de psykedeliska scenerna i Syd- och Latinamerika är fina med band som till exempel Föllakzoid, Vuelveteloca och Boogarins – så jag bestämde mig för att gå dit.

Det var massor av folk på Holy Moly och en väldigt fin atmosfär när de sex musikerna gick på scen klockan åtta och vilken spelning det blev! La Redada spelade ungefär en timme – det blev dans, lokalen gungade och det lät ofta väldigt bra. Ett av de finaste ställena på Andra långgatan gnistrade, sprakade och blev för en stund, om möjligt, ännu vackrare.

Jag hade hunnit lyssna på en låt och det var ”Abrete Sesamo” som spelades bland de första låtarna. Orgelslingorna påminde inte lite om Ray Manzarek och The Doors – och om jag ska försöka beskriva musiken, när det lät som bäst, skulle jag vilja kalla det som en hybrid mellan Santana och The Doors, inga jämförelser i övrigt.

Jag lämnade Andra långgatan och gick till Pustervik där det var dags för Telos Vision, som släppte sitt grymma debutalbum A Glimpse of Paradise i april, att inleda kvällen. Jag knockades redan i fjol när singlarna ”Time Is a Breeze” och ”Hold On” (båda finns på albumet) släpptes, så det var med stora förväntningar jag gick mot scenen. Jag missade inledningen, men kom när just ”Hold On” inleddes så det blev en perfekt start.

Scenen på ovanvåningen strålade i lila och det vinröda draperiet skapade en vacker vägg mot Järntorget. De fyra musikerna gjorde ett fint framträdande och vi bjöds på låtar som favoriten ”Remedy” och ”Time Is a Breeze” (den sistnämnda i en större ljudbild än på plattan). Det ska bli spännande att följa fortsättningen för Telos Vision. I mina öron låter det väldigt bra.

Starcrawler kommer från Los Angeles, Kalifornien och spelar garagerocksinspirerad punk. De har hunnit släppa en del singlar och debutalbumet Starcrawler kom ut via Rough Trade i fjol. Bandets sångerska Arrow de Wilde är dotter till trummisen Aaron Sperkse, känd bland annat från fina Beachwood Sparks och har även spelat med den före detta trummisen i Fleet Foxes, Father John Misty.

Vi bjöds på en uppvisning i hur man kan fängsla delar av en publik genom sitt uppträdande. Denna spelning handlade minst lika mycket om Arrow de Wildes storslagna artisteri som musiken. Hon var klädd i en sliten, vit klänning med stänk av rött och något som påminde om ett religiöst kors och hon rörde sig på scenen på ett sätt som fick tankarna att gå till legendaren Iggy Pop. Det var otroligt mycket energi, utstrålning och grymt snyggt när hon kastade sig på golvet, gick upp i brygga och promenerade ut bland publiken. Hon ägde verkligen Pustervik fullständigt.

Musiken lät också bra även om jag ibland blev mer fokuserad på Arrow de Wildes agerande. Några höjdpunkter var ”Ants” och favoriten ”Love’s Gone Around” och det är ju svårt att, som stor beundrare av The Ramones, inte nämna covern ”Pet Semetary”. Om jag minns rätt såg jag den filmen på premiären, just på grund av att Ramones hade gjort soundtracket.

Tyvärr fick jag aldrig uppleva den låten live med legendarerna från Queens. Den enda gång jag fick se dem var under turnén efter albumet Halfway to Sanity, en magisk kväll på Mejeriet i Lund för länge sedan. Stacrawler gav nytt liv åt låten och jag är övertygad om att Joey Ramone och de andra hade varit nöjda om de hade hört den denna kväll.

När jag körde hem hade det dunkla mörkret lagt sig över Bohuslän. Vid vägkanten stod några rävungar med sin förälder. Jag stannade bilen för att undvika att köra på dem och ur bilens högtalare strömmade orden ”I don’t wanna be buried in a pet semetary, I don’t want to live my life again”.