Space is the Place – Sun Ra’s Arkestra firar 200 år på ALICE

”Fuck yes!” utbrast jag när jag äntligen såg Sun Ra’s Arkestra på Köpenhamnsstället ALICEs spelschema. Ett gäng gamla gubbar som spelar abstrakt jazz är kanske inget som man vanligen blir superexalterad över men detta är några av de mest mytomspunna stjärnorna inom jazzhistorien.

Sun Ras dedikerade orkester har fortsatt efter den avlidnes hjältens död, 1993. Förhoppningsvis cirkulerar han runt Saturnus, där han trodde sig komma från och lever ett gott efterliv. Vid sidan av musiken så sysslade jazzkollektivet med rymdforskning och en del andra obskyra aktiviteter.

I lokalen är det riktigt svettigt, värmen utomhus har smugit sig in och att det är en utsåld kväll gör det inte bättre. Något som däremot inte alls verkar påverka bandledaren och altsaxofonisten Marshall Allen som nyligen fyllt 95 och varit med i orkestern sedan slutet av 50-talet. Lägg till Sun Ras 105 och vi är på en 200-årsfest.

Förutom bandets distinkta sound är det ett estetiskt nöje på scenen; klädda i färgglada, glittriga kläder med guld som lyser igenom.

Saxofonerna skapar drömska elefantliknande ljud. Tara Middletons röstomfång är nästan ofattbart. Synthen ger en passande och mystisk rymdkänsla. Denna fusion vävs samman med en rytmisk bopsektion som gör det diffusa till något greppbart, till och med dansant.

Det är en magisk stämning, på gränsen till perfektion, förutom några trötta hipsters som verkar vara oförmögna till att le eller överhuvudtaget acceptera att det finns andra människor där än dem, men det stöter man väl på nästan överallt?

En vän träffar Allen efter konserten och frågar hur han klarat av att turnera så länge och då svarar en av de andra bandmedlemmarna ”music”. Musik håller oss unga och levande – släng in lite astronomi så blir du odödlig.

Köpenhamns mecka för jazz- och världsmusik gör det igen, se och lär Sverige!