SPÅR FÖR SPÅR: The Land Below – Whatever Comes, We’ll Hold the Line

Foto: Gustav Olsson

HYMN har under våren uppmärksammat The Land Belows magnifika singelsläpp och imorgon är det äntligen dags för albumsläpp. Whatever Comes, We’ll Hold the Line är namnet på Malmöbaserade Erik Lindestads nya fullängdare. Premiärlyssna på albumet och läs Eriks egna ord om låtarna nedan.

WALK LIKE NOTHING

Typiskt bra låt att börja ett album med tycker jag. Det kommer igång, man förstår ganska snabbt vad som kommer erbjudas och gillar man det kanske man stannar kvar. ”Walk Like Nothing” är speciell för den förändrade den här samlingen låtar, det är en låt som krävde gitarrer och efter att den fått sina gitarrer började de dyka upp på fler låtar och snart lät jag inte alls som jag brukade göra. Jag hoppas att de som lyssnar tycker om det, för det gör jag.

GOOD TIME

Efter att ha jobbat natt och missat bussen skrevs denna låt under episkt skurhumör och trötthet. Ett försök att peppa mig själv men med en text som osar det motsatta. ”Good Time” är det spår som skrevs först och det fick mig att tänka att The Land Below kan låta precis som jag vill. Det är lätt att låsa sig vid vad man själv tror att man gör, när man i själva verket bestämmer helt själv och får göra och låta hur sjutton som helst. Refrängen låter bra eftersom min käresta Lovisa hjälper mig att sjunga den.

CATCH UP

En av få låtar som faktiskt skrivits i studion. Jag brukar oftast skriva när jag gör annat för att sedan spela in när jag vet hur jag vill ha det, men ”Catch Up” kom till under en lyckad förmiddag och allt föll snabbt på plats. Jag skickade den nästan genast till min kära vän Tobias Isaksson (Azure Blue) som brast ut i ett “VÄNTA!” – fick en idé och spelade in körer till verserna. Redan där och då kändes den helt given och utöver några småsaker har den inte förändrats så mycket. Det är extra kul att få med Tobias eftersom jag sjungit på hans låtar i flera år och nu äntligen sjunger han på mitt album.

LIGHT IN YOU

Skrevs strax efter ”Good Time” och bär samma känsla i arrangemang och ton. Precis som med ”Good Time” handlar texten om något mörkare än musiken antyder, i detta fall utsatthet och rätten att få vara sitt eget fantastiska jag.

YOU MAKE ME LOVE SO HARD I

En låt om föräldraskapets berg och djupa dalar. Det är inte lätt när det är svårt, och ibland gör det ont när man älskar någon riktigt ordentligt mycket. Galen blir man av barn i vilket fall. Ett av de spår jag är mest stolt över. Det var också kul att få yla i slutet av låten. Också första gången jag använder mig av vocoder-liknande effekt på sång.

Albumomslag: Gustav Olsson och Viktor Blomstergren

PUSH THE BEAT ON

Här kommer den, albumets lättaste låt. På alla vis egentligen. Enkel idé, enkel text, enkla melodier och inget tjafs. Ett tag höll den på att stryka med, men jag gav mig sjutton på att det ändå kunde bli bra och fick återigen hjälp av Lovisa med refrängsången.

END OF MESSAGE

Hjärnan sätter ofta igång just som man ska somna, och precis så var det med ”End of Message”. Där låg jag, icke ont anandes när refrängen kom smygande från ingenstans. Alla andra hade redan somnat så jag tassade upp i köket och nynnade in något slaskigt på telefonen som sedan resulterade i det här.

WHAT YOU STOLE

En av många låtar som skrivits på jobbet. Jag tänker att det är där vardagsknegande indieartister skriver som bäst. För mig brukar det börja med att jag får en rad i huvudet som sedan upprepas alltmedan mer text tillkommer, melodi tar form och vips så finns den där. Redo att nynnas in i telefonen under toalettpausen. Jag skulle förlora så många idéer om det inte vore för röstmemo-appen.

NOT YOUR WORST

Jag skrev tidigare att ”Good Time” var albumets tidigast skrivna spår, men det stämmer inte. ”Not Your Worst” är en säkerligen snart två år gammal idé som jag höll på att glömma bort. Den behövde en del kärlek, men fick tillslut plats då jag behövde stryka ett spår jag inte stod ut med. Kanske albumets minst givna i förhållande till de andra låtarna, men jag gillar att jag vågar tassa så nära Trent Reznor utan att skämmas allt för mycket.

WINTER FIELDS

En låt jag aldrig hade skrivit om det inte varit för gitarren. Sedan starten med The Land Below har jag uteslutande skruvat på synthar och förlitat mig på elektroniska instrument. Men i och med detta album är gitarrdörren uppsparkad och jag ser ingen väg tillbaka. Jag hoppas verkligen att folk orkar lyssna igenom hela albumet för det här är min favorit. Det är antagligen farligt att lägga bra spår sist, men det känns viktigt att sluta starkt och få den där känslan av att vilja börja om från spår nummer ett igen.

Premiärlyssna på albumet nedan: