Bild av Ola Åstrand
Imorgon släpps I.B. Sundströms andra soloalbum 1592 – en skiva som precis som debuten I den skinande gyttjan inte direkt kan anklagas för att vara fantasilös. HYMNs Madeleine Bergquist ställde några frågor till multikonstnären Isak Sundström (Pascal/Skriet) och han svarade medan han åt en jättestor glass. Läs om hans relation till bland annat hästar, drakar och golftermer i denna Q&A.
Textmässigt fortsätter du på fantasispåret även på den här skivan. Tänker exempelvis på ”Dagen då draken kom”. Vad inspirerar dig i låtskrivandet?
– Jag tycker om att sjunga har det visat sig, även om det ibland verkligen tar emot och känns konstigt. Men jag är nog främst väldigt intresserad av ord, ljud och sådant. Av detta som uppstår när man sjunger ord – meningar. Hur det uppstår en slags ytterligare dimension än det skriva ordet; hur de mest tomma, töntiga och banala uttryck kan ändra betydelse. Att gråta och samtidigt känna sig falsk, det är det nog kanske bara människor som kan. Det tycker jag är vackert. Mitt senaste favoritord är ”Fore!” som används i golf. Jag vet inte varför riktigt. Men det är inte så banalt kanske, mest bara häftigt. Jag har dock aldrig spelat golf och vill nog inte heller.
– Sen gillar jag mycket schlagermusik, både gammal och en del ny. Det finns något falskt, ömsint och vackert i det uttrycket. Och så tänker jag väl mycket på drakar och liknande? Drömmen skulle vara att ha en egen drake. Jag tycker att det är lite för mycket begärt att hålla på att försöka leva i nuet. Det är finare och rimligare att leva i framtiden och i det förflutna, i en slags förflutenhet – bortom tid och rum.
Hur skiljde sig arbetet med den här skivan jämfört med förra albumet?
– Det mesta spelades in live under en dag, det var en väldigt skön känsla att göra så. Den andra skivan tog väl nästan ett år, eller om det va flera år, det är svårt att minnas riktigt. Sedan är texterna ganska mycket enklare. Som sådana 50-tals-texter av Scott Walker och Ricky Nelson. Fast texterna utspelar sig på 1500-talet och så får man följa en kärleksberättelse.
”Hon försökte anfalla mig några gånger, hennes ögon var så fulla av hat när hon såg på mig”
Varför just år 1592?
– Jag tycker att det är ett fint årtal, det låter så vackert. Lite som 1992 fast 1592. Fast detta 1500-tal som skivan utspelar sig i kanske inte tillhör denna verklighet riktigt, det är i en annan sfär.
Med tanke på ditt mästerverk ”Hästarna” och Ola Åstrands omslag till den nya skivan så verkar du ha en speciell relation till detta djur?
– Jag är väldigt rädd för hästar. Jag växte upp med mycket hästar men jag har knappt ridit alls. Det verkade som att alla hästarna hatade mig, särskilt en liten häst som hette Skrållan. Hon försökte anfalla mig några gånger, hennes ögon var så fulla av hat när hon såg på mig. Det var väl för att jag är ganska rädd för mycket, och hästar verkar hata rädda människor. Det kan man ju förstå också, det är kanske något bra, även fast jag tycker att Skrållan överdrev ganska mycket i sin reaktion. Jag tror att hon var ute efter att få döda. Men jag gillar hästar på avstånd och så, fast mest vildhästar på TV. Jag tycker dock ganska synd om hästarna som hamnat i människors våld.
Några planer på livespelningar framöver?
– Jo, det kommer bli någon eller några spelningar i höst, kanske i sommar nånstans också? Men jag har inte exakt information än, så håll utkik efter det!
Vad händer annars för I.B Sundström under 2019?
– Nu är jag först och främst glad att denna skiva kommer ut, sen så får vi se vad som händer med den här I.B. Sundström under året. Jag har gett ut skivan själv på Vlad Pubslihing som jag har tillsammans med Tova Mozard, det har varit kul. Håller på med mycket annat också. En film som nog kommer ta ett bra tag att få klart och ett konstmusik-projekt med Cecilia Edefalk och hennes döda morfar. Samt några andra skivor och utställningar.
– Ibland repar vi lite med Pascal, det blir nog nåt av det i höst. Det är så exklusivt och häftigt att få vara med i ett rockband ändå. Elgitarrer, elektricitet och sådant!
Imorgon 17/5 kl 19 är det releasefest för skivan på Hangmenprojects i Stockholm
