Intonal – Fredag: Elektroakustisk konstmusik, old-school dub och rysk avantgarde

Den första av festivalen Intonals två huvuddagar var en kontrasternas afton. I fredags besökte HYMNs skribenter både Inkonst och Inter Arts Center och fick se allt från elektroakustisk konstmusik och rysk avantgarde till old-school dub och instrumental psych där Svarta Havet mötte Karibien. Här är några utvalda höjdpunkter från dagen, som avslutades med klubb signerad So&Such från Malmö som bland annat ligger bakom Rendez-Vous på Inkonst.

Intonal lyckas återigen väl med sin ambition att ständigt utmana sin publik. I årets program finns massor av mindre kända namn och det kräver sin tid att göra research om vad som ska upplevas. Som alltid på festivaler kan man inte se allt och man önskar att man kunde vara på två ställen samtidigt. Det var våra utsända Krister Bladh och Pontus Flodin. Det hör också till att man kanske trillar in på något man inte planerat se och blir positivt överraskad. Här är några av de artister de fastnade för.

Flera våningar ovanför Inkonst i Mazettihuset ligger Inter Arts Center, som från början startades som en forskningsplattform under Konstnärliga fakulteten i Malmö. Här kan man ofta se utställningar och framträdanden av ljud- och videokonstnärer. Som en del av Intonals program bjuder de på en serie såkallade ”acousmatic concerts”, vilket innebär musik som framförs genom ett Acousmonium. Det i sin tur innebär en orkester bestående av högtalare i olika storlekar och orientering i ett rum. Som publik sitter man omgiven av denna orkester och vi hörde ett framträdande av Lisa Stenberg från Stockholm. Hennes stycke Monument blev på ett sätt tongivande för festivalens målsättning att presentera experimentell musik av både digitalt och analogt ursprung.

Stenbergs komposition, som i stor del består av enstaka toner och brus i olika former, har skapats på en synt som heter Synthi 100 och enbart finns i en handfull restaurerade exemplar i världen. Synten är en hybrid mellan äldre analoga syntar och digitala. I IAC:s Red Room blev man innesluten av en varm musikalisk matta som aldrig blev pretentiös eller tråkig. Vill man veta mer om synten kan man se den här videon från Melbourne University:

En grupp som var en ny bekantskap men som visade sig vara här för att stanna var trion Chillera från Ukraina. De tre unga kvinnorna som utgör Chillera spelade i baren på Inkonst i början av kvällen och mottog så mycket rop och visslingar att det säkert var fler som hittat en ny favoritakt. Som ett av få band med traditionell sättning på Intonal utgörs Chillera av trummis, basist och gitarrist. Musiken är instrumental, men bär spår av medlemmarnas tidigare projekt på olika håll, vilka varit mer elektroniska. Inte minst kommer inspirationen från dub och tillbakalutad funk.

Men den första tanken som slår en är att musiken påminner om flera nutida psychgrupper från Mexico och Sydamerika, som spelar en mer utspacead variant av den psykedeliska rock som amerikanska grupper sysslade med i slutet av 60-talet. Än så länge har Chillera bara släppt en EP (nu två år gammal), men det känns som att de utvecklats rejält sedan dess, till en solid och dynamisk enhet.

Det var ganska passade att snart 70-åriga dub-DJ:n Jah Shaka samtidigt spelade inne i klubben, men där var det tyvärr halvtomt.

I blackboxen erbjöd fredagen en räcka audiovisuella framträdanden, varav det kanadensiska projektet Falaises var det kanske mest imponerade. Bestående av två kompositörer och en bildkonstnär, innebär Falaises ett sammanhängade performance där det visuella materialet reflekterar musiken. Det gick till så att tre projektorer belyste en bred duk och två långa spegelboxar, som gav både djup och reflektioner till ljuset. Rent musikaliskt var det kanske inget banbrytande, men själva utformningen gjorde att det blev enormt vackert och mäktigt. Lite som en minimalistisk utgåva av Jean Michel Jarre. Se demovideon här:

Ett annat av dessa audiovisuella framträdanden i blackboxen stod den ryske producenten Kate Shilonosova, mer känd under artistnamnet Kate NV, och Sasha Kulak för. Shilonosova är vanligtvis kanske mest känd för elektronisk popmusik men har alltid haft nära till en mer experimentell sida. Under en residens på Inkonst och Inter Arts Center har hon under hösten 2018 tillsammans med videokonstnären Kulak fått leva ut denna sida av sitt artistskap fullt ut.

Konserten under Intonal var ett uruppförande av verket Tragically Normal, ett verk som beskrivs som ”a visual and sonic study of the big tragedies of the small objects” vars syfte är att belysa dramatiken i vardagliga handlingar för åhöraren. Under konsertens gång samplade Shilonosova dessa vardagliga ting live på scenen. Hon spelade in sig själv medan hon bland annat skramlade med bestick, kokar kaffe, smäller bubbelplast och krossade glas, dessa ljud loopades sedan och smältes samman med pulserande synthslingor till en skör dimma av ljud. Tålamodskrävande och vacker musik som bildsattes av Kulaks vardagsrealistiska videoproduktioner.

Ett av Intonals utmärkande drag som festival är kontrasten mellan de tysta och mörka framträdandena nere i blackboxen och den betydligt klubbigare stämningen på marknivå. Kring midnatt äntrade den finske kultartisten Jim Tenor den lilla scenen i baren på Inkonst, klädd i kaftan och med en stor tenorsax hängande runt halsen, manifesterandes den lite mer partyorienterade delen av festivalen.

Under en knapp timme mixade han ihop sax, tvärflöjt och exotisk electronica till en halsbrytande mix av jazzfusion, loungemusik och detroittechno. Några låtar in i setet ursäktade han sig och hoppades att publiken var okej med att han bytt ut Tony Allen mot en japansk trummaskin, när han spelade en låt från deras samarbete från Strut Records Inspiration Information-serie. Publiken verkade skita fullständigt i vilket och dansade vidare.

Text: Krister Bladh och Pontus Flodin