SPÅR FÖR SPÅR: Agent Side Grinder – A/X

Foto: Ludvig Lindqvist

Agent Side Grinder är tillbaka, starkare än någonsin. Nya A/X är en verklig kraftuppvisning från Stockholmsbandet som har återfötts och kommit tillbaka som sig själva i ”version 2.0”. Vi bad Johan Lange från Agent Side Grinder att gå igenom det nya albumet, låt för låt.

Sedan föregångaren Alkimia (2015) har tre femtedelar av sättningen hunnit lämna. Tillsammans med nya sångaren Emanuel Åström har de två återstående medlemmarna Johan Lange och Peter Fristedt gjort ett album som, mirakulöst nog, låter kanske mer Agent Side Grinder än någonsin tidigare!

A/X är ett mörkt, minimalistiskt, postpunkigt och industriellt synthalbum som också rymmer en del helt nya grepp. Johan Lange berättar exklusivt för HYMN om de nio låtarna på albumet.

In From The Cold

– Låten handlar om vår väg tillbaka som band efter att nästan ha splittrats och gått i graven. Den innehåller många element som kännetecknar Agent Side Grinder. Basriffet, synthslingorna och röstsamplingarna. Min personliga favorit på A/X.

Decompression

– Vi har länge velat göra en så här monoton, hård och perkussiv låt med dubbla baskaggar. Jag ser fram emot att spela den live och banka skiten ur stålfjädrarna vi använder på scen.

Stripdown

– Riffet kom först och är så catchy att dagisbarn kan sjunga med. Refrängen skrevs senare och när Gustav Bendt levererade ett grymt saxsolo Eurythmics-style, föll alla bitar på plats.

Allisin Sane (No. 2)

– Den här låten körde vi redan den i gamla sättningen. Låten drivs fram av ett primitivt, malande riff. Samplingen som hörs mot slutet är en japansk kvinnoröst som citerar David Bowie.

Doppelgänger

– Första låten vi repade in med Emanuel och den blev en slags signaturlåt för honom. Låten symboliserar den nya inkarnationen av Agent Side Grinder. Den onda tvillingen, den mystiske dubbelgångaren.

The Great Collapse

– Det här är en dystopisk gothdisco-dänga. Jag ser framför mig en grupp svartklädda gestalter på en rymdfärja på väg mot Wave Gotik Treffen. Men, likt Aniara, hamnar de ur kurs och startar ett rave ombord istället.

MM/CM

– Peter och jag har gjort flera låtar som drar åt funkhållet. Många blir kanske förundrade av den här låten men vi har aldrig dragit oss för att testa nya grepp och experimentera.

Inner Noises

– Den kom till sent i processen och handlar inte om tinnitus som man kan tro, utan om inre röster som pockar på uppmärksamheten. Snart släpps den i en tung remix av italogotherna Ash Code.

Wounded Star

– Det här är snarare en hymn än en traditionell låt. För att få till den mässande stämningen frågade vi Sally Dige, som har en väldigt sorgsen och snygg röst. Hon klev in i Roy Orbison-mode och sjöng precis som vi hade tänkt oss.