HYMNs Alice Alebo Nelson har varit på folkhögskolan Spinneriet i Malmö och pratat med högaktuella Ture Butler – en spännande artist vars musik rör sig mellan så vitt skilda genrer som urban soul och indiepop.
När jag träffar Ture Butler är han på topp vilket kanske inte är så konstigt då han nästan är klar med sin skiva Borrby. Förutom detta är han snart aktuell med två andra EP:s som släpps i år.
Vi ses på folkhögskolan Spinneriet i Malmö som har en inriktning på urban konst och hiphop. Jag minns när vi sågs senast – vilket säkert var tio år sedan, då hängde vi på Österlen och ockuperade hus. På den tiden brukade Ture ha med sig en ukulele eller melodika som han konstant spelade på, särskilt på fester.
Nu när jag träffar honom igen kommer jag dit med tanken om en enkel intervju över en kaffe eller två men han har annat planerat och intervjun blir till ett helt eftermiddagsprojekt. Vårt samtal börjar i ett av Spinneriets många hörn och runt omkring oss sitter studenter, fixerade vid sina projekt.
Hur skulle du beskriva dig själv och hur reflekteras det i din musik?
– En del av min musik återspeglas på min personlighet genom att den är lite brokig och lös. Jag vill gärna vara omtyckt och därför har jag blivit lite av en kameleont som är anpassningsbar beroende på miljö och energier. Jag känner mig ofta som en besökare i olika musiksammanhang. Jag vet inte riktigt vad jag har för sound eller vilken musikstil jag vill förknippas med, men jag kan nästan alltid hitta en glöd i varje genre som jag vill göra något med, utan att nödvändigtvis blanda dem så att det blir en soppa.
”Som ung höll jag på mycket med klassisk musik där miljöerna var ganska hårda, jag kände mig aldrig helt värdig i de sammanhangen”
– Jag har aldrig tidigare vågat söka in till musikskola eller uppträda utan jag har alltid spelat hemifrån. Som ung höll jag på mycket med klassisk musik där miljöerna var ganska hårda, jag kände mig aldrig helt värdig i de sammanhangen. Därför har jag istället spelat på fester och i miljöer där jag känt mig trygg.
– När jag flyttade till Malmö träffade jag Jahnaman Band som jag långsamt blev en del av. Reggae har en så häftig livescen och bandet har verkligen hjälpt mig att våga ta mig ut och spela, men sen är det inte nödvändigtvis det jag vill hålla på med. Jag respekterar genren men den är ganska sluten.
– De låtar som jag släpper på Borrby satt jag och gjorde på mitt gamla rum för ungefär tio år sedan och där har de stannat fram till nu. Jag har behövt få ur mig dem, delvis för att jag tycker att de är bra men även för konkretisera dem och starta ett nytt kapitel så jag kan jobba vidare med nya saker. Det materialet jag har återspeglar en viss osäkerhet, men förhoppningsvis så finns det en stomme som säger att detta är jag.
Pressbild
Om du skulle kunna förändra något i musikindustrin vad skulle det vara?
– Jag är ganska allergisk mot popformatet, alltså att det ska vara en viss tid och följa ett visst mönster. Vi lever i ett hektiskt samhälle där människor hela tiden kräver nytt och det ska gå snabbt att få tag i musik. Musiken blir därför mer anonym, man kan ha lyssnat på en låt 20 gånger utan att ta reda på vem det är, vilket i slutändan skadar artisterna. Sen finns det människor som bygger upp sin karriär genom att lyssna efter trender som de sedan säljer till skivbolag och på så sätt kan de köpa färdiga koncept istället för att satsa på mer experimentella grejer.
”Jag tror inte att folk är dumma när det gäller musiklyssning men alla har inte samma sökintresse eller tillgång till annan musik”
– Jag tror inte att folk är dumma när det gäller musiklyssning men alla har inte samma sökintresse eller tillgång till annan musik och då blir det de låtar som de stora skivbolagen köpt in. Däremot så ser man att folk från industrin lämnar och startar upp nya oberoende projekt.
Plötsligt hojtar Ture att vi måste iväg för att träffa några som han samarbetar med. Utan att förstå var vi ska tar han mig till Carbs Studio som ligger några minuter iväg och som är en plats för konstnärer och kulturutövare i Malmö. Vi möter Tova Nyberg som filmat den nya musikvideon ”We Have it All” och Jonathan Barck som producerat det mesta på Borrby och som Ture haft ett långt samarbete med.
Miljön är industriell men mysig och känns kreativ. Vi sätter oss i en soffgrupp och börjar genast samtala. I samband med att studion startade kom även Carbs Film till och de har fått ansvaret att visualisera Tures musik till tre videor, en låt från varje EP. Alla tre ska representera Tures inre person genom metaforer, bland annat genom ett dockhus. De visar mig deras källare på 500 kvadratmeter där delar av musikvideon spelats in.
Efter denna extrema inblick i projektet återvänder vi till Spinneriet för att lyssna igenom Borrby och Ture pratar lite om inspelningsprocessen och låtarna.
– Jag målar upp en skiss och sen får Jonathan det till att bli verklighet. Jag gav honom ungefär 130 ljudfiler som han lyssnade igenom och så fick han välja ut de han tyckte var bäst och utifrån dem har vi sållat ut 20-30 stycken. Vi förstår varandra och har hittat en bra balans. Många producenter idag arbetar endast digitalt men Jonathan har en bred kunskap och är skicklig på att manipulera fram ljudbilder genom inspelningar som han gör. En annan person som varit enormt viktig för projektet är Johan Rovalla, som är gitarrist och finns med på en hel del spår.
”Jag vill lägga mycket vikt i lyssnarens åsikt, det kan vara politiskt eller personligt men det får ett större värde om lyssnaren får avgöra det själv”
– På albumet har jag har tolkat andra låtar som jag skrivit på svenska men som nu släpps på engelska och i akustiska versioner. Eftersom det är en samling av låtar, gjorda under många år, så bygger de mycket på känslor, mitt psykiska mående och saker som påverkat mig i stunden. Mycket landar i min självblockering och ångest inför vissa val som att våga ta plats. Annat kan handla om dödsångest och allmänt lidande i vardagen, men det finns ändå en hoppfull underton. Lite som en färgglad emo. Jag vill lägga mycket vikt i lyssnarens åsikt, det kan vara politiskt eller personligt men det får ett större värde om lyssnaren får avgöra det själv. Jag gillar inte låtar som är övertydliga.
– Sen hade jag inte kunnat genomföra någonting av detta om jag inte gått på Spinneriet som varit en ovärderlig upplevelse för mig. Utbildningen har gett mig mycket hopp och trygghet i hur jag kan jobba självständigt och jag har skapat många kontakter. Det är för övrigt en enormt viktig plattform för urban scenkonst.
Vi käbblar med kablar och sen sätter han på låten ”Another Record” som är neo-soulig med en akustik som påminner om en gospelkör och som hela tiden byggs upp. Resten av låtarna skiljer sig vilket ger en dynamisk ljudbild genom hela albumet, en del påminner om en blandning av Joanna Newsom och Radiohead. Det är atmosfäriskt, progressivt, ärligt och filmiskt trots att det varierar sig mycket i sound.
’Borrby’ släpps idag, 21 april
