Titiyo på Slagthuset – mellan krogshow och klubben

Arkivbild. Foto: Herman Dahlgren/Rockfoto

Titiyo, drottningen av svensk soul, är tillbaka på vägarna med något som kan liknas vid en blandning av krogshow och klubbspelning.

Det är först när jag ser Titiyo live på Slagthusets scen som jag slås av hur brutalt uppriktig och personlig hon är som artist. Trots att jag sitter nästan längst bak i salongen känns det som att jag blivit inbjuden till ett privat samtal om Titiyos känslor och liv. Själv säger artisten att det handlar om att sedan hon började sjunga på svenska hittade hon ett nytt sätt att kommunicera med sin publik. Det ligger nog mycket i det. Med modersmålet kan hon sätta mer exakta ord på tillvaron och närgånget beskriva miljöer, människor och sådant som betytt mycket för henne.

Live blir det ännu mer påtagligt då låtarna ramas in av introduktioner och reflektioner som ger dem ytterligare ett djup. Med både humor och allvar berättar Titiyo om uppväxtens kulturkrockar (som den gången hennes far kom hem med en get som alla i familjen vägrade slakta), om hur ensamt och ängsligt Stockholm kan kännas, om faderns sjukdom och begravning och om att hon nyligen blivit mor.

Anekdoterna och det personliga tilltalet i kombination med en blandning av låtar från hela karriären (förvisso med tonvikt på det svenskspråkiga materialet, men även med äldre hits som ”Talking to the Man in the Moon”, ”Come Along” och ”We vie”, givetvis i nya tappningar) ger konserten en viss air av krogshow.

Själva lokalen bidrar också till detta. Vi befinner oss i teatersalongen på Slagthuset, tunga draperier hänger längs väggarna och den medelålders publiken sitter bekvämt i fåtöljerna och smuttar på sitt rödvin. Slagthuset är ett udda etablissemang – i lokalen på ena sidan om oss uppträder en magiker och på andra sidan har någon en disputationsmiddag.

Krogshowskänslan försvinner dock så fort Titiyo drar upp tempot, höjer volymen och låter sina medmusikanter rocka loss. Lagom till ”Longing for Lullabies” står publiken upp, dansar och klappar med i ett kungligt allsångsderby. Klubbstämningen håller i sig till avslutande ”Drottningen är tillbaka”, som mycket väl sammanfattar kvällen.