Stämningsfullt när Ane Brun intog Berwaldhallen

Arkivbild. Foto: Fredrik Nystedt/Rockfoto

Jag har inte varit någon flitig besökare på Berwaldhallen genom åren. Men märkligt nog har jag nu besökt stället tre gånger inom en relativt kort period. Senast för att se The Tallest Man On Earth och dessförinnan Anna Ternheim, vilka båda för övrigt levererade fina spelningar.

Denna fredag i april har turen kommit till Ane Brun som i ledning av Hans Ek har satt upp en konsert ihop med Radiokören och en mindre ensemble ur Sveriges Radios Symfoniorkester. Den hyllade singer/songwritern med rötter i Norge har givit ut flera album sedan debuten i början av 2000-talet och har gjort många artistsamarbeten med bl a Leonard Cohen, Thomas Andersson Wij, och Elin Sigvardsson. Och så sent som 2018 gjorde hon en hyllad konsert just i Berwaldhallen.

Jag ler inombords åt kontrasten av lokal mot den spelning som jag var på kvällen innan. Nämligen en spelning med debuterande ViVii, i en pytteliten charmig teaterlokal i en mörk källare i Vasastan som inte var mycket större än min lägenhet. Tjusiga Berwaldhallen är tvärtom en mäktig och pampig lokal som lockar en helt annan publik. Och det faktum att vi befinner oss just här gör att man omedvetet förväntar sig något storslaget. Jag noterar ett brett åldersspann på kvällens publik då jag ser lika många 30-plussare och 60-plussare som fyller upp de 1300 platserna i lokalen.

Kvällens konsert är slutsåld och det är den första av de tre konserter som hon gör här under denna helg. Jag köper mig ett program i entrén och noterar lite förvånat den stora variationen av nummer vi ska få höra. Strax efter utsatt tid inleds konserten med att den svartklädda kören äntrar scenen.

Det första numret är en låt skriven av David Lang och framförs av endast kören, och det blir vad jag kan tycka en lite väl sömnig inledning. Ane Brun gör sedan en bokstavligt talat färgsprakande entré då hon stegar in på scen i en vacker multifärgad kaftanlikande klänning. Hon inleder med två av sina egna låtar och hennes klara röst bärs fram i samspel med kör och stråkar och försätter oss i en poetisk sinnesstämning. Hon tar oss sedan med på en tidsresa där vi bjuds på musikstycken från allt mellan barock och nutid.

Vi bjuds på låtar av 1500-tals-kompositörer som Monteverdi, svulstiga nummer från Henry Purcells opera och även två låtar av Björk. Detta i en blandning med de egna Ane Brun-låtarna. Det blir pampigt och framförallt stämningsfullt. Förutom Radiokören så har Ane Brun sällskap av en skicklig ensemble med instrument som stråkar, harpa, flöjt, gitarr och slagverk. Tillsammans bygger de upp en ny fascinerande musikalisk ljudbild.

Efter en vecka med aprilväder och bitande kyla är det sannerligen välkommet att omfamnas av denna värme där musiken liksom sveper in oss som i ett mjukt duntäcke. Ane har en naturlig närvaro på scen, och hon berättar några rader om varje låtval vilket förhöjer intresset inför varje nummer. För den som gillar barock-inspirerad musik så är nog kvällen en lyckoträff rakt igenom. Själv fångas jag som mest i hennes egna låtar och i de mer avskalade numren där hennes klockrena stämma träder fram som bäst. En del av numren har jag svårt att ta till mig till hundra procent. Och det är nog helt enkelt för att jag inte är rätt målgrupp när det kommer till de gamla klassiska kompositörerna.

Även de nummer som kören framför utan Ane blir stundtals lite väl sömniga. Låtar som ”Horizons” eller ”Better Than This” med sitt klimatbudksap hade varit önskvärda. Men visst, tanken med kvällen är uppenbarligen inte att göra en repeat av tidigare konserter utan snarare att visa upp något annat där både hon och Hans Ek utmanar med nya musikaliska uttryck.

En av kvällens höjdpunkter blir ”Du Gråter” som griper tag i en med sin sorgsna text. En fin inramning på kvällen blir sedan extranumret i form av en avskalad version av Joni Mitchells ”Big Yellow Taxi”. Den till synes nöjda publiken applåderar entusiastiskt och hon blir inropad tre gånger, vilket också hör traditionen till på Berwaldhallen.

Jag lämnar lokalen nöjd, men med delvis avsaknad av flera favoritlåtar. Jag är samtidigt imponerad av de mästerverk och den musikaliska bredd som vi bjudits på. Det blev sammantaget en stämningsfull fredagkväll och en fin inledning på helgen.