Frankie Cosmos charmade byxorna av publiken på Vega

Frankie Cosmos. Foto: Loroto Productions

Frankie Cosmos charmade byxorna av publiken på Vega i helgen. Trots att det var sent på söndag kväll hade många hängivna fans dykt upp och det var tydligt att en del tagit sig till Köpenhamn ända från Sverige. En av dem var HYMNs skribent Krister Bladh, som hade en riktig helkväll med Frankie Cosmos och deras kompis Ian Sweet från andra sidan den amerikanska kontinenten.

Frankie Cosmos må vara från New York och Ian Sweet från Los Angeles, men de har mycket gemensamt. Båda har letts av en stark kvinnlig frontfigur som skriver låtar av hög kaliber. Egentligen skulle man kunna säga att de är en del av global utveckling, i vilken okonventionella och icke-manliga konstnärskap fått ta allt större plats inom indiesfären. Ett bevis på att artister som Snail Mail, Stella Donnelly, Angel Olsen, Fazerdaze, Tacocat, Soccer Mommy och Japanese Breakfast nått en magisk gräns för hur populära de kan bli utan ett majorbolag, är att till och med mainstream-plattformar nu börjat utnyttja deras coolness. Spotify har t.ex. en spellista som heter ”Badass Women”, där fler av dessa artister figurerar eller har figurerat.

Även om Frankie Cosmos idag är att känt namn så upplevs de sådär jordnära som bara New York-bor kan. Precis som låtskrivaren och sångaren Greta Klines torrt förnuftiga texter upplevs hela bandet som lika ödmjuka som de är unga. Trots att Vessel, som släpptes förra året bara är hennes andra inspelat med fullt band, låter musikerna som om de har spelat tillsammans i ett decennium. Utan att röra en min följer de Klines ibland abrupta temposkift och ”halvfärdiga” låtar som slutar efter första refrängen. Just det senare är något som utmärker Frankie Cosmos musik – ett oerhört ekonomiskt användande av musikaliska idéer. Varje låt får lov att vara sin egen idé och Kline har aldrig känt ett behov av, att som andra musiker, försöka smälta samman en uppsättning riff och melodier till en sammanhängande låtstruktur.

Som sagt är de flesta låtar korta och många i publiken kan de underfundiga texterna utantill. Det är en tacksam publik att spela för, även om det är få som även såg Frankie Cosmos på Vega förra gången hon spelade – upptäcker vi efter att hon ställt frågan. Efter genombrottet med Zentropy år 2014 (hennes första riktiga album efter att Kline släppt en stor mängd låtar på Bandcamp) har bandet snabbt vuxit i popularitet. Inte konstigt med tanke på att det finns få samtida artister som gör den här typen av naiv men skarp popmusik. Greta Kline påminner snarare starkt om artister som var verksamma på 90-talet och förknippade med K Records. Hennes flärd för låtskrivande för inte minst tankarna till Rose Melberg (Tiger Trap, The Softies, Go Sailor, Gaze m.fl.). Precis som Melberg verkar hon oförmögen att skriva en dålig låt.

Vessel, som i min mening är hennes bästa skiva hittills, är näst intill fulländad och där varenda låt är ett omistligt tillskott till helheten. Frankie Cosmos spelar flera låtar från albumet, men bjuder även på en hel drös låtar från de två tidigare skivorna. Helst av allt verkar Kline dock vilja spela nytt material, som ingen har fått höra ännu. På grund av låtarnas längd så de blir många till slut. Därför gör det inte så mycket att bandet inte gör något extranummer, trots desperata skrik från publiken.

Ian Sweet. Foto: Krister Bladh

Ian Sweet, eller Jilian Medford som hon egentligen heter, är på en liknande resa som Greta Kline även om hon kanske inte nått helt så långt i sin karriär. Trots det är hennes två album för Hardly Art förvånansvärt väl utarbetade. På senaste albumet Crush Crusher har soundet blivit större, trots att hon gjort sig av med resten av sitt band. På Vegas scen agerar hon förband till Frankie Cosmos helt på egen hand. Låtarnas kvaliteter kommer absolut fram, men tyvärr känns ljudet lite för tunt med bara gitarr och backtrack.

Som tur är kommer Frankie Cosmos trummis och basist in mot slutet av konserten och ser till att skapa precis det ös som saknats. Det är mer lekfullt och soundet lite mer ruffigt än det kristallklara ljudlandskap som Frankie Cosmos rör sig inom. Det blir en uppskattad kontrast till huvudaktens spelning, som ibland är på gränsen till att bli för gullig. Kline returnerar gesten genom att låta Medford komma upp på scenen i slutet av Frankie Cosmos set för att sjunga och spela lite luftgitarr.

Den här kvällen är ett bevis på att vi inte behöver upplysas av stora företag om att det finns badass women. Det vet vi redan – och det är tack vare alla fans som kommer på spelningar, sprider ordet och gör egna spellistor som artister som Ian Sweet och Frankie Cosmos nått dit de är idag. Om de kommer att slå igenom på riktigt och nå ut till mainstreampubliken är en helt annan fråga. Och hur man ens gör det idag är oklart.