Author & Punisher och Lingua Ignota på Plan B – spelningar som kräver en lätt släng av masochism

Arkivbild. Author & Punisher. Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

”Det känns ju nästan som att vara i Berlin” kommer jag på mig själv med att tänka på väg mot kvällens spelningar med Author & Punisher och Lingua Ignota på Plan B. Att få se två uppmärksammade, högst originella namn ur den underjordiska, nordamerikanska noise/industri-scenen på en DIY-klubb i utkanten av ett industriområde en kväll mitt i veckan känns högst exklusivt hemma i Malmö. Något som är vardagsmat i Berlin. ”Bättre i Berlin” blev under 00-talet ett uttryck för hur vi alltid intalar oss att de största händelserna tar plats någon annanstans. I en annan stad, inte sällan i en annan tid. Det gäller dock inte ikväll. Just den här kvällen har jag svårt att tänka mig att det någon annanstans sker en ljudmässig exorcism av den intensitet som Lingua Ignota utsätter oss för. Inte ens i Berlin.

Att beskriva Lingua Ignota som en noise-akt är att förringa henne. Faktum är att oljudsurladdningarna utgör en ganska liten del av hennes set. Däremellan sjunger Kristin Hayter, som hon egentligen heter, likt en demonbesatt Diamanda Galás till fältinspelningar och sorgsna pianopartier som tangerar klassisk skönhet. Mina associationer går till Anna von Hausswolff, för hennes sätt att använda sin klassiskt skolade röst för att bygga upp stor gotisk tematik. Och till Pharmakon i de mest intensiva partierna där hennes operaskolade sång övergår i black metal-vrål och den ledsna pianomusiken bryts av för oljudsattacker. Men framför allt är hon något helt eget.

Hon framför spelningen ute på golvet. Kristin alternerar mellan sitt piano och att vandra omkring ute bland publiken dit hon tar sitt dramatiska scenspråk. Utöver låtar från hennes album All Bitches Die och Let The Evil Of His Own Lips Cover Him (båda släpptes 2017) rymmer spelningen en cover på Dolly Partons ”Jolene”. Den välkända countryballaden blir till nattsvart, ångestfylld självexorcism i Lingua Ignotas tappning.

Att följa upp den överväldigande öppningsakten är en svår uppgift. Tristan Shone, maskiningenjören som döljer sig bakom namnet Author & Punisher, har skapat musik med egenhändigt konstruerade instrument och controllers pluggade i sin laptop sedan 2004. Han har hunnit släppa sju album och har även besökt Malmö ett par gånger tidigare. Senaste gången var också på Plan B i sällskap med brittiska doom metal-bandet Conan. Och trots att sättningen inte rymmer gitarrer (eller några traditionella instrument överhuvudtaget) är doom metal en stark referens. Jämte det nordamerikanska industrial-sound vi annars förknippar med etiketten Wax Trax.

Det är sanslöst tungt. Där Lingua Ignotas set bygger på kontraster, finns för Author & Punisher bara ett läge. Det är full patte (för att låna ett raggaruttryck) hela vägen. Det är även mycket fascinerande att se på när Tristan rattar sina egenhändigt skapade, mekaniska ljudkällor.

Author & Punisher har aldrig vikt av från ursprungsformen men låtar som ”Nazarene” och (den mycket talande titeln) ”The Speaker Is Systematically Blown” från fjorårets Beastland pekar mot en förfining av uttrycket. Låtarna bygger upp i långsamt tempo mot skoningslösa oljudsurladdningar. Sajten Weirdest Band In The World beskrev det en gång som ”music that sounds like androids howling in agony as they’re slowly ripped to pieces”, vilket är ganska träffande. Knappast njutbart men inte tänkt att vara det heller. Snarare kräver det en lätt släng av masochism.