Göteborgsvåren gick planenligt från mars till april och vid Stigbergstorget i Göteborg glittrade kvällssolen mot sjömanshustrun som blickar ut mot havet och Oceanen. En björktrast flög kraxande över den rofyllda lilla platsen och talade om att han ska bo i ett av träden.
Singer-songwritern Laura Gibson kommer från Coquille, Oregon och hon släppte sitt sjätte album Goners i fjol (om man inkluderar Bridge Carols från 2009 som spelades in tillsammans med Ethan Rose i albumräknandet). Hon har gjort alltifrån underbara, nakna låtar som till exempel ”Slow Joke Grin” på senaste albumet till låtar med lite större arrangemang där vackra ”The Search For Dark Lake” på albumet Empire Builder kan få agera exempel. På den sistnämnda plattan finns även den underbara ”Louis”, tre minuters musikmagi.
Laura Gibson är en strålande låtskrivare och, om jag minns rätt, är det ungefär tio år sedan jag såg henne första gången och senast jag såg henne öppnade hon för Calexico på Pustervik 2012.
Hon gick på scen klockan nio tillsammans med en belgisk medmusiker som spelade violin och keyboard. De hade tydligen bara repat tillsammans under kvällens soundcheck då deras Europaturné inleddes på Oceanen denna kväll. De inledde med fina ”Slow Joke Grin” och fortsatte med ”Domestication” och utifrån att de bara hade repat så lite tillsammans lät det strålande, även om det förekom några missar i inledningen. Men spelningen blev snabbt tightare och de skickliga musikerna bjöd oss på en vacker timme. Laura Gibsons berättelser om låtarna och andra historier var också en god behållning.
Det var, märkligt nog, inte fullsatt på Oceanen, men det var en härlig stämning och publiken var knäpptyst under konserten vilket gjorde att dem nakna låtarna fick blomma ut i lokalen. Ljussättningen var också magnifik och Laura Gibson skiftade mellan keyboard och akustisk gitarr.
Vi bjöds även på ett parti där hon spelade några låtar ensam och där var ”Damn Sure” den låt som träffade mig främst och fick tankarna att sväva iväg till favoriten Regina Spektor. Fina ”Thomas” framfördes med gitarr och violin och allt avslutades, till min stora glädje, med ”Louis” i vackert orange och lila sken med bara Laura Gibson på scen. Det blev en perfekt avslutning på denna kväll.
Jag vill även passa på att nämna att jag hade tur och hann se slutet på albumaktuella Mathilda Brinks soloset, före Laura Gibson, och det lät också riktigt bra. Hennes platta Maestro släpptes för några dagar sedan och är väldigt fin. Konserten avslutades med titelspåret på piano och innan dess fick vi höra underbara ”Bohuslän”. Det ska bli spännande att följa Mathilda Brink framöver.
Jag fortsatte hemåt genom den bohuslänska natten och avslutade kvällen med kattugglesång under tusentals stjärnor på den vackra aprilhimlen.
Laura Gibson åker vidare till Malmö och spelar på Folk å Rock ikväll och på Ideal bar (Vega) i Köpenhamn imorgon. Det bör du inte missa om du är i närheten.
