Screaming Females
Screaming Females har med sina två senaste plattor mer och mer närmat sig den mer klassiska rocken, från att ha börjat som ett ganska punkigt band. På Loppen gick de tillbaka mycket till sina rötter och levererade en riktigt, riktigt bra spelning. HYMNs Ebba Sigeback var på plats.
Kvällen inleds av Feels, vilket visar sig vara ett perfekt val av förband. De känns som en mer experimentell och skruvad version av Screaming Females, och det får verkligen publiken att bli peppad. Musiken är energisk och ösig, och bandet är medryckande och roliga att titta på.
Loppen är inte fullt, men lagom packat för att det ska bli väldigt svettigt och varmt. Mellan banden försvinner nästan hela publiken till baren och ut för att röka. Lagom till att Screaming Females ska börja är det fullt framför scenen igen, och jag ställer mig längst fram vid den låga scenen.
Den låga scenen gör verkligen något med både band och publik. Marissa Paternoster är ingen sångare med långa, målande mellanprat, men hon lyckas skapa en nära stämning genom att flertalet gånger gå ut i publiken och lägga huvudet mot folks bröstkorgar. Det går knappt att få en mer intim konsertupplevelse än det.
Och det är svårt att ens en liten stund fokusera på något annat än den otroligt karismatiska och begåvade sångerskan och gitarristen. Marissa fängslar en från första sekund med sin unika sång och tighta gitarrspel. Hon sjunger så saliven flyger från munnen, det är sån kraft i hela hennes uppenbarelse att det är omöjligt att inte älska allt hon gör.
Min förväntning inför spelningen var att det skulle bli mycket låtar från senaste albumet All at Once, men de plockar fram lite äldre guldkorn under majoriteten av spelningen.
Egentligen spelar det inte så stor roll vilka låtar de spelar, det är deras energi som gör hela spelningen – och så är ju också alla låtar de spelar riktiga hits och gör sig väldigt bra live.
Jag älskar verkligen att se band som Screaming Females live, band som skiter i att mellansnacka och bara fokuserar på att spela riktigt bra musik. De behöver inte flirta och charma publiken med roliga kommentarer till låtarna, deras musik räcker mer än väl för att skapa otroligt bra stämning. Och Loppens scen höjer allt en extra nivå.
