Den 29 mars släpper jazzgitarristen Erik Söderlind sitt album Erik Söderlind Plays McCartney, där han gör korta och små musikaliska utflykter i Paul McCartneys låtskatt – och där melodierna och stämningen i musiken står i fokus.
Erik Söderlind sticker ut på den svenska jazzscenen med sitt gitarrspel, då han har utvecklat ett unikt och eget sound med sin fingerspelsteknik. Vilket verkligen kommer till sin rätt inom sologitarrspel och även på detta album, då styrkan i skivan och det genomgående uttrycket är att varje ton i varje låt är poetisk. Det finns ett slags lugn och en trygghet som man som lyssnare kan vila i.
”Yesterday” inleder albumet och har ett skönt flöde där melodin har den viktigaste rollen. Nästa låt ”Penny Lane” har samma upplägg som ”Yesterday”, och kan för ett ouppmärksamt öra tas för samma låt då den spelas på princip samma vis. Den klassiska låten ”Let It Be” spelas däremot mer egensinnigt, vilket uppskattas då den är så vanlig och lite smått uttjatad.
Erik Söderlind berättar i pressmeddelandet: ”…melodierna är så pass starka i sig, och jag har inte velat ”mecka” för mycket med dem. Det är viss skillnad från det traditionella ”jazztänket” där improvisationen får ett större utrymme”. Det är inga större improvisatoriska utsvävningar eller aktivt valda utmaningar av musiken, som man kanske kan förvänta sig av en improvisatorisk musiker, och det är där Erik gjort ett aktivt val att inte gå den musikaliska vägen. Det kan för en jazzlyssnares otåliga öra kännas en aningen platt och sömnigt, när varje låt är under tre minuter och där det i princip är bara temat i musiken spelas.
Men örat luras! Under melodierna ligger det extremt snygga linjer som gör att det känns som om det vore en hel symfoniorkester som spelade. Erik har valt att genom sitt unika fingerspel låta uttrycka de olika sinnesstämningarna i musiken. Genom sina vackra, melankoliska och romantiska arrangemang låter han McCartneys musik tala. Vilket genast för mina tankar till en textrad ur ABBAs låt ”I Let the Music Speak” som på ett bra vis sammanfattar detta album:
”I let the music speak with no restrains
I let my feelings take over
Carry my soul away, into the world
Where beauty meets the darkness of the day”
