David Nance Group på Loppen – rörigt men vackert

Spotify är en riktigt bra inkörsport till ny musik. Varje gång jag lyssnar på något dyker det upp nya tips till höger på skärmen. På det sättet upptäckte jag indirekt David Nance Group, och jag föll pladask för albumet Peaced and Slightly Pulverized som släpptes i fjol. Vilken platta! Den är som en enda vacker röra mellan garagerock och psychrock. Jag blev överlycklig när jag såg att de skulle spela på Loppen i kombination med att jag dessutom skulle vara i Köpenhamn då.

David Nance kommer från Grand Island, Nebraska, och jag kom i kontakt med honom via Spotifytips i fjol och då handlade det om hans album Negative Boogie (2017) som jag också tycker är en bra platta.

Det var en ganska bister kväll i Köpenhamn och vinden ven när jag promenerade utmed Vesterbrogade. Jag tog därför metron till Christianshavn och fick en fin promenad på Christiania, där lyktorna gungade i gult och rött över gatorna, innan spelningen. Jag hann även med en fika på ett café där Joy Divisions ”Love Will Tear Us Apart” välkomnade mig. Det var, som ofta, en härlig atmosfär i den gamla fristaden.

Inramningen var inte sämre på Loppen en stund senare. Vid scenen lyste två strålkastare i gult och rött och instrumenten på scenen smektes av lätt rök som flöt in från sidan och la sig som en lätt dimma.

Motörhead fyllde det musikaliska utrymmet ur högtalarna och vid 22:10 gick förbandet på scen. Det var den danska trion Blodbrus som jag inte har någon särskild koll på sedan tidigare. Deras instrumentala låtar blev en trevlig inledning på kvällen och vi bjöds på ungefär en halvtimmes musik. Låten ”Dracula” blev höjdpunkten för min del och den förde stundtals tankarna till tidigare avhandlade Joy Division.

Vid elvatiden gick David Nance på scen tillsammans med fyra andra musiker och inledde med ett instrumentalparti som mynnade ut i fina ”Give It Some Time”. Strålkastarna lyste röda och röken blev tätare.

Den följdes upp av en ganska långsam version av ”Poison” och inledningen kändes lite trevande. Men efter hand växte det och blommade ut i en riktigt fin spelning. Det blandades mellan gammalt och nytt och ”Pure Evil” var lysande medan kvällens höjdpunkt blev ”When I Saw You Last Night” som gjordes i en snabbare version där David Nance stod i blårött sken, trummorna glittrade i lila och den svartklädda basisten stod i ett kritvitt ljussken. Det var rörigt, men vackert, och musiken pumpades ut i lokalen.

Bortsett från lite strul med basförstärkaren på slutet och den lite trevande inledningen så blev det en mycket fin stund på Loppen under den drygt timmeslånga spelningen.

Det är inte ofta jag funderar på att jag har namnsdag den 15 mars, men om den skulle firas denna kväll så kunde den knappast firas bättre än så här.

Jag lämnade Christiania och promenerade ut på Christianshavns numera även regniga gator och metron vid Kongens Nytorv var full av människor på väg någonstans i natten.