I slutet av förra året föll vi pladask för Jordan Jones från USA, som med den ena perfekta poplåten efter den andra verkade vara här för att återuppliva gitarrpopen från sin säkra död. Vår skribent Krister Bladh bestämde sig för att utforska saken närmare.
Jordan Jones är lite av ett mysterium. Det finns ingen information om hans musik online och hans namn är vanligt nog för att Google inte ska erbjuda någon större hjälp. Jag fick först höra hans musik i höstas genom Burger Records, som släppte en kassett med Jordan Jones. De få låtarna jag hörde fångade mitt intresse, med sina välskrivna refränger och luftiga melodier. Det påminde om allt från Raspberries till Flamin’ Groovies och Beach Boys. Vem var denne tidlöse musiker och hur skulle jag få tag i mer musik av honom? Jag mailade Sean på Burger och frågade ”vem är den här killen?!” Som svar fick jag en mailadress och strax hade jag en intervju på lut.
Här är en av de låtar av Jones som finns online. ”Wrote You a Song For Me” är första låten på hans självbetitlade debutalbum, som förhoppningsvis släpps på riktigt (på vinyl och digitalt) i år. HYMN är såklart först med att intervjua denne mystiska artist. Var kom han ifrån, och är han här för att stanna?
Hur gammal är du och när började du göra egen musik?
– Jag är 33 år gammal och stal min första gitarr när jag var 17.
”Det gör inte mig något om du kallar det powerpop, det är en ganska träffande beskrivning av hur just den här plattan blev”
Ditt första album kommer snart ut på vinyl, hade du något särskilt mål i sikte under inspelningarna?
– Ne, jag hade ingen målsättning, fick bara en möjlighet att tillbringa lite tid i en fantastisk studio – så jag slängde ihop några gamla låtar. Jag valde huvudsakligen låtar som var upptempo och som jag skrev under en helt annan period i mitt liv. Jag tänkte nog bara att ett rock’n’roll-album sådär helt ur tomma intet skulle skapa större uppmärksamhet än något mera sentimentalt. Häng kvar för den sentimentala skivan…
Hur känner du inför att bli definierad som powerpopartist? Hade du hellre undvikit sådana epitet?
– Det gör inte mig något om du kallar det powerpop, det är en ganska träffande beskrivning av hur just den här plattan blev. En av mina goda vänner, Miles, som mixade skivan, sa att de flesta låtarna bara var en samling refränger. Jag gillar verkligen hookar och refränger.
Vad inspirerar dig i ditt låtskrivande?
– Framför allt mina vänner, som spelar i band som jag verkligen älskar – det är den största inspirationen. Jag är väldigt tävlingsinriktad och jag vill egentligen bara skriva en bättre låt än vad de gjort och gör. Ibland skickar jag dem halvdana demos kl. 3.00 på morgonen, med hopp om att det första de lyssnar på när de vaknar upp är min dumma röst, och att de blir lite avis. Jag hade egentligen aldrig tänkt att mina låtar skulle bli inspelade i en studio.
”Ibland skickar jag dem halvdana demos kl. 3.00 på morgonen, med hopp om att det första de lyssnar på när de vaknar upp är min dumma röst, och att de blir lite avis”
Idag när gitarrbaserad musik tillhör undantaget – vad skulle du vilja säga till tonåringar som vill starta ett musikprojekt?
– Att inte ta gitarren så allvarligt. Gör man det så kommer man alltid bara låta som någon som misslyckats med att framstå som allvarlig. Lyssna på The Feelies, eller Curtis Mayfield, eller The Impressions om du vill lära dig hur man spelar gitarr. Gitarrpop är mindre vanligt idag för att folk helt enkelt har för många jävla möjligheter när det kommer till effektpedaler, combo-förstärkare med blinkade LED-lampor, ”vintage”-förstärkare som bara låter som dåliga mp3:or, ProTools, självlysande gitarrsträngar osv… En del gitarrer är till och med batteridrivna idag. När man väl fallit för alla såna attrapper finns det egentligen inget annat att göra än att ta ett steg bakåt. Och då är det lätt att falla tillbaka på en 808-bastrumme-plugin och den där fruktansvärda popackordföljden spelad på en MIDI-synt.
Ja, less-is-more fungerar ju inte alltid som koncept. Vad hade ditt framtida konceptalbum behandlat för ämne?
– Jag skulle aldrig få för mig att göra ett konceptalbum.
Kommer du att ge dig ut på turné efter att skivan släpps? Kommer man att få se dig på en scen i Europa?
– Ja absolut, målet med den här skivan är att förhoppningsvis få in pengar som kan finansiera mig och ett band att åka världen runt och spela non-stop! Jag var i Stockholm förra året och jag vill verkligen åka tillbaka dit och beställa lammrätten på Hobo Hotel igen.
Då ses vi där senare i år!
’Jordan Jones’ av Jordan Jones finns att få tag i via Burger Records.
