Stad i Mörker 3,5 – två dagars festival i riffets tecken

Stad i Mörker arrangeras för tredje gången av Plan B i Malmö och har för många och mig själv varit en ljuspunkt i de annars dystra vintermånaderna. Med extremt hypade bokningar så som Monolord, Suma, Greenleaf och CB3 – som alla spelade förra året, så har denna festival gjort sig ett namn på undergroundscenen om man gillar tung, fuzzig och riffig musik. Plan B har lyckats skapa en familjär stämning och det är inte ovanligt att man under festivalen börjar snacka med folk som vallfärdat långväga från Sverige, Danmark, Norge – även Tyskland. Så ja, Stad i Mörker är en viktig händelse för alla riffdyrkande entusiaster.

Fredag

Med lite härlig nackspärr så headbangar jag lite stelt i bakgrunden till första bandet som inleder festivalen. Offerstigen har jag aldrig hört talas om, men de visar sig för mig bli första festivaldagens höjdpunkt. När de sätter igång så blir jag först provocerad av deras punkiga scenattityd och musik, men det övergår sedan till en slags förundran. De spelar en slags doomig musik med noise-element som för tankarna till Boris. Detta i kombination med en punkig ”skit samma”-attityd som känns lekfull och egensinnig ger en grym start på första dagen.

Därefter tar det ganska lång tid innan nästa band kör igång – men det gör ingenting för en av Sveriges absolut bästa rock DJ:s – DJ Rockadelika (Banesa Martinez) –  spelar skivor. Kommer nog aldrig glömma när en man fick en sån sjuk feeling och började spontan-headbanga till en High on Fire-låt.

Mer folk har börjat trilla in och Domkraft börjar spela mer traditionell doom. Med deras senaste skiva Flood (Magnetic Eye Records, 2018), så är det fint att äntligen få höra Stockholmsbandet live och de levererar så hela golvet skakar av härliga basfrekvenser.

Sist ut är hype:ade Alastor som för inte allt för längesedan släppte albumet Slave to the Grave (RidingEasy Records, 2018). Med lysande kandelabrar, lite black metal-sminkning och mer melodiös doom-musik knyter de stabilt ihop säcken för första dagen.

Lördag

Dag två och min nackspärr är i princip borta vilket känns skönt för min pepp är enorm inför kvällen . Till en början verkar det som att nackspärren ska komma tillbaka för helt plötsligt känns det som om jag hamnat på en galen hardcore-spelning. Hoodoo Ritual är första bandet ut och lägger ribban högt energimässigt inför kvällen. Dessutom starkt av Hannes som hoppade in på trummor (efter ett avhopp av en bandmedlem) och lärde sig låtarna tre dagar innan giget – det vill jag säga är en dedikation till musiken.

Nu har det kommit mycket mer folk som liksom jag är ivriga inför att höra det nya Vokonis. För några veckor sedan släppte Vokonis singeln ”Grasping Time” och visade på en ny spännande utveckling av deras musik. När de kör igång så spelar de majoriteten material från kommande albumet och vilken spelning de gör! De har verkligen skapat ett eget sound, brutit sig loss från den mer vanliga doom-musiken och blandat in mer progressiva element, effektfulla kontraster i musiken och där Vokonis-själen fortfarande finns kvar.  Ser extremt mycket fram emot nya albumet.

Ödmjukt lämnar Simon (gitarrist/sångare i Vokonis) över till festivalens headliner-band Skraeckoedlan. Plan B är nu helfullt och kokar av pepp inför Skraeckoedlan, som släppte sitt nya mästerverk till album – Earth – förra veckan. De är trio, två gitarrer (för de med intresse: splittad signal till basförstärkare i kombination med oktavpedal, om jag förstod det hela rätt) och trumset och det är kanske den ultimata sättningen. Basisten hoppade av, men jag tycker det låter fantastiskt i ljudbilden (stabilt jobbat av ljudtekniker Zakarias Lindhammar). Det blir lätt att man höjer elbasen för starkt på scenen och då dränker det allt.

Det är en perfekt avslutning på kvällen, folk röjer av glädje till de dur-iga riffen och gungar i takt till trummornas sväng. Alla borde lyssna på Skraeckoedlan – där kan man snacka om ett unikt sound och en egen genre till och med. Med nya albumet kommer de ta över världen, så som de tog över och avslutade festivalen på Plan B.