Klassisk streetpunk med The Casualties på Musikens Hus

Göteborgsdagen gick i vårsolens tecken, men när mörkret föll började det regna och det blev en ganska bister vårvinterkväll. Det var många vattenpölar att passera utmed min promenad genom Majorna för att se The Casualties.

Allting började nog med att jag hörde Sex Pistols Never Mind the Bollocks i början av 1980-talet och den första LP jag någonsin köpte för egna pengar var Ebba Gröns Kärlek och uppror. Jag har lyssnat på punk så länge jag kan minnas.

En genre inom punken jag fastnade för snabbt var streetpunken. Streetpunkarna såg häftiga ut med tuppkammar och främst var det band från England som snurrade på min grammofon i pojkrummet i början och mitten av 1980-talet. The Exploited, Cockney Rejects och GBH, vars debut City Baby Attacked By Rats (1982) fortfarande är en favorit, kan få agera exempel. Punken har sedan följt med mig i olika skepnader.

The Casualties kom jag i kontakt med i början av 2000-talet då jag fick tips om albumet For the Punx (1997) av en kompis. Jorge Herreras sång var nog det jag fastnade för mest och musiken var så full av energi.

Jag har sett The Casualties med honom som sångare innan han lämnade bandet 2017 och det var därför särskilt spännande att gå i riktning mot Musikens hus för att se The Casualties igen, denna gång med nya sångaren David Rodriguez. Han har redan hunnit vara med och släppa bandets elfte album Written in Blood, ett album som dessutom låter riktigt bra och är ett av de finare inom genren från i fjol.

Musikens hus, i hjärtat av Majorna, har verkligen fått ett uppsving på senare tid och massor av bra bokningar har avlöst varandra. Huset är perfekt för musikarrangemang med en mindre scen i caféet och en större i huvudlokalen.

Eftersom förbandet ställde in sent så öppnades möjligheten att inleda kvällen på Café Hängmattan där grammisnominerade Tetra uppträdde. Deras senaste platta Lullabies From The World skulle firas denna kväll och det kändes lite galet att inleda en punkkväll med vaggvisor, men eftersom jag tycker om vaggvisor så ville jag lyssna lite och det blev verkligen en vacker stund.

Kvartetten sjöng och berättade om visorna på ett strålande sätt och det var fullsatt i den mysiga lokalen där publiken i huvudsak satt vid bord. Jag fick en bra ståplats i dörröppningen. Scenen var klädd i mörka skynken och utmed den ena väggen hängde ett band med vimplar.

Under de fyrtio minuter jag var på plats sjöngs favoriten ”Dodo” som handlar om krabbor på en strand på Haiti, men eftersom krabbor på stränder är en ganska sällsynt syn i Sverige så handlar den översatta svenska delen om spindlar istället. Även ”Tussa lulla litet barn” och ”Afgan lalu” var särskilt vackert framförda. Jag lämnade Hängmattan med en väldigt varm känsla.

På Musikens hus hade det kommit en hel del folk strax före nio. Det var en härlig stämning och kontrasterna till vaggvisorna en stund tidigare var enorm. Punkdängorna dundrade ut ur högtalarna och på väggen hängde ett stort skynke med ett skelett klädd i svart skinnjacka med nitar som påminde mycket om senaste albumet Written in Bloods omslag.

Kvartetten gick på scen en stund senare och inledde med ”Feed Off Fear” från senaste albumet, men därefter blev det tekniska problem med basen och den fartfyllda inledningen kom av sig helt. Efter en stund fungerade basen igen och det dundrade igång igen med ”Under Attack”. David Rodriguez kommer från Texas, men när han stod i strålkastarljuset med sin röda tuppkam kändes den bild av Texas jag har som avlägsen och han sjöng låtarna på bästa sätt.

Vi bjöds på en genomgång av deras bästa låtar såsom ”Riot”, ”Unknown Soldier”, ”Resistance” och ”For the Punx” och bland de nyare låtarna var det främst ”1312” och briljanta ”Borders” som stack ut.

Det blev ungefär en timmes klassisk streetpunk av ett band i det absoluta toppskiktet inom genren och bland extranumren lyste ”Get Off My Back” och sista låten för min del, ”We Are All We Have”, starkast och jag lämnade Djurgårdsgatan och Majorna för denna gång.

Vid lunchtid värmde solen, men nu fortsatte kvällsregnet att ösa ned. Vaggvisorna på caféet bredvid hade tystnat och punkarna hade natten för sig själva. Kontraster är något av det allra vackraste som finns.