Chris Potter – Circuits

Chris Potter är en av de bästa saxofonisterna i världen och visar verkligen prov på det på Circuits. Med en mix av funk och elektroniskt skapar Potters ensemble en intensiv och spännande blandning. Kanske så pass att vissa spår på albumet inte riktigt hinner med i farten. Första spåret ”Invocation” inleder albumet med ett stillsamt och lite förebådande film-noir liknande intro. Följande låt ”Hold it” visar att detta inte är fallet utan drar direkt igång med utmärkt funk-jazz som kommer att prägla albumets bästa spår. Även här överraskar låten mot slutet då Potters intensiva spelande byts ut mot suggestiva synthesizerljud som svävar över trummisen Eric Harlands beat.

Användandet av elektronik ger albumet en dimension som får det att sticka ut trots att det ibland känns lite ojämnt mellan låtarna. Även om skivan inte har någon direkt svag låt så finns det mer att önska på låtar som ”Koutomé” och ”Queens of Brooklyn” som i sig är utmärkta, men som känns lite malplacerade i albumets ljudbild som helhet.

Men att bedöma albumet på det sättet är rätt intetsägande om den fantastiska prestation som görs på Circuits – för när det är bra är det riktigt bra. Potters improvisation på ”Exclamation” gör det i sig värt att lyssna på albumet och är tillsammans med ”Hold It” och sista spåret ”Pressed For Time” skivans höjdpunkter. Harland, som spelar helt fantastiskt rakt igenom får verkligen komma till sin rätt på ”Pressed For Time”. Även här är Potter en helt enastående improvisatör.

Chris Potter har under sin karriär fått tonvis med beröm för sitt spelande och det med rätta. Fast det är inte bara Potter som är enda stjärnan på skivan. Både Eric Harland och basisten Linley Marthe har gjort sig namn på jazzscenen, men en som utmärkt sig i synnerhet nyligen är 23-årige keyboardisten James Francies som förra året släppte sitt lovande debutalbum Flights på legendariska skivbolaget Blue Note.

Egentligen känns det dumt ens försöka klaga på Circuits men det är frustrerande att tänka att albumet hade kunnat bli ännu bättre. Funkspåren är så utmärkta att de får de lugnare partierna att kännas som filler i jämförelse. Det är väl ett ganska tacksamt problem att albumet stundtals är för bra för att nästa låt ska väga upp. Men istället för att hänga upp sig på det tycker jag att Circuits är väl värd att kolla in.

[Edition, 22 februari]

7