Det är Polarprisdags igen. Det känns som lite av en gamble varje år när det annonseras vilka som får priset. Men utöver violinisten Anne-Sophie Mutter och det musikaliska initiativet Playing for Change är en av hiphopens verkliga ursprungspersoner, Grandmaster Flash, ett självklart val som första representant för en genre som länge fått slita i motvind.
Det här är lite av ett första erkännande. Hiphopen var och är en rörelse som kommer underifrån. Den växte sig stark men tillhörde länge en underkategori till det som tidigare var soul och disco. Hela världen fick inte veta vad hiphop egentligen handlade om förrän de som började skrika högst tog sin plats och inte längre bad om den.
Här hemma i Sverige var vi fortfarande högst omedvetna om vad som hände i USA eftersom informationen där bortifrån under 80-talet fortfarande rörde sig för långsamt över Atlanten. Sakta men säkert började det sippra in i sprickorna i den svenska musikkulturen. MC Tim släppte 1989 låten ”Jag är def” och den räknas i allmänt tal inom den svenska kulturen som den första svenska raplåten. Vad som släpptes runtomkring den låter jag vara osagt då det fanns andra som också pysslande med rap, men jag väljer den som startskottet.
Även om jag raljerar över den svenska kulturen så hade den föregångare och då måste man gräva ännu lite djupare. På samma sätt som blues växte fram från bomullsfälten i USA under 1800-talet (och tidigare), växte hiphop så småningom fram som en protest mot det rådande samhället.
Fast att de ursprungliga raplåtarna grundades av en DJ som pratade över soul- och discolåtar var det Grandmaster Flash som tidigt fick lägga grunderna för de nya och innovativa teknikerna för skivspelare, som sedan spann vidare och skapade en hel genre.
Jag älskar att Polarprisets jury motiverar priset med: ”Grandmaster Flash är en vetenskapsman och en virtuos som visat att skivspelare och mixerbord kan vara musikinstrument”. Det är ett första erkännande att maskiner som tryckts till sina bristningsgränser för att se vad man kunde göra av dem och skapa något annat av redan befintlig musik, faktiskt skapade något nytt.
Grandmaster Flash egen utläggning om vad man fick, och inte fick göra, med vinylskivor från Netflixserien Hip-hop Evolution, säger mycket om hans tankar kring hur han bröt rådande regler och gjorde saker ingen annan gjort innan honom. Enligt en intervju med Hot 97 hävdar han själv att början till teknikerna växte fram redan 1968.
Även om banbrytande DJ-ande varit innovativt var Grandmaster Flash and the Furious Fives låt ”The Message” ett av de tidiga exemplen på hiphop som en protesterande form av musik, inte bara en ytlig och glittrig form av topplistemusik. Musiken kom från ett samhälle som präglats av droger, vapen, våld, upplopp och förtryck, precis som den besläktade bluesen gjort i början av 1900-talet när den började få ta plats i det allmänna medvetandet.
Man skulle kunna gräva hur långt som helst ner i arkiven, men eftersom jag älskar att ta mig till punkt 1.1 när jag lyssnar på eller letar efter musik, är Grandmaster Flash egentligen den bästa startpunkten för en genre jag lyssnat på i 30 år. Och eftersom 1.1 är startpunkten för en historia om en hel genre har jag ingen som helst invändning till att ge Polarpriset till dess första riktiga pionjär.
Det Grandmaster Flash gjorde med vinylspelare och skivor kallades länge för att ”förstöra skivor”, men om ”förstöra skivor” fört med sig en hel kultur i sin väg så… well… fortsätt gärna att förstöra skivor. Det la grunden till det som idag är världens största genre.
Well deserved Mr Grandmaster sir.
Detta är en opinionstext i HYMN. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
