Foto: Andreas Werliin
Mariam the Believer är tillbaka igen – och som hon är tillbaka! Idag släpper hon fantastiska String Variations på sitt eget skivbolag Repeat Until Death. Det är en liveinspelad EP med magiska och egensinniga stråkarrangemang som omarbetar hennes tidigare material. Läs en HYMN-intervju med Mariam, där hon berättar och reflekterar kring den nya plattan och kreativt skapande.
Hur kommer det sig att du ville göra omarbetningar av tidigare Mariam the Believer-material?
– För att jag tycker att låtarna är starka och självständiga och visste att de skulle klara av att varieras och omarbetas utan att förlora sin karaktär, utan istället få visa en ny skinande sida av sig själva. En sak kan vara flera saker. Och för att det kändes lustfyllt, utmanande och roligt att göra! Jag har länge velat göra en stråkinspelning som inte bara var skönsång ihop med smet och klet; utan både få självlysa och utmana, vara värmande och samtidigt ha sköra kanter, och få lov att innehålla friktion.
Kan du berätta lite om skapandeprocessen kring den nya skivan?
– Detta är EP nummer tre i min Instant Creativity-serie. Serien är ett sätt för mig att mer spontant spela in och skapa emellan fullängdsalbum, att inte behöva tänka i lika långa banor som ett större släpp kan behöva. Lite mer pang på rödbetan, nu kör vi det här, nu spelar vi in och mixar och ”hej kan du mastra denna vecka” och ”hej jag tänkte släppa det här om några veckor max, hoppas det känns kul för alla”.
”Jag gillar att jobba relativt intensivt men inte fastna för länge i samma grej utan ta sig vidare”
– Jag gillar att jobba relativt intensivt men inte fastna för länge i samma grej utan ta sig vidare, vara i rörelse. Detta är ett bra forum för mig att få vara det och kunna testa olika sorters processer. Så mer spontant och direkt och inte putsa på för mycket.
– Med String Variations repade vi en dag och spelade in i studion en dag. Alla tagningar är live-takes. Jag var trött i rösten och tänkte att ”äh jag lägger kanske på annan sång sen så det inte låter alltför kraxigt” – men sen blev det fint ändå tycker jag. En bra kontrast till stråkarna att jag tillät mig själv att få va lite trasig och skör i det hela, stråkarna blev som en varm filt runtom det mer råa och sorgsna.
I pressmeddelandet står det att stråkarrangemangen är gjorda av Josefin Runsteen, kan du säga något om hur ni samarbetade kring det?
– Josefin har spelat live med mig det senaste åren, både i mitt fulla band och som duo. Hon är en underbar musiker som både är lyhörd och egensinnig oavsett vilket instrument hon tar upp och spelar. Jag visste att hon förstod min intention och att hon respekterade kärnan i låtarna, så jag gav henne fria tyglar, i kombination med vissa referenser och önskemål om färger och karaktär.
– Hon har adderat skimmer, luft och lekfullhet, mejslat fram låtarnas kropp och samtidigt vårdat deras själ. Observera att detta är hennes första ordentliga stråkarrangemang och jag kunde inte vara stoltare över det arbete och tid hon har lagt ner, och över hur helhetsresultatet blev.
”Hon har adderat skimmer, luft och lekfullhet, mejslat fram låtarnas kropp och samtidigt vårdat deras själ”
Jag läste att du har spelat in skiva i Atlantis-studion. Kan du beskriva varför du ville spela in just där och om hur inspelningsprocessen var?
– Jag spelade in min första Instant Creativity-EP där (The Wind EP, 2014 RUD) ihop med Tomas Hallonsten och det lät så pass bra av själva inspelningen så att jag till och med kunde mixa skivan helt själv. Atlantis har en värme och ett eget sound som blir som en medlem i bandet, mycket tack vare de själfulla musikspökena som ruvar i alla rum, den höga mysfaktorn och den unika ekokammaren som finns där, som får allt att låta vackert men utan att slipa bort skavankerna.
– Men framför allt tack vare Janne som driver studion, för han har feeling. Är man en känslomänniska som jag är så är det där det enda som betyder något – både från sig själv, medmusiker och sin omgivning – när det väl gäller att lägga en take; just feeling. Att va på Atlantis är att va inuti feeling.
Hur du känner inför resultatet och releasen?
– Jag bygger min kreativa lust på att ständigt våga testa nya saker, former och sammanhang, helst utan att förlora min kärna – den jag är (för den vi är kan också vara så mycket mer än vi tror). Även utan att vara alltför säker på resultatet, för då riskerar en ju ingenting och utan risker så är konsten rätt så menlös och platt tycker jag själv.
”Jag bygger min kreativa lust på att ständigt våga testa nya saker, former och sammanhang, helst utan att förlora min kärna”
– Vi är alltför resultatfokuserade i musikbranchen ofta, det kanske kommer från att jag har en foten i improvisations-världen där det mycket handlar om risktagande, kommunikation, uttryck och nuet – och inte bara resultatet och ”slutprodukten”. Men ja, kort och gott: denna gången provade jag att spela in med en stråkkvartett och jag är jättestolt och jätteglad över både resultatet, resan dit och fortsatt vidare.
Hur ser framtiden ut?
– En ny Fire! Orchestra-skiva kommer senare i vår (Andreas Werliin sitter och mixar den i rummet intill just nu). En ny Wildbirds & Peacedrums-skiva vecklar långsamt ut sig och jag ska skriva ett stort röststycke för MTB som har premiär till hösten. Och så vill jag riva bort gräsmattan och odla en vildäng. Som ordspråket går: önska bör man annars dör man.
Foto: Martin Vallin
Lyssna på String Variations nedan:
Imorgon spelar Mariam The Believer i Allahelgonakyrkan i Stockholm, den 14/2 gästar hon Folk i Göteborg och dagen därpå får Plan B i Malmö ett besök. Missa inte!
