Kvällen till ära är utsåld på Mejeriet i Lund och kön som består av besökare i en mängd olika åldrar ringlar sig lång. Det är en kall, mörk och typiskt deppig januarikväll – men peppen är total för amerikanska Khruangbin ska snart ta med oss till deras drömska universum.
Kvällen börjar med förbandet Ginger Root, som även de är från USA. Under deras set så nämner de att de brukar beskriva sin musik som ”aggressive elevator soul”, de berättar också att en låt är inspirerad av TV-serien Seinfeld. Med den informationen så kanske det förklarar deras lite sömniga hissmusik som inte är ett dugg aggressiv, men som då och då bjuder på svängiga discokomp med ABBA-stuk.
Kvällens huvudakt Khruangbin äntrar scenen till publikens öronbedövande jubel och när de börjar spela så förstår man verkligen varför de tagit världen med storm. 2018 släppte de den hypade skivan Con Todo el Mundo. Den är som en handbok för hur man skapar spännande och intressant instrumentalmusik (99% instrumental, eller 100% beroende på hur man ser på det) – där genialiska baslinjer signerade Laura Lee sammanväver med Mark Speers melodiösa gitarr och Donald Johnsons ”in the pocket”-trumspel. Med rötter i gospel, soul och R&B kombinerar de det med influenser från etiopiska beats, thailändsk funk, surf och fransk pop. Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är de spelar, men musiken har en internationell prägel i sitt sound, är tidlös och cinematisk i sitt uttryck och alldeles egen.
Live är de lika genialiska. De har en slags övernaturlig scennärvaro som känns som en performance, en installation. Allt känns genomtänkt och samtidigt intuitivt – ”Khruangbin-dansen” (när ska den bli viral?), petmoj-telefonen och spaceade solon varvas med ett och ett annat leende som tillsammans gör att man för en stund får drömma sig bort. Det är som om jag och allt runt om mig förflyttas till ett surrealistiskt, drömskt universum – vilket inte är helt fel en mörk och kall tisdagskväll i januari.
