The Japanese House gör en dag på jobbet på Nalen

The Japanese House spelar på Lilla Hotellbaren, 2017-04-25. Foto Annika Berglund/Rockfoto.

Destillera år 2019 rakt ner i en flaska IPA och du får The Japanese House. Det är musik som är skyldig lika mycket till den efterkonstruerade bilden av 80-talets popmusik som Mac Miller-basgångar och Bon Ivers röstmanipulation.

Musik för första kyssar och sista. För Netflix-serier om tonåringar med airbrushade ansikten och perfekt fula kläder. Du har antagligen redan hört den i din kompis Discover Weekly.

Amber Bains soloprojekt The Japanese House och hennes band äntrar Nalens scen och är oförskämt duktiga för att vara indie, om det begreppet 2019 ens betyder något alls. Ljudet är perfekt och allt är välansat och samspelt.

Det låter som på skiva tänker man och inser sen att det beror på att hälften består av förinspelat material. Plötsligt blinkar framtiden som Freddie Mercury såg den ovanför scenen och någon skriker att ”The Revolution Will Not Be Televised”. Sedan inser man att det enda andra alternativet är Greta Van Fleet och deras falang av ”riktig rock” och håller käften.

The Japanese House är gjord för klassdiscona du aldrig blev bjuden på, men få på Nalen dansar och publiken är sävlig och trött. Amber Bain väger upp med makalös röstinsats och lagom mycket närvaro.

Samt, ett föredömligt kort set. Efter 50 minuter och samtliga förväntade låtar kliver alla av scenen och återvänder inte för några extranummer. En dag på jobbet, kanske. Även känslomässiga kopplingar kan automatiseras och gå på rutin.

Det om något, verkar skrika 2019.

Framtiden fanns på Nalen och kommer snart till en spellista märkt Indie Highlights på Spotify.

Arkivbild från Lilla Hotellbaren, 2017-04-25.