Kalle Berg: Hur kan Jättedam vara från….. Flen?!

Folkproggband från annan ort än Göteborg – är det verkligen möjligt? Kalle Berg chockas av att svaret visar sig vara ja.

Det kan för fan inte vara sant! Vrålet stannar med nöd och näppe inuti hjärnan men fastnar i gengäld på rundgång. Det luktar svagt av piss på Kafé Marmelad: en gång Majornas självklara bohemdestination när Americanon med lite havremjölk uppå skulle intas – i dag en institution på drift, lite kantstött. Och alltså för dagen pissluktande. Anledningen till mitt undertryckta vrål är att jag i gatusmarta Hela Stan läser om ett för mig okänt folkproggband, helt uppenbart från Göteborg – komplett med trumpetare samt långhårig frontfigur med död blick på pressbilden. Jag drabbas av mental härdsmälta. Vad är det med denna stan? Är det ens en stad – eller är det kanske en kuliss? En relik, en kvarleva, kalla det vad du vill; en blommig sekt från 70-talet som aldrig blev stormad av moralpolisen.

Anledningen till mitt raseri är inte att Jättedam är ett dåligt band. Relativt nya albumet (november 2018) Eftersom ingen frågade är en helt okej standardiserad flumplatta enligt Göteborgsmall 1A. Alltså: organisk, funky, utsvängd och lite jazzig. Det ska höras att Majorna har en central plats i bandets hjärta. Det ska finnas en koppling till hamnen (läs: varvsnostalgi), alternativt en generell ståndpunkt kring nutiden som en vedervärdig motpol till de tokliberala opiumhålor (läs: Crippas) där bandet gigar om fredagarna. Kort och gott: det ska osa gammal god gabardin-Göteborgare.

Och även om Jättedams ”Farlig uppe på scenen” faktiskt är en riktigt bra låt kvarstår frågan: kan någon göra något åt det här? Eller är vi helt nerkörda i leran? Sedan Isak Parkman, sångare och trummis i De Konflikträdda, lämnat stan, klippt sig och skaffat sig en akademisk utbildning, trodde man att psychfesten var slut på Västkusten. Men tydligen inte. Här är Jättedam: ett urtidsdjur uppstiget ur plaskis. Ett veritabelt Loch Ness. Och nu handlar det inte längre om att ”spränga den förbannade kultureliten”, som ropen ekade från Stockholms undergroundpoeter på sjuttiotalet. Här behövs snarare en välproducerad atombomb med vocoder. Eller att en centerpartist spikar upp Lööfs Lutherska Anti-Teser utanför Musikens Hus. ”Allting blir bra på landsbygden om mediabranschen avregleras till fullo” ska det stå med ett häftigt typsnitt. Där kan proggrockarna stå och klia sig i huvudet, som åsnor mellan hötappar.

Så här långt kommen i min text inser jag att det kanske är på sin plats med lite research på Jättedam. Med tanke på att bandet låter som att de emanerat upp ur golvbrunnen på Blöta Lövet är det ju lite konstigt att jag aldrig hört talas om dem. Jag klickar in mig på Nöjesguiden (läs: ett Wikipedia för Media) och sätter efter några rader min Americano i vrångstrupen. Jättedam visar sig nämligen vara från Flen.

Detta väcker naturligtvis ny vrede i mig. Flen!? Vadfalls!? muttrar jag avmätt över borden på det pissluktande fiket där jag alltjämnt sitter kvar, som en tvättäkta varvsnostalgiker. Hur kan ett band som låter som Jättedam komma från Flen? Det enda jag vet om Flen är att de har en tågstation, och att en tjej på min folkhögskola kom därifrån. Hon gick från kristen fanatiker till satanist på ett halvår i mötet med alla kvasi-kulturella gitarrkillar. Och samtidigt som jag någonstans förstår den grundmurade sorgen som måste bubbla i blodet på alla från Flen härstammande, är det något oerhört fräckt i att använda detta armod till att parasitera på en av Göteborgs verkliga paradgrenar: den stentrista proggrocken som ingen brytt sig om sedan Philip Lindgren hoppade av som sångare i Hypnos av ekonomiska skäl.

Men när jag sedan lyssnar en smula på ”Välkommen till 2000-talet” tystnar min hjärna tvärt. ”Pornografiska änglar vakar över tomma sängar” stönar Jättedam och fortsätter skarpsynt:

”Gå ut på baren, gå in i 2000-talet, och urinera ut din identitet i pissoaren”. Jag inser plötsligt att jag, Jättedam och Ulf Lundell hatar samtiden ungefär lika mycket. Med nymarxistisk kraft i stegen vinglar jag ut från Marmelad och tar sikte på närmsta second hand. Här skall köpas utsvängt för fan, som Isak Parkman alltid brukade säga.

Detta är en opinionstext i HYMN. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.