Årets hårdrock 2018

Tio plattor från åtta olika nationer, en katastrofal förlust och förväntningar på en stundande återförening – det här är allt du inte får missa om hårdrocksåret 2018.

1. Thou – Magus

New Orleans-bandet tycks ha velat måla Magus med sin allra bredaste pensel. Här finns bandets olika patenterade sound representerade: svintung sludge, post-black metal, doom och grunge i en fantastisk blandning som toppats med Bryan Funcks hittills bästa texter.

2. Svartmálm – Svartmálm

Från magiskt undersköna Färöarna kommer denna albumdebuterande kvartett. Deras unika black metal har inslag som påminner både om svenska Konghs mest monumentala mangelstunder och om Gojiras mest storslagna nummer. Förhoppningsvis är detta bara början på något mycket stort.

3. Depths Above – Ex Nihilo

Denna urladdning till skiva liknar inget annat som kommit under 2018. Tjeckernas musik är lika delar svartmetall och sludge. Den är också nerlusad med partier som drar åt thrash och NWOBHM, och en underbar atmosfär som påminner om Inter Arma.

4. Chapel of Disease – …And as We Have Seen the Storm, We Have Embraced the Eye

Jag kan inte påminna mig att något annat band så perfekt har blandat fem årtionden av hårdrockshistoria. Den hårdrockare som inte hittar partier hen gillar i Köln-kvartetten existerar knappast. Grymt bra!

5. Svartidauði – Revelations of the Red Sword

Isländsk black metals största och bästa namn gör förstås ingen besviken med sin andra platta, som är en perfekt blandning av tradition och nutid. Ska du bara lyssna på en black metal-platta från 2018, är det denna du ska snurra i gång.

6. Innumerable Forms – Punishment in Flesh

Dessa amerikaner tar avstamp i klassisk 80-talsdöds från båda sidor av Atlanten; här fogas Florida och Stockholm ihop till en fantastisk dödssörja med vassa riff och grooves utförda på rätt sätt.

7. Hooded Menace – Ossuarium Silhouettes Unhallowed

Varje gång denna finska orkester släpper en platta, är de och nosar på en plats på Årets album. Få death metal-gäng har varit mer konsekventa och den här gången har deras dödsdoom tagit ännu ett steg.

8. Demonical – Chaos Manifesto

Avesta-gängets femte fullängdare är ännu en uppvisning i modern melodisk dödsmetall med rötterna i 80-talet. Demonical förtjänar att nämnas bland genrens bästa namn de senaste 20 åren.

9. Gruesome – Twisted Prayers

Gruesome började som en Death-tribut, och även om Chucks ande alltid kommer att lysa över dem, är det efter tre helgjutna album dags att uppvärdera kvartetten till en av dagens scens allra bästa namn.

10. Outre-Tombe – Nécrovortex

Hade dessa kanadensare haft en lite bättre produktion, hade de sannolikt hamnat topp 3 på listan, för bortsett från ett onödigt torrt gitarrljud är detta ren och skär death metal-perfektion.


Jill Janus kämpade under en stor del av sitt liv med mental ohälsa. Huntress-frontkvinnan berättade ofta och öppet om sin bipolaritet och dissociativa identitetsstörning, som hon diagnostiserades med i 20-årsåldern.

Hon sa flera gånger i intervjuer att musiken hade räddat hennes liv, men efter många tuffa år räckte det uppenbarligen inte längre och den 14 augusti tog hon sitt liv.

Den djur- och naturälskande Jill började sin musikaliska bana redan som barn, då hon medverkade i en rad musikaler. Som tonåring blev hon skolad koloratursopran och senare blev hon en framgångsrik och internationellt uppmärksammad DJ, innan hon satsade fullt ut på Huntress.

Vid sidan av Huntress hade passionerade Jill oräkneliga järn i elden. Hon hade tillsammans med bland andra Alice Cooper-gitarristen Nita Strauss coverbandet The Starbreakers, som på kort tid blev ett av Los Angeles-klubbarnas mest omtyckta inslag. Vid sidan av musiken designade hon smycken och ägnade sig åt häxkonst.

Strax före sin död hade hon färdigställt en rockopera, ett projekt hon började jobba med redan 2006 och som hon hoppades en dag skulle hamna på Broadway. Flera andra projekt var också på gång, samtidigt som Huntress jobbade på sitt fjärde album, men det är oklart om något faktiskt hann spelas in.

Det är inte ofta jag berörs av ”kändisdöd”, men när jag fick veta att Jill var borta kom tårarna. Det var ju inte så här det skulle sluta – hela världen skulle ju få upptäcka den där oefterhärmliga rösten, den kvicka humorn och den där magiska karisman.

Jill Janus blev 42 år.


Nästa år då? Det finns mycket att se fram emot under hårdrocksåret, men Johan Längqvists återkomst i Candlemass känns enligt undertecknad som åtminstone första årshalvans absoluta höjdpunkt – The Door to Doom släpps den 22 februari.

Candlemass