Höga Nord Rekords sexårsfest satte punkt för ett strålande konsertår

Arkivbild Tross. Foto: Niklas Gustavsson, Rockfoto.nu

Julen blev vit där jag befann mig, men snön försvann snabbt och efter julhelgen var det återigen grönt på marken, några kantareller stod i skogskanten och sälgens knoppar hade redan spruckit. Konsertåret led, liksom allt annat, mot sitt slut och för min del styrdes bilen i riktning mot Göteborg denna torsdagskväll för ett besök på Musikens hus.

Kvällen till ära firade fina skivbolaget Höga Nord Rekords sex år och under dessa år har man hunnit släppa massor av bra musik med artister som till exempel Minami Deutsch, The Exorcist Gbg, Fontän och Flowers Must Die. Det har hittills gjorts 78 releaser med totalt 350 låtar! Två andra band från Höga Nords fina katalog stod på Musikens hus scen denna kväll och vi börjar från början.

Jesse kommer från Finland och skapar instrumental, elektronisk musik. De släppte albumet Fluids, det fjärde i ordningen, tidigare i år och Jesses musik beskrivs bra med orden rymddisco, ibland med lite krautstänk och stundtals insvept i psykedeliska dimmor.

Duon gick på scen vid halvelvatiden och lokalen fylldes snabbt av dansvänlig musik. Strålkastarna lyste i blått och rött och rök gled långsamt in från vänster. Bakom de båda musikerna fanns en stor duk som visade en film som, tillsammans med ljuset och den dimmiga röken skapade en väldigt vacker inramning. Filmen bjöd på mängder av korta sekvenser och föll ständigt tillbaka till bokstäverna JESSE. De båda musikerna var synnerligen aktiva och spelade ungefär en timme.

Därefter blev det en kort paus och sedan var det dags för Tross. Tross har hunnit släppa två album samt några EP och singlar och årets album, The Overview Effect, är ett favoritalbum från svenska band under året. Bandets instrumentala slingor har länge nått fram till mig på ett positivt sätt och jag har haft förmånen att se dem live flera gånger.

De fem musikerna skapade en fin ljudmatta redan från början och även här förekom en film på duken. Den bidrog fint till att skapa en snygg inramning tillsammans med ljuset, som fortfarande främst strålade i blått och rött. Höjdpunkterna, för min del, var ”Reverse Pyramid” och ”Time Leaves Us”.

Tyngden i låtarna hade vuxit ytterligare ett snäpp, mycket tack vare rytmsektionen, och Tross går från klarhet till klarhet.

Detta blev en perfekt avslutning på en vacker kväll i Göteborg och denna spelning satte även punkt för ett strålande konsertår för min del. Jag promenerade därefter nedför backen vid Stigbergstorget, i riktning mot Järntorget, i Göteborgsnatten tillsammans med några vackra tankar och lyktstolparnas sken.

Stort tack för alla fina musikupplevelser under året och varmt välkommen 2019.