Årets bästa svenska indiedebutanter 2018

Holy Now. Foto: Fredrik Nystedt/Rockfoto

Årslistandet fortsätter. Den här gången har turen kommit till HYMNs skribent Alina Blommegård som listar tio svenska indiedebutanter.

Med denna lista vill jag uppmärksamma tio personliga favoriter bland årets svenska indiesläpp som det går att lägga ”debut”-prefixet till. Urvalet består av en salig blandning mellan olika format, utan någon som helst rankning. Ett stort tack riktas till alla som bidragit till utvecklingen av den oberoende musikscenen; tack för ännu ett grymt år!

Boys – Rest in Peace (album)

Med första fullängdaren tar Nora Karlssons soloprojekt ett rejält kliv uppåt. Studioarbetet har tillfört den ursprungliga sovrumspoppen mer bredd och styrka jämfört med två föregående EP:s. Storslagna synthpålägg känns igen från kollegan Hannes Ferms HOLY och får albumet att briljera. Tillsammans med den något dämpade rösten och de avskalade textraderna blir varje spår till en pärla, förtjusande i all sin nakenhet.

Holy Now – Think I Need The Light (album)

Sedan starten för ett par år sedan har Holy Now hunnit cementera sitt uttryck: med ljuset som överskrider även de mörkaste av tankar. Mycket av den helande kraften ligger i Julia Olanders sårbara röst medan en del finns att hämta från de ljuva melodierna och texterna av dagsboksmaterial. På debutalbumet växlar bandets atmosfäriska indiepop mellan sorg och glädje. Det hela blir en hyllning till känslor i olika former och grader som sätter färg på tillvaron, precis som titelspåret ”Feel It All” lyder.

Johannes Räihä – Den varmaste kontinenten (EP)

Det som en gång började med en otippad födelsedagspresent i form av låten ”Sjöarna i Idaho” har resulterat i ett skivkontrakt för Närkesonen Johannes Räihä. Balansen mellan det pampiga och det enkla kännetecknar upphovsmannens renodlade pop. Debut-EP:n Den varmaste kontinenten är en liten samling berättelser som trots den eviga jakten på paradiset omfamnar nuet i varje ögonblick. Den avslappnade inramningen får musiken att fungera som en välbehövlig flykt från den gråa vardagen.

Tomma Intet – …And The Fallen Universe (album)

Stämsång och luftiga gitarrmattor är de två centrala komponenter som utformar Tomma Intets personliga framtoning. Med ett rätt tidlöst sound på utsidan är det en hel värld fylld med desperation och smärta som göms under ytan. Albumets ämnen vidrör döden, kärlek och politik – allt knyts samman i en allomfattande brasa. Den välstrukturerade ljudbilden gör det svårt att inte lockas, tills en slutligen blir uppslukad av det svarta hålet.

Beverly Kills – ”Fourteen” (singel)

Farten med vilken Göteborgsbandet erövrade såväl inhemska som utländska musikhjärtan för tankarna till kollegorna Agent blå anno 2015. Dock är ”Fourteen” trots vissa likheter i soundet allt annat än ”Strand”. Medan raden ”Am I the self-conceited?” upprepas med jämna mellanrum, vävs berättelsen mellan tvivel och övertygelse för att sedan bryta upp i en känsloladdad storm. Efter ytterligare två singelsläpp har debutspåret fortfarande inte tappat förmågan att växa och överraska med varje lyssning.

Det Jordiska – Det Jordiska (album)

Tre medlemsavhopp och en splitrelease med Eterkropp senare är Det Jordiska äntligen aktuella med en alldeles egen albumdebut. Skapad av enklare verktyg låter deras rytmiska ”bilåkarrock” uppriktigt övertygande. I trions monotona universum, där gränsen mellan dystopi och verklighet knappt är urskiljbar, väger orden tunga som om de vore plakattexter. Lyssna bara på den omarrangerade versionen av ”Den jordiska” med en av skivans mest betecknande rader: ”Ingen märkte att jag föddes, ingen märker om jag dör”.

Kluster – civic (album)

Klusters experimentlusta är en outtömlig källa till nya uttryck och spännande kombinationer i deras musik. Den koncentrerade ljudbilden byggs ytterligare på med smaskiga ingredienser, vare sig det är synth, trumpet eller inspelat modemljud. Med civic utvidgar bandet vyerna inom modern pop och utforskar nya former på ett egenartat sätt. Det som i början verkar grunda sig på traditionell indie slutar med totalt genreöverskridande kaos.

Busy Tanning – Modern Times (EP)

Det är tråkigt att inte flera har upptäckt Busy Tanning än. Debutsingeln ”Modern Times” har en absolut hitpotential medan bandets känsla för lekfulla melodier och en gnutta naivitet i stämningen gör dem besläktade med Chemtrails. Den femspåriga EP:n levererar ett ungdomligt driv i mötet mellan skramliga ljudväggar och flerstämmig sång. Obligatorisk lyssning för alla som kan sin Umeå-indie.

Norra Reviret – Driver (EP)

Med en rad träffsäkra singlar lyckades Luleåbaserade Norra Reviret etablera sig på den lokala scenen långt innan själva EP-släppet. Trots att Driver saknar den största hitten ”Vår eld” bjuder den på exemplarisk indiepop. I spetsen står Janinne Sandström Ojas röst som bär på en kraft som kan både trösta och förstöra. Melankoliska tongångar avlöser varandra i den gitarrdrivna ljudbilden och formar ett släpp som förstärker Norrbottens plats på musikkartan.

Silverkulten – Uppbrott & förälskelse (album)

Att listan inte hade känts fullbordad utan Silverkulten är ett faktum. Bandets tre första singlar utgjorde en serie säkra skott som följdes av en värdig fortsättning med fullängdaren. Med de omisskänneliga referenserna till 77-punk och nutida svensk dödspop är deras reverbdränkta debut särskilt relaterbar. I blandningen mellan allsångsvänliga refränger och ångestfyllda texter blir konturerna allt tydligare att känna igen sig i.

En spellista med alla band som listas ovan hittar du här.