Äntligen dags för Majken att albumdebutera

Med sin tidlösa singer/songwriter-folk och en sångröst som för tankarna till idolen PJ Harvey är hon en av de mest spännande svenska albumdebutanterna i år. Den 7 december släpps skivan Young Believer. HYMNs Madeleine Bergquist tog en fika med Malmöbaserade Majken.

Det är en höstdag i oktober och jag behöver inte ens ta på mig ytterkläderna när jag beger mig i väg till denna intervju. Efter att ha slängt in lite kläder i maskinerna i tvättstugan, som ligger på vår gemensamma gård, väljer jag port B istället för A när jag ska träffa min granne. I vår bostadsrättsförening bor förhållandevis många musiker och Majken är en av dem. Hon har dukat upp med presskaffe i Arabiakoppar och muminkex och säger att vi kör ”finskt tema” på fikan.

”Det är så skönt nu, det är som att jag har varit skendräktig i typ tio år”

– Jag har inte pratat med någon om albumet. Det känns jättekonstigt. Men det är så skönt nu, det är som att jag har varit skendräktig i typ tio år, säger Majken när vi sätter oss ner vid köksbordet i hennes och pojkvännens lägenhet.

Albumet hon pratar om är hennes debutskiva Young Believer som släpps den 7 december via Kollektivet Records. Det hade dock kunnat bli helt annorlunda.

– Anledningen till att det tagit så lång tid att släppa detta är för att vi har pratat med ett bolag under tre år. De ville ge ut skivan. Det handlar om ett ganska så bra bolag, och det var liksom det jag alltid hade velat. Men tyvärr kändes det som att tilliten försvann. De ville ändra och stryka låtar, det var som att de tyckte att jag bara skulle spela harpa. Det var jättesvårt att säga nej till det, men jag gjorde det. Och det är väldigt befriande att göra det med Kollektivet Records istället, säger hon.

På tal om harpan så är det antagligen den som de flesta människor som sett Majken live associerar henne med – även om hon minst lika ofta spelar gitarr eller piano – och att instrumentet bara funnits med sen 2014.

Samtalet kommer av naturliga skäl in på en gemensam favorit, Joanna Newsom.

– Det är ju därför jag spelar harpa, för att jag älskar henne, konstaterar Majken som lärt sig instrumentet helt på egen hand. Jag hade nog aldrig fått så här mycket PR om jag inte spelade harpa, men ändå är det bara på tre av låtarna på albumet där den finns med.

– För mig symboliserar elgitarren och harpan hora-madonna-komplexet och det är jätteviktigt att de båda är med. En harpist ska vara så vän, men man behöver inte alls vara det hela tiden – utan kan också få vara brutal, tycker hon.

Majken har precis gjort sin första spelning utanför Malmö. Hon och hennes band spelade förband till Grant på Debaser.

”En harpist ska vara så vän, men man behöver inte alls vara det hela tiden – utan kan också få vara brutal”

– Det var kul att spela för folk man inte kände igen. Malmö är ju väldigt litet. Det är svårt med Stockholm, men jag tycker ändå att vi fick väldigt bra respons. Det var inte så stelt som jag föreställde mig.

Även om Majken trivs väldigt bra i Malmö så är nu siktet inställt på en internationell karriär. Singlarna inför albumsläppet har redan skapat buzz i utländska musikmedier.

Hade du förväntat dig att du skulle få så här pass mycket uppmärksamhet?

– Sånt kan man aldrig veta på förhand. Det är också svårt för vissa av låtarna är cirka åtta år gamla. Jag vet inte alls vad som är trendigt nästa år, förra året, om fem år. Jag har gjort exakt samma sak i så många år och försöker att inte titta för mycket på trender, för då blir jag så himla avundsjuk och vill göra det istället.

Albumet har Majken spelat in ihop med Damon Tutunjian (Swirlies).

– Jag har suttit bredvid och lärt mig allting när han har mixat och så. Jag gillar demokänslan, det ska vara naket och behöver inte låta perfekt, säger hon.

Kan du berätta om den fina artworken till albumet och singlarna?

– Jon Koko Oskar Glemme har gjort dem. När jag tittar på hans konst så tänker jag att det är så här jag ser min konst. Så jag är verkligen jätteglad för att jag får låna hans verk, till varje singel också. Det är också skönt att inte jag är med på omslaget.

Men du är med i dina videor i alla fall?

– Ja, det var väldigt bekvämt att jobba med regissören Amanda Davies, det var viktigt för mig att det inte skulle vara en man som gjorde videorna. Eftersom det är så naket och sårbart vill jag att de göras från en kvinnas perspektiv. Det sista jag vill är att bli sexualiserad, om än undermedvetet.

– Anledningen till att jag ville vara med i videorna är för att jag har så starka minnen från när jag såg Blur och PJ Harvey på TV som liten, och kände en samhörighet med dem. Det är så jag vill att mina lyssnare ska känna när de tittar på mina videor.

Blur känns lite otippat ändå?

– Det jag gillar med dem är att man inte behöver välja en stil. De blandar alltid; har lite cirkusmusik med på skivorna, en punklåt där och nåt jazzigt där. Damon Albarn har allt som en artist ska ha. Jag har förresten en Blur-neonskylt i mitt sovrum. Det finns bara två i Sverige.

Foto: Amanda Davies

Andra förebilder?

Fiona Apple fick mig att börja weila. Hon gör det så himla snyggt och vi har lite samma register. Jag hade komplex tidigare för att min röst inte var så hög som tjejers ”skulle” vara.

Majken är uppväxt inom Pingstkyrkan och har sjungit mycket gospel och i kör.

– Det är i kyrkan jag har lärt mig det mesta, alla ackordföljer och så vidare kommer från när jag spelade kyrkomusik. Jag har alltid gillat traditionell gospel, tidlösa harmonier och så.

”Det är i kyrkan jag har lärt mig det mesta, alla ackordföljer och så vidare kommer från när jag spelade kyrkomusik”

Även om skivan heter Young Believer identifierar hon sig numera som agnostiker.

– Jag tycker väldigt mycket om att prata om tro och existens. Folk var så himla elaka mot mig när jag var ung för att jag var troende då. Det var inte accepterat. Så jag hade en slags längtan om att bara få vara. Det är en sån paradox när man tänker på hur vissa kristna i världen behandlar andra. Men mobbningen har format mig jättemycket och vad jag skriver om. Många av mina texter handlar om ensamhet, berättar hon och fortsätter:

– Jag har alltid haft tvivel och varit en grubblande person. Så det var ganska svårt det också, att vara lite för grubblig för kyrkan men ändå inte passa. Min poäng är att man ska få tro vad man vill. Jag skulle inte kalla mig kristen idag, men jag tycker att man ska få vara det om man vill. Dock har jag en stor respekt för min bakgrund och vad den har gett mig musikaliskt.

Majkens texter tenderar också att handla om förlust och om destruktiva relationer. Hon berättar om en före detta pojkvän som gick bort alldeles för tidigt och om hur sorgen efter det finns kvar i hennes musik.

– Jag ska försöka skriva en glad skiva nästa gång, men det är svårt. Egentligen spelar det nog ingen roll vad jag sjunger om, för alla mina låtar låter ju jätteledsna. Men det kan vara lite läskigt att släppa tryggheten i att må dåligt.

”Nu har jag fått upp hoppet om att kunna jobba med matte på något sätt”

Vad gör du när du inte pysslar med musik?

– Jag pluggar tekniskt basår, så jag räknar mycket matte. Det är en sån sak jag trodde att jag inte kan, inte klarar av, för att jag är kvinna. Så jag tänkte att jag ska ge det en chans och nu är jag jätteintresserad. Att räkna matte och läsa fysik är som att vila för mig. Så nu har jag fått upp hoppet om att kunna jobba med matte på något sätt.