Norra Reviret – Driver

Det nya och lovande indiebandet Norra Reviret har imponerat musik-Sverige och släpper den 5 december debut-EP:n Driver, som de själva beskriver som perifera och nära beskrivningar av livet. Norra Reviret är ett nytt band med en röst som känns igen – Janinne Sandström Ojas karakteristiska röst kan höras på bland annat Säkerts Däggdjur och Kitoks “Kärlekens makt”. En del kanske även känner igen henne från Könsförrädare. De har tydligt formats av sin geografiska plats, såklart i sitt val av bandnamn, men kanske främst eftersom det musikmässigt finns mycket likheter med andra indieband från norra Norrland såsom Hurula och Mattias Alkberg. Det arvet har de tagit tillvara på väl samtidigt som de för norra Norrlands musikscen framåt.

Det som fångar mig direkt när jag lyssnar på Driver är just enkelheten i musiken, det är en EP med ett klassiskt indiepopsound: mycket gitarrer, trummor och bas. Men Norra Reviret är inte ett indieband i mängden, de sticker ut med sina smarta texter och välarbetade sound – en perfekt kombo. Janinnes sång är en grundpelare i bandets sound och är en av de starkaste rösterna jag hört. När hon sjunger raden “höga höjder” i “Undantag” vill jag spola tillbaka och lyssna på de sekunderna om och om igen. Det är fulländat.

Texterna är intressanta och berättar något, de är inte bara klyschor att fylla ut låtarna med och jag förstår vad sångerskan menar med “nära och perifera beskrivningar av livet”. “Undantag” behandlar ett tema jag själv spenderat timmar med att fundera på, hur vi förstör allt omkring oss, våra kroppars bräcklighet och insikten att vi alla kommer dö. “Vi är bara spår som kommer täckas över, vi är bara kroppar som faller sönder”. Att hela låten avslutas med dessa rader om och om igen ger mig en känsla av trygghet, det är befriande att tänka på sin existens på det sättet.

I “Allt som allt” får Janinnes synth sätta tonen mer än i de andra låtarna, och det är kul med en annorlunda låt på EP:n. “Bara för ikväll” är lite långsammare än resten av låtarna, och balansen mellan de avskalade verserna och den ösiga refrängen där gitarren får dominera ljudbilden är riktigt, riktigt bra. Trots att Driver är kort hinner bandet visa många olika sidor samtidigt som de behåller kärnan i sin musik.

“Sista gången” är verkligen en hit, jag spår att det kommer bli en framtida klassiker som det kommer sjungas allsång till på spelningar och klubbar, allt annat känns orimligt. Den har allt en hit behöver; en stadig gitarr, allsångsvänlig refräng, en text om att göra slut och bra trummor. Janinne skriker “så förbannat ensamma tillsammans” med sån styrka och övertygelse att jag vill skrika med varje gång jag hör den.

Som helhet är EP:n sammanhängande och välarbetad samtidigt som den levererar fem väldigt unika låtar med flera överraskningar. Norra Reviret är som den där eleven i klassen som alla vet kommer gå långt, men som också är sympatisk och inte bara en störig karriärist. Många älskar Norra Reviret, med all rätt. De har verkligen gjort ett bra intryck och med Driver känns det verkligen som de cementerat sin plats på den svenska musikscenen. Jag hoppas att de är här för att stanna länge för jag vill ha så mycket mer av det här.

[Startracks, 5 december]

8