Kalle Berg: När blir klimatpopen mainstream?

Säkert! Productions spelar på Liseberg. Foto: Samuel Isaksson/Rockfoto

Kalle Berg undrar varför DN:s Åsa Beckman behöver en teamleader för att kunna ändra sitt liv för klimatets skull? Det är väl bara att sätta på väl vald musik att inspireras av och kanske äta mindre kött!

Den förödande ekomodernismen rullar i DN (13/8) vidare med oförminskad kraft. Åsa Beckman utbrister i en sällsynt naiv krönika att, minsann, ”vi är redo att ändra våra liv för klimatets skull”. Det enda som krävs, menar biträdande kulturchef Beckman, är ”en teamleader”. Såklart! Att ingen tänkte på att fixa en teamleader! Någon måste ju alltid leda dessa vilsna liberaler i rätt riktning. Inte staten förstås, det hade gränsat till stalinism, men ändå Något Större Än Bara Individen Själv. En idol. En stor ledare. En härförare, en titan. Kort och gott: en göteborgare!

Ursäkta mitt raljerande tonläge och min Veiron i ottan-referens. Men vad är problemet? Alla förebilder Åsa Beckman och hennes konsumtionsberoende kompis behöver för att få arslet ur vagnen och börja leva klimatsmart finns ju redan i musiken. Säkert! var till exempel föredömligt ute på temat miljö med sin Arktiska Oceanen-EP. Men redan 1972 släppte David Bowie-låten ”Five Years”, en mörk saga om jordens stundande undergång, nu kanske mer relevant än någonsin. Sistnämnda låt beskrivs än mer målande på musikbloggen Outsmarted, i inlägget ”Låtar att bryta ihop till: del II”.

Men det slutar inte där. Om ÅsaBeckman hade vänt blicken mot Arvidsjaur (det ligger norr om Stockholm, för kännedom) hade hon kanske upptäckt det landsbygdspolitiskt radikala reggaebandet Glesbygd’n. På debuten Ärtes Jord’n från 2008 finns, bland andra guldkorn, Storsien-samarbetet ”Låt det ligga” – en appell mot uranprospektering i Norrland. Denna imperialistiska metalljakt styrd av framför allt utländska företag pågår alltjämt, men nämns sällan med ett ord i Åsa Beckmans blaska. Bandet Signalfel ligger också helt rätt i tiden med sin nyligen släppta EP Spökgarn (titeln i sig är en snygg referens till ett annat miljöproblem). På EP:n ligger den klart lysande biten ”Klimatförnekelse” – en dystopiskt skramlig poplåt á la nåt deppigt garagepopband från Göteborg på 00-talet. Enda skillnaden är att den handlar om just klimatförnekelse och inte, som brukligt inom Göteborgsindien, om miljöförbrännande spritdekadens i rikets andra stad.

En av teserna i Göran Greiders gamla bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället, som jag läser just nu, är annars – och här talar den till viss del med Beckman – att det är fullkomligt felriktat att tro att vi som individer ska kunna axla klimatmanteln och rädda världen. Men istället för att söka en idoliserad ”teamleader” att hjälpa oss, måste vi vända nävarna uppåt; mot storkapital, tafatta politiska regimer och en kultur byggd på hänsynslös tillväxtjakt.

En av sakerna man däremot faktiskt kan göra som enskild proletär i kampen mot världsapokalypsen är att äta mindre kött. Här kan Åsa Beckman, för inspiration, gärna lyssna på Vakens låt ”Köttätaren” eller Randiga Ruts ”Tre dagar utan kött” med sin skarpsynta samtidsspaning: Tre dagar utan kött är ett hot mot demokratin. 

Som av en slump precis den tes som ofta drivs av Åsa Beckmans egen tidnings ledarsida! I en perfekt liberal demokrati är köttnormen nämligen lika gjuten som någonsin den ekonomiska ojämlikheten.

Men även om exemplen på musik som manar till kamp mot all typ av miljömässig rovdrift säkert går att droppa ett tag till, är det ändå tragiskt att en sökning på ”växthuseffekten” på Spotify bara ger två resultat: humorprojektet ”Kakan och Julia” och en podd från SR Vetenskapsradion. Jag frågar alltså samma sak som jag gjort under hela den här sommaren och hösten: när blir klimatpopen mainstream?

Min andra fråga är till dig, Åsa Beckman: Behöver du fortfarande en teamleader? Tydligen. ”Om Greta Thunberg (dotter till klimat-teamleadern Malena Ernman, min kommentar) skulle säga åt mig att packa väskan och åka till det internationella klimatmötet i Katowice i december för att delta i världens största klimatdemonstration skulle jag boka tågbiljetten bums”, avrundar Beckman. Jamen, snälla Åsa. Här har du Svenska Akademiens låt ”Gör det ändå” från 2007. Trevlig resa!

Detta är en opinionstext i HYMN. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.