The Decemberists Utrecht-spelning infriade alla förväntningar

Foto: Autumn de Wilde

Det finns några band som för alltid har spelat sig in i hjärtat hos mig. Ett av dessa band är The Decemberists med Colin Meloy i spetsen. Jag har ingen aning när jag hörde dem första gången, men det är länge sedan och därefter har jag följt dem noga.

Det är alltid en särskild känsla som uppstår när jag nås av information om att de till exempel ska släppa en ny platta och det är alltid speciellt att hämta den nya skivan i skivaffären och sedan spela den första de gångerna. Det låter kanske lite fjantigt, men så är det i alla fall och jag får alltid en särskilt fin känsla under sådana dagar.

Det tog dock många år innan jag fick se The Decemberists och det hände så sent som den 23 februari 2015 på favoritstället Paradiso i Amsterdam. Det var en magisk stund och en väldigt fin spelning.

I vintras släpptes det åttonde albumet I’ll Be Your Girl och det blev samtidigt klart att bandet skulle göra en kort Europaturné igen. Som vanligt fanns inga datum i Sverige, men två datum fanns i Holland, i städerna Utrecht och Amsterdam, och eftersom det är ganska nära mellan dessa städer så tänkte jag att det var onödigt att välja så jag fixade entré till båda.

Om du inte känner till The Decemberists kan jag kort nämna att det är en kvintett från Portland, Oregon, som spelar indierock med americanainfluenser. Dekrabristupproret i Ryssland på 1800-talet sägs vara skälet till namnet (dekabr är december på ryska och på engelska kallas upproret The Decemberist revolt och ”rebellerna” kallades ”The Decemberists”).

Men först ut denna kväll i Grote Zaal i TivoliVredenburg var fina indierockbandet Hop Along från Philadelphia, Pennsylvania. De spelade drygt en halvtimme och det lät bra. De inledde med ”How Simple” och avslutade med ”Prior Things”. Däremellan var det främst ”The Knock” som blixtrade. Frances Quinlans riviga röst lyste låtarna fint.

Strax efter nio gick The Decemberists på scen. På väggen bakom scenen hängde ett stort skynke med en dödskalle med röda eller orange ögon och runt dödskallen fanns ormar och något psykedeliskt möster. Mönstret ändrade färg under spelningen beroende på ljuset.

Decemberists inledde med fina ”California One/Youth and Beauty Brigade” och det lät bra redan från början. Colin Meloy meddelade tidigt att senast de spelade i Utrecht var 2004 och att de, kvällen till ära, hade satt ihop en speciell setlist. Och wow vilken setlist de hade satt ihop! Den passade mig perfekt och vi bjöds bland annat på ”The Gymnast, High Above the Ground” i vackert orange ljus, ”June Hymn”, ”Engine Driver” som övergick till ”On the Bus Mall”. Det var fantastiskt! Stundtals var det så vackert att jag stod med tårar i ögonen.

Men allt har tyvärr ett slut och det hade så klart även denna spelning som avslutades med ”Sons & Daughters”. Det lät, som allt annat denna kväll, strålande och i slutet uppmanades vi att sjunga, och det kändes nästan som att hela Utrecht stod och sjöng ”Hear all the bombs, they fade away”. Jag brukar inte tycka att allsångsdelar lyfter spelningar, snarare tvärtom, men i detta fall var det oerhört snyggt. Det var så mycket värme och kärlek i Grote Zaal denna kväll.

Musikerna lämnade scenen och lokalen exploderade i jubel och det blev sen extranummer. Det började med ”Severed” och fortsatte med ”We All Die Young”, båda från senaste albumet, innan det avslutades med ”The Mariner’s Revenge Song”. En mer perfekt avslutningslåt finns nog inte och den är lika mycket ett teaterdrama som en strålande låt. Den stora valen dök upp i snören och jagade oss i publiken som skrek, vi försökte oss på rysk dans och vi gungade fram och tillbaka. Bättre än så här blir det helt enkelt inte. Jag gick dit med skyhöga förväntningar och de infriades med råge. Det är inte så ofta det händer heller.

En sak till som kanske tillhör den riktiga nördavdelningen, men låten ”E. Watson” från EPn Long Live the King spelades någonstans i slutet av setet och det var första gången de spelade den live, om jag förstod rätt.

Jag lämnade TivoliVredenburg för sista gången under denna resa och var fortfarande lite skakig när jag gick mot hotellet. Strax efter gryningen på torsdag rullar tåget iväg från Utrecht mot Amsterdam och det ska bli helt underbart att få se The Decemberists på Paradiso ikväll igen som avslutning på en härlig vistelse som alltid.

Tack för allt, underbara Holland!