Mirny Mine – The Other Part

Shoegaze och drömpop möts och skapar en mörk, filmisk känsla på Mirny Mines debutalbum The Other Part. Anna Sundström, personen bakom Mirny Mine, är verksam som filmfotograf och fotograf utöver musiken, och det sätter tydliga spår i soundet. Musiken väcker bilder i huvudet, skapar ett rum av känslor och stämning som jag träder in i under de 40 minuter albumet pågår. Det känns som att vandra genom ett landskap, en stillsam och sagolik tillvaro jag gärna dröjer mig kvar i.

Mirny Mines musik har en långsam, typiskt drömsk ljudbild. Annas sång är dröjande, som ett mantra. Det för tankarna till meditation, ett lugn men samtidigt något slags vädjande till något högre. Kanske till naturen? Det är befriande med musik där texten inte har så stor roll, utan bara är ord att sjunga ut för att skapa en ljudbild och en känsla. Och hon gör det med stor självsäkerhet. Kanske kommer detta pondus från att hon fått utveckla sin musik i stillhet hemma, utan andra som påverkat. De flesta instrumenten har Anna själv spelat och hon har verkligen lyckats hitta ett unikt uttryck.

Det är svårt att koppla bort att det är en multikonstnär som skapat musiken. “Heavy” och “Ice” är perfekt filmmusik – jag visualiserar olika filmklipp på näthinnan och tänker att det också varit så under skapandet. Det är inga låtar som är menade att spelas på radio eller ett dansgolv. Inga hits, och det är befriande med musik som bara får vara enkel och lugn. En slags tröst och varm famn att falla in när man inte vill ha musik som tar över och är medryckande. Tunga trummor, svajande gitarrer och mörk, långsam sång. Det är vackert och skört.

Stundvis känns det som allt går i slowmotion när jag lyssnar på The Other Part, och för att uppskatta det måste man vara i rätt sinnesstämning. Det är inte musik som lämpar sig för alla tillfällen, det hade nog känts tråkigt i ganska många sammanhang. Som helhet är det musikaliskt tillfredsställande album med många fina komponenter, men det tar tid för mig att komma in i stämningen. Jag hade önskat mer överraskningar och mer mångfald bland låtarna, de flyter ihop för mig och jag kan efter att ha lyssnat på plattan inte komma på någon låt jag fastnat extra mycket för. Den ganska ensidiga ljudbilden blir lätt bakgrundsbrus, men när jag väl tagit mig över den tröskeln är det stundtals väldigt trollbindande. Svårlyssnat, men värt ansträngningen.

[Novoton, 16 november]

6