Israel Nash på TivoliVredenburg i Utrecht – en spelning som växte

Arkivbild. Foto: Marlene Bergmark/ROCKFOTO

Det händer en del saker som kan vara svåra att förklara. En sådan historia vill jag berätta om nu. Jag var på väg hem från jobbet en septemberdag 2011. På hemvägen skulle jag hämta några konsertbiljetter på Pusterviksbiljetter vid Järntorget och när jag kom dit fick jag frågan om jag inte skulle se Israel Nash Gripka också? Vem är det, svarade jag ärligt. Jag hade verkligen aldrig hört namnet och eftersom jag hade en del konserter bokade de kommande veckorna bad jag att få återkomma inom kort när jag hade hört artisten.

Jag promenerade vidare och hämtade några skivor på Bengans vid Stigbergstorget en kvart senare och när jag skulle betala fick jag frågan: ”Gillar inte du Israel Nash Gripka förresten? Hans platta är ju grymt bra.” Jag stannade upp och berättade om biljetthändelsen en stund tidigare och köpte sedan plattan Barn Doors and Concrete Floors omgående.

Att två personer nämnde denna artist inom loppet av en kvart var väldigt märkligt och när jag kom hem så föll jag pladask, framför allt för låten ”Baltimore”. Spelningen på båten S/S Marieholm nedanför operan några dagar senare var magisk. Det är fortfarande en av de allra bästa spelningar jag har upplevt i Göteborg.

Därefter såg jag Israel Nash, som han numera heter, några gånger – men senast jag såg honom är ganska länge sedan, så när det blev klart att hans Europaturné stannade i Utrecht och jag skulle vara där den dagen så var det klart att jag skulle se honom.

Kvällen inleddes strax före åtta i salen Pandora i TivoliVredenburg. Matthew Logan Vasquez, kanske mest känd från indierockbandet Delta Spirit, hade precis börjat spela när jag kom dit. Han bor numera i Oslo och han uppträdde ensam med sin akustiska gitarr och sång. Jag har sett honom på Pustervik tidigare, men minns inte i vilket sammanhang.

Det var drygt halvfullt i lokalen och publiken var fokuserad på hans fina låtar. Matthew Logan Vasquez är en synnerligen begåvad sångare och gitarrist. Spelningens höjdpunkt var ”Red Fish” och vi bjöds även bland annat på någon ny låt från ett kommande album samt en fin cover av Leonard Cohens ”The Old Revolution”.

Vid niotiden gick Israel Nash på scen med sina fyra medmusiker. På väggen ovanför trumsetet hängde ett stor skynke med texten ”Israel Nash” överst och ”Desert Folklore” nedanför. Däremellan fanns en stor sagogam avbildad som snyggt ändrade färg utifrån ljuset på scenen.

De inledde med ”Rolling On”, fortsatte med ”Lucky Ones” och det kändes som en dag på jobbet. Bandet spelade av låtarna och jag tror att det tog fem låtar innan Israel Nash började prata med publiken mellan låtarna och då började även spelningen få liv på ett helt annat sätt. Hans mellansnack handlade mycket om hans relation till Holland och att det var här han en gång i tiden gjorde sin första spelning i Europa (2009). Det var verkligen många fina känslor mellan honom och publiken.

Spelningen växte mer och mer och i slutet hade den vuxit ordentligt. Avslutningen var magnifik med ”Goodbye Ghost” och ”Mansions” som lät fantastiskt bra. Den stora publiken jublade och applåderade och det blev, trots den lite tröga starten, en riktigt fin spelning som sammanfattades efter drygt en timme.

Det blev så klart extranummer och Israel Nash kom in med en akustisk gitarr och tillsammans med pianisten inledde de ”Baltimore”. På något sätt kastades jag tillbaka i tiden, tillbaka till den där magiska kvällen på båten nedanför operan den där mörka septemberkvällen för så länge sedan.

Men så kom jag tillbaka till Utrecht denna måndagskväll där Israel Nash nu stod på en mycket större scen, med åtta strålkastare som spred vitt ljus över scenen och gamen i bakgrunden var färgad i varmt rött. Det var oerhört vackert och väldigt fint att se Israel Nash i denna miljö där hans musik har banat väg för en karriär bland mycket större scener än när jag såg honom första gången. ”Baltimore” i denna nakna version lät fantastiskt bra. Det blev kvällens största jubel och jag insåg, inte förvånad, att jag inte var ensam om att gilla den låten.

Efter den var det dags för övriga musiker att komma in igen och de inledde med ackorden till Crosby, Stills, Nash & Young-låten ”Ohio” och det kändes verkligen inte oväntat att Israel Nash valde att spela en låt skriven av Neil Young. Det har han gjort sedan starten och den kanske finaste covern är ”Revolution Blues” som finns på en liveskiva, inspelad i just Holland våren 2011. ”Ohio” lät också strålande och det kändes som att hela lokalen gungade. Det hela avslutades med en lång och fin version av ”Rain Plans” i vackert lila och rött ljus.

Jag lämnade TivoliVredenburg, promenerade ut i den sena novemberkvällen och tog en kort omväg till kanalen Oudegracht som glittrade vackert i lyktstolparnas sken. ”Baltimore” fortsatte i mitt huvud och jag hade en väldigt fin stund.

Israel Nash passerar Sverige under sin turné senare i veckan och spelar på Debaser i Stockholm på torsdag och KB i Malmö på lördag. Det blir utan tvekan veckans musiktips från mig i Holland.