We Float: ”Några av låtarna har tagit tre år att färdigställa”

När jag möter upp Anne Marte Eggen, låtskrivare och basist i We Float, för en fika i centrala Malmö har hon basen med sig. Det förvånar mig inte, eftersom hon spelar bas i fler band och projekt än vad jag klarar av att hålla ordning på. Men vi återkommer till det.

We Float släppte sitt debutalbum Silence på Havtorn Records 2015. Musiken rör sig i gränslandet mellan pop och jazz utan att egentligen vara något av det, och det är lätt att ta till det något slitna uttrycket ”drömskt”. Oavsett så tycker jag inte We Float låter som något annat – de har hittat något eget.

Trots den lösa genretillhörigheten så nominerades We Float till priset som Årets grupp vid P2 Jazzkatten som delades ut i oktober. Bara det var en stor framgång, men ännu större blev det när de, i konkurrens med många tunga namn, till sin stora förvåning även vann priset.

Det kunde knappast kommit lägligare, eftersom bandets andra album What’s Really Real redan var färdigt och bara väntade på att ges ut. Förväntningarna var höga inför släppet 9 november, efter några väldigt imponerande singlar och med facit i hand så kan jag bara se att We Float kommer att nå ännu större framgångar. What’s Really Real är en fantastisk skiva, en av årets absolut starkaste.

Förutom Anne Marte består We Float av Filip Bensefelt (trummor), Linda Bergström (sång) och Fanny Gunnarsson (klaviatur). På What’s Really Real har de i flera låtar även förstärkts med bland annat gitarr och blås.

Parallellt med bandet uppträder Anne Marte och Linda ibland även som We Float duo, med enbart sång och bas, och det var faktiskt så det började.

– Jag hade börjat skriva musik själv, för att jag kände att jag ville ha ett eget projekt. Jag började skriva låtar och frågade Linda, som gick i min klass (på musikhögskolan i Malmö, förf anm), och då började vi spela ihop. Det var 2013.

”Kvartetten har dragit åt ett annat håll, mer åt pop och en del av det skulle inte passa lika bra i en kyrka”

– Senare kände jag att det vore fint att testa med lite större sättning och då frågade jag Filip och Fanny som också gick på skolan men i andra klasser om de ville vara med och prova. Och då spelade vi samma låtar men i andra arrangemang.

We Float spelar fortfarande som duo ibland och jag undrar över likheter och olikheter mellan de båda inriktningarna.

– Det är som två olika grejer. Några låtar är samma men i olika arrangemang. Senaste året har vi spelat en del i kyrkor och då blir det mer meditativt och fungerar bra med duo. Kvartetten har dragit åt ett annat håll, mer åt pop och en del av det skulle inte passa lika bra i en kyrka. Vilket vi spelar med beror på vad det är för ställe och sammanhang.

Foto: Festivalphoto.net, Felix Johnny

Från duo till kvartett och på nya skivan alltså även gitarr och blås. Jag kan inte låta bli att fundera kring vilka visioner Anne Marte haft och har kring We Floats utveckling. Och hur det kommer bli när de spelar live.

– Det är inte någon medveten plan. Jag har suttit vid datorn och pillat och tänkt pålägg och sedan tagit in gäster för att hitta den ljudbilden. Vi har jobbat mot att det ska bli en skiva och ibland tänkt att det kanske inte skulle funka live. Men det vore jättekul att spela med blås när det funkar. Har vi möjlighet bjuder vi gärna in gäster.

We Floats låtar följer inte traditionella låtstrukturer med verser och refränger utan bygger vanligen på stämningar som byggs upp och ibland avslutas i rejäla crescendon. Det känns som att det är svårt som låtskrivare att ha den bilden av låtarna redan när man skriver dem så vi pratar lite om processen från idé till färdig låt.

”Ofta börjar det med att jag sitter vid pianot och får en idé och försöker utveckla den”

– Ofta börjar det med att jag sitter vid pianot och får en idé och försöker utveckla den. Och sen… tar det slut [skratt]. Och sen går jag tillbaka till den och tänker att nu har jag den delen och så får jag försöka komma på något annat. Det är lite klippa och klistra. På nya skivan har det varit mycket att jag har tagit en idé och spelat in väldigt basic hemma. Idéer som jag jobbar med ett tag, kommer tillbaka till och så vidare. Så några av låtarna har tagit tre år att få färdiga.

Kommer ni alla från jazzhållet?

– Filip gör inte det. Han har spelat mycket rnb och funk. Jag skulle egentligen inte säga att jag kommer från jazzhållet heller. Jag har pluggat det men det är inte det jag haft med mig från barndomen.

– Jag har funderat på det där med jazz. Det handlar om ett sätt att hantera musiken, att man inte måste spela exakt enligt planen utan kan sätta sin egen prägel på den. Det är nog det som gör att vår musik kan betraktas som jazz, den har en öppenhet som gör att den kan ta olika vägar.

Du berättade att du skriver låtarna på piano, trots att du är basist.

– Jag skriver en del på bas också. Men det är något med muskelminnet. Bas kan jag väldigt bra så jag hamnar lätt i samma mönster där. Piano är jag inte så bra på så det är lite mer upptäcktsfärd. Jag kan inte spela låtarna lika bra på piano men det är bra för att hitta nya vägar.

We Float vann alltså utmärkelsen ”Årets grupp” vid P2 Jazzkatten tidigare i år. Jag frågar Anne Marte vad en sån utmärkelse kan innebära.

– Det är svårt att säga vad det leder till eftersom det är så nytt, men det är ju ett erkännande. Och fler känner till en. Scenen är ju ganska Stockholmscentrerad annars. Men det är väldigt kul att vi får ett sådant pris eftersom vi inte spelar renodlad jazz, vissa kanske inte tycker att vi spelar det alls, och det är fint att de är så öppensinnade.

Kan det bli omvänt också, att ”jazzbranschen” nu förväntar sig att ni är ett jazzband när ni själva vill kunna ta vilken väg ni vill? Att det blir en press?

– Jag är inte så orolig vad folk ska tycka. Man får vända det till något positivt och visa att ”det här gör vi, kalla det vad ni vill”. Jag tycker inte alls att genrer är viktigt.

”Vår musik följer inte en traditionell popform med vers, refräng, vers, refräng”

Jag skulle säga att tankesättet och låtstrukturerna hämtar inspiration från jazz, men soundet är mer pop.

– Ja, det håller jag med om. Men sen kan man ju fråga sig vad pop är för något, det är också en stor fråga. Men som du var inne på – vår musik följer inte en traditionell popform med vers, refräng, vers, refräng.

I motiveringen vid P2 Jazzkatten stod att er musik rör sig ”på gränsen mellan dröm och vakenhet” – jag tycker det är en utmärkt beskrivning. Är det en känsla du utgår från när du skriver musiken?

– Jag har egentligen inte aktivt tänkt att det ska vara så drömskt, men det har nog blivit så. Sen har vi valt ut låtar som ska passa på skivan och vad den röda tråden är, och då har det ju blivit bland annat det. Titeln What’s Really Real var ”vad är sant, min egen upplevelse eller vad någon annan tycker”. ”Run” är ju egentligen en breakup-historia men jag vill att folk ska kunna tolka det hur de vill, att det kan vara en längtan efter något annat. ”REM” är också en längtan efter något annat i form av en dröm. Om man ska tänka något tema så är det nog det.

Något som fascinerar med We Float är hur de får ihop sin logistik. När jag påpekar att Anne Marte själv spelar i åtminstone sex olika band skrattar hon och säger försynt.

– Det är nog några till faktiskt.

Anne Marte spelar även i Cure-a-Phobia (experimentell pop), Ljom (folkmusik), Eka Trio (jazz), Pahaska (jazz/folk), Traveling John (pop) och ytterligare några projekt. Filip spelar även funk och rnb, Linda sjunger i en vokalkvartett och Fanny har sin egen jazzkvartett. De breda erfarenheterna gör inte bara musikerna väldigt skickliga och dynamiska, det kan också förklara varför We Float inte låter som något annat. Men framför allt undrar jag hur de får ihop sina scheman.

– Bra fråga. För min del försöker jag säga ja till det mesta. Och ofta är det lite olika hur aktiva projekten är vid en viss tid så alla är inte igång hela tiden. Men när det är flera av projekten som ska släppa skiva samtidigt blir det ganska mycket.

We Float har releasekonsert, med gäster, på Inkonst i Malmö 26 november.