Det är alltid lika roligt när man får ett musiktips, och första gången jag hörde talas om Greta Van Fleet var när jag fick namnet nedskrivet på en gul Post-it-lapp. Det var nära att jag glömde bort lappen, men jag är väldigt glad att jag inte gjorde det. Tipsaren beskrev bandet som ”likt Led Zeppelin”och Zeppelin har i stort sett följt med mig i skivsamlingen genom hela livet. Av oklar anledning var jag ändå skeptisk, men när jag startade första låten (”Safari Song”) på fjolårets dubbel-EP From the Fires höll jag på att ramla omkull. Det lät fantastiskt och jag är säker på att det hade gått att lura människor att tro att det var en okänd låt med just Led Zeppelin. Samtidigt gör kvartetten sin helt egna grej och skriver otroliga låtar, så jag vill inte på något sätt lura någon att tro att detta är någon form av Zeppelinkopia.
Greta Van Fleet består av de tre bröderna Josh, Jake och Sam Kiszka samt trummisen Danny Wagner och de kommer från Frankenmuth, Michigan. Samtliga är i tjugoårsåldern och karriären har gått spikrakt uppåt och de är just nu ute på en världsturné som inte verkar ta slut förrän i maj nästa år.
Bandet bokades från början till Berns i Stockholm, men sålde slut tämligen snabbt och då flyttades spelningen till Annexet och sålde slut snabbt igen. Det var därmed en fullsatt konsertlokal som tog emot bandet denna söndagskväll. Bandet gick på scen strax före halv tio och inledde med att kasta ut blommor till publiken till tonerna av David Ruffins ”My Whole World Ended (The Moment You Left Me).”
Greta Van Fleet inledde med ”Brave New World” som dessvärre tog slut precis när den hade kommit igång. Det blev en märkligt kort version av låten i blått sken. Den följdes upp med ”Highway Tune” och det lyfte väl inte riktigt i början. ”Edge of Darkness” som tredje låt lyfte däremot rejält och vi fick en fantastisk version med ett långt och härligt gitarrsolo där Jake Kiszka stundtals spelade med sin Gibson SG bakom nacken. Sedan fortsatte det i huvudsak på inslagen linje med ”Flower Power” med en särskilt snygg orgelavslutning. Just då var det helt omöjligt att inte tänka lite på Led Zeppelins ”Your Time is Gonna Come”, men det var faktiskt en av få gånger jag funderade på de legendariska britterna under hela spelningen. Jag tror att det beror på att Greta Van Fleet helt enkelt var så skickliga och gjorde sina egna låtar på deras eget sätt.
Vi bjöds även på några covers och Howlin’ Wolfs ”Evil” värmde mitt gamla blueshjärta särskilt. Konserten avslutades med ”When the Curtain Falls” efter ungefär en timme. Det blev så klart även extranummer och först ut var ”Black Smoke Rising” i gulrött sken som snyggt övergick till lila innan allt avslutades med ”Safari Song” som tyvärr plötsligt stördes av ett trumsolo.
Sammanfattningsvis var det en bra spelning även om det fanns låtar som inte riktigt nådde mina förväntningar. Jag är övertygad om att detta band kommer att stå på mycket större scener i framtiden och frågan är hur stora de kan bli? Deras debutalbum Anthem of the Peaceful Army släpptes tidigare i år och är en av de bästa plattor jag har hört på senare år och konsertsalar i denna storleken säljer de lätt slut redan nu på många ställen i världen.
Greta Van Fleet lämnade Stockholm och åkte mot Köpenhamn för en spelning under måndagskvällen och Europadelen av turnén avslutas i England i nästa vecka, men de kommer tillbaka till Europa redan i februari igen. Då finns tyvärr inga datum i Norden, men om man är intresserad av en weekendresa till någon stad söderut i Europa hade jag snabbt sneglat på Greta Van Fleets turnéprogram i alla fall.
