Magnus Ugglas 10 bästa låtar

Foto: Adrian Pehrson/Rockfoto

Med anledning av att Magnus Uggla är dubbelt aktuell med krogshowen Varning på stan nu mår kungen i baren illa igen och samlingsboxen Tänk innanför boxen… listas här hans tio bästa låtar från hans över fyrtioåriga karriär.

1. ”Sommartid” (Remixen, 1981)

Magnus Ugglas genom tiderna bästa låt gömmer sig som något slags bonusspår på liveskivan Godkänd pirat. ”Sommartid” släpptes ursprungligen 1976 och blev Ugglas första – men långt ifrån sista – hit.

Vad som på skivan marknadsförs som en remix är i själva verket en nyinspelning i vilken whah-whah-gitarrerna, funkbasen och de samplade motorcykeljuden (!) är ersatta med trummaskin, syntbas, marimba och sparsmakad reverbgitarr. Över detta sjunger en teatralt loj Uggla om att ”ta sin Harley in till city”, gå på popfestival med ”jordens hålligång” och därefter ”röka ner sig framåt natten”. Det är osäkert om Uggla och hans medmusiker visste vad de experimenterade fram, ty idag låter produktionen snarare som en Little Jinder-b-sida än en typisk Uggla-rökare.

Resultatet blev hur som helst en perfekt sommarsingel som fullkomligt pulveriserar genrekonkurrenter såsom ”Sommartider” och ”Sommaren är kort”.

2. ”Hallå” (1975)

Att ”Hallå” inleder Magnus Ugglas debutalbum Om Bobbo Viking kan såhär i efterhand ses som något av en programförklaring. Att man kunde göra svenskspråkig glamrock inspirerad av David Bowies och Marc Bolans glittersminkade scenpersonor tycktes ingen annan ha kommit på och det var få som förstod sig på Ugglas första skiva. Till exempel skrev Dagens Nyheter att ”Originellt är det förvisso. Förhoppningsvis förblir det unikt”.

Men även om man inte kan identifiera sig med de queera popoffer som figurerar på albumet är ”Hallå” en näst intill perfekt poplåt i all sin enkelhet.

3. ”Johnny the rucker” (1979)

Att ”Johnny the rucker” kom sist i Melodifestivalen 1979 kan i efterhand bara förklaras av att svenska folket drabbades av ett kollektivt hjärnsläpp den 17 februari 1979. Visst, Ted Gärdestads ”Satellit” var kanske en värdig vinnare och kanske borde inte Uggla ha klätt sig i en komiskt tajt lila leopardtopp, men vem minns egentligen Pontus Platins ”Nattens sång” eller Timjans ”En egen fela”?

Att med god marginal torska i Sveriges största tv-underhållning tycktes emellertid inte bekymra Magnus Uggla Band nämnvärt. EP:n Magnus Uggla Band sjunger schlagers förseddes nämligen med ett klistermärke som i sann Uggla-anda stolt och ironiskt deklarerade ”sist i Melodifestivalen!”. Skrattar bäst som skrattar sist.

4. ”Vittring” (1978)

Det sägs att Vittring, uppföljaren till Magnus Ugglas genombrottsskiva Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, floppade rejält då den släpptes. Vilket kanske inte är så konstigt då det spelades in under extrem tidspress med ett importerat punkband från England som kompmusiker.

Ändå återfinns där några odödliga och starka låtar – såsom titelspåret, ”Asfaltsbarn” och den för sin tid kontroversiella homohyllningen ”Åh, han kysste mig”. Och visst är det svårt att sitta still när Uggla fullkomligen spottar ut rader som ”allting som jag vill kan jag göra” och ”om man är positiv som fan så går allting bra”?

5. ”1:a gången” (1993)

Från Alla får påsar släpptes inte mindre än sju (!) singlar som alla blev mer eller mindre hits – däribland ”Fyra sekunder”, ”Trubaduren”, ”Dansar aldrig nykter” och ”Första gången”. Den sistnämnda är en naken och ovanligt uppriktig kärleksförklaring adresserad Magnus Ugglas dotter.

Här finns inga spår av ironi eller satir. Istället beskriver han skört och målande vemodet i att se sitt barn växa upp med allt vad det innebär – sorger, besvikelser och obesvarad kärlek. ”1:a gången” är minst lika hjärtskärande och öm som andra låtar i sin genre, såsom Thåströms ”Stjärna som är din” eller Kajsa Grytts ”Vad har jag gjort?”.

6. ”Varning på stan” (1977)

”Varning på stan” har med tiden växt sig större än sig själv, blivit ett fenomen om man så vill. Visst, man kan ha synpunkter på hur Uggla i låten benämner kvinnor som ”biffar” eller att det har ”blivit en sport” att ”ragga brudar”, men faktum kvarstår att det är en extraordinärt kraftfull och brutalt ärlig punklåt i all sin anspråkslöshet.

Den besitter helt enkelt en kompromisslöshet som annars är, och framförallt var, ovanlig i popmusik. Det är som Uggla inte har något val, skiten måste bara ut! Och det fort. Likt ett skenande tåg utan nödbroms dundrar Uggla och hans medmusiker längs en fiktiv storstadsallé och ingen, allra minst dörrsluskarna, kan stoppa dem. Lägg därtill en fantastisk komposition med ett lika fantastiskt arrangemang. Let’s go ner på stan!

7. ”Kung för en dag” (1997)

Världens bästa låt om att få lön.

8. ”Centrumhets” (1980)

”Centrumhets” – från albumet Den ljusnande framtid är vår – är egentligen en översättning på Nick Gliders ”Metro Jets” från 1979. I Ugglas version är ”the downtown girls” och ”the city cats” utbytta mot raggare och istället för att rulla hatt i innerstan är spelplatsen förlagd till en anonym folkparken. Scenerna är emellertid desamma och översättningen är en av skivans bästa spår.

Enligt ryktet ska låten ha gått varm i Ulf Lundells turnébuss under 80-talet (under 90-talet var det istället Hassan-busringningar som spelades i den lundellska turnébussen).

9. ”Asfaltbarn” (1978)

En av Magnus Ugglas många, och kanske bästa, kärleksförklaringar till Stockholm. Berättaren förklarar pedagogiskt hur man som asfaltsbarn blir ”galen om man är borta i mer än en timme från stan” och redogör hur ”pumpen” är nära att lägga av då man spenderar en vecka på landet. Det är först när tåget återigen glider in på centralen som berättaren ”känner lugnet i kroppen komma tillbaks”.

I låtens klimax lackar Uggla på alla som ”smutskastar city” och deklarerar hur han älskar Brogatan, Hamngatan, Stureplan, Söders Höjder och ”tamejfan hela stan”. Allt detta till hungriga taggtrådsgitarrer, ivrigt hamrande piano och virvlande orgel på ynka två och en halv minut.

10. ”En sista dans” (1997)

Tänk dig att man är på ett mellanstadiedisko. Man har sett fram emot den här kvällen i flera veckor, ja kanske rentav månader. Kvällen till ära har man tagit på sig sin snyggaste klänning/tröja/skjorta/keps och ens enda egentliga mål är att bjuda upp den där söta i parallellklassen som man har haft span på hela terminen. Ändå står man och trycker i ena hörnet med några kompisar, på behörigt avstånd från chips- och popcornskålarna, och intalar sig själv att ”nästa låt, då jävlar”.

Men låtarna och tiden passerar snabbare än planerat och plötsligt ropar någon förälder att det nu är ”sista dansen”. Man lyckas ändå ta mod till sig, stapplar likt Bambi på hal is fram till den där söta i parallellklassen när någon som heter typ Mange eller Jessica som från ingenstans glider fram och norpar ens crush mitt framför näsan på en. Så istället backar man skamset tillbaka till den nu tomma chipsskålen.

På vägen hem tänker man att ”nästa disko, då jävlar”, men vet innerst inne att det troligtvis kommer sluta likadant. Den känslan är ”En sista dans”.

Spellista med samtliga 10 spår: