Arkivbild. Foto: Viktor Wallström/Rockfoto
Det finns en del låtar som fastnar för alltid och ”Los Angeles” med Phosphorescent är precis ett sådant spår. Låten avslutar albumet Here’s To Taking It Easy från 2010 och jag hörde den live första gången under hösten samma år, på Pusterviks ovanvåning.
Därefter har jag haft förmånen att få njuta av den live den åtskilliga gånger. När Phosphorescent spelade på Primavera Sound i Barcelona 2011 inledde de med ”Los Angeles” i eftermiddagssolskenet och 2013 på samma ställe, men på annan scen, avslutade de med den i kvällsmörkret. Jag har hört ”Los Angeles” på Way Out West i Slottsskogen och när Matthew Houck gjorde en solospelning på Debaser i Malmö 2012 fick vi i publiken köra i fullmånens sken på uteserveringen. Det var fantastiskt.
Phosphorescent är aktuell med albumet C’est La Vie och passade på att passera Pustervik i tisdags. Numera är Pustervik ombyggt så spelningen skedde i stora salen, som var fullsatt. Det var en härlig kväll och bandet inledde med ”New Birth In New England” vid niotiden. Det lät jättefint och publiken var med på noterna från början.
Spelningen handlade väldigt mycket om senaste albumet och vi fick bland annat höra vackra ”My Beautyful Boy” och favoriten ”Christmas Down Under” från den plattan – och de nya låtarna lät utmärkta live. Det långa och tunga instrumentalpartiet i ”Around the Horn” fick överraskande tankarna att sväva iväg till någon krautspelning, men därefter återgick det till det normala igen.
Matthew Houck inledde sin musikkarriär i Athens, Georgia och han har en speciell röst som ger hans snygga rocklåtar en särskild glans. Konserten avslutades med ”These Rocks”, där detta kanske framgick tydligast under konserten.
Publiken jublade och det blev så klart extranummer. Först ut var underbara ”Wolves” med bara Matthew Houck och en gitarr. Den följdes upp på samma sätt med ”C’est La Vie No. 2” och därefter kom hela bandet tillbaka och de avslutade med en väldigt fin version av ”Song for Zula” och ”Ride On/Right On”. Därefter var det slut.
Det kändes lite konstigt att lämna Pustervik utan att ha hört ”Los Angeles”, men jag visste att den kvällen skulle komma, förr eller senare. Spelningen var så bra även utan en av mina absoluta favoritlåtar från 2010-talet så, bortsett från att det kändes lite konstigt, så gjorde det inte så mycket.
Jag lämnade ändå Pustervik mer än nöjd och gav mig ut i den göteborgska höstkvällen.
