Anna Charlotta Gunnarson och Christel Valsinger i popduon 500 mil är aktuella med sitt debutalbum Åska. I samband med årsdagen av #metoo-rörelsens födelse släppte de en av skivans låtar – balladen ”Assistenten” – som singel. HYMN blev nyfikna.
Hur kommer det sig att ni väljer att släppa låten just nu, ett år efter #metoo-rörelsens början?
AC: – Det kändes självklart, som en hyllning. ”Assistenten” är ju en typisk #metoo-historia, om det lågintensiva förtrycket som många tjejer upplever. Att vara ung assistent till en äldre man som oavbrutet flyttar gränserna efter eget behag, det är så utsatt.
”I det här fallet handlar låten lika mycket om gubbens beteende, som att stödet för huvudpersonen försvinner”
– #Metoo handlar ju inte bara om fysiska övergrepp utan om att tjejer tidigt lär sig parera allt från patetiska inviter till felplacerade händer. När ska man säga ifrån, när ska man låta det passera, för självkänslan, för karriärens skull? I det här fallet handlar låten lika mycket om gubbens beteende, som att stödet för huvudpersonen försvinner vid skarpt läge. Jag skrev texten redan våren 2017, innan #metoo briserade. Vi har förresten en annan låt på skivan som hänger ihop med singeln. Den heter ”I oktober”.
Tycker ni att det skett nån positiv förändring för kvinnor och då speciellt i musikbranschen i och med #metoo?
AC: – Nog är det en liten maktförskjutning på gång. Många fler kvinnliga musiker hörs i debatten nu och allt fler är intresserade av att styra över sitt eget material. Fler orkestrar i tv är mixade, vilket gör att publiken vänjer sig vid att kvinnor spelar instrument. Sen är ju topplistan fortfarande extremt manligt kodad och det är tjejerna som först åker ur Idol etc. Och sliskiga tjuvnyp försvinner inte i första taget …
C: – Jag tycker att det känns som att frågan tas på allvar i stora delar av musikbranschen. Organisationen Musiksverige har gjort jämställdhet till sin mest prioriterade fråga. Skivbolag och förlag ser över sin representation, nätverk som Upfront, EQ Loves Music och Popkollo lyfter producenter och låtskrivare som identifierar sig som kvinnor. Nu gäller det att fortsätta hålla samtalet igång!
Det är en låt med en oerhört stark text – hur fixar man att framför en sån låt live?
AC: – Det är just det, att budskapet är så viktigt, som gör att man fixar det. Det känns bra att påminna om att förtryck inte bara sker med stora åthävor, därför har vi också jobbat med de små åthävorna i uttrycket. Jag har själv alltid varit en sån som säger ifrån som fan, så det är härligt att ta ner det lite.
I helgen var ni förband till Docenterna – känslor efter det?
C: – Både vi och bandet som backar oss på scenen hade en toppenkväll! Så fint av Docenterna att låna ut sin entusiastiska publik och även sitt kravallstaket till oss. Det blev en magisk stund.
”Jag vet flera band som startat de senaste åren med 500 mil som inspiration”
AC: – Jag är fortfarande glad. Ljudet på ombyggda Klubb Nalen var otroligt bra och det var roligt att så många nya fans kom fram efteråt. Det är en hel del som blir sådär jätteglada över att vi gör poplåtar om annat än att vara 20 år och kär/olycklig. Jag vet flera band som startat de senaste åren med 500 mil som inspiration. En kvinna strax över 50 började ta gitarrlektioner för någon månad sedan: ”För att ni gjort mig så sugen.”
Vad händer annars framöver för 500 mil?
AC: – Vi spelar på Scalateatern i Stockholm 27/10, när Club Platypus och Loud Grrrl Sthlm arrangerar indiekväll, och vi får sällskap av brittiska Catenary Wires. Längre fram spelar vi på Nefertiti i Göteborg och Skylten i Linköping. Och så kommer det en remix så småningom.
C: – Och förhoppningsvis en oväntad duett!
