Hot Snakes på Pustervik – söndagsmagi på alla sätt

Björkarna vajade vackert gula i vinden och oktobervärmen kämpade sig fortfarande kvar på Västkusten. Det var söndagskväll och en härligt vacker solnedgång över Nordre älv vid Kungälv när jag åkte söderut genom Bohuslän. Det var dags att avsluta helgen med konsert på Pustervik i Göteborg.

På programmet stod tunga Hot Snakes som hade sin storhetsperiod under första halvan av 2000-talet och splittrades därefter. De återupptog dock karriären i början av 2010-talet och släppte, lite oväntat, ny platta på Sub Pop i våras. Jericho Sirens innehåller flera riktigt bra spår och är ett album som visar att bandet är tillbaka på allvar.

Det var, som alltid, trevlig stämning på Pustervik och först ut, vid åttatiden, var Pablo Matisse som nyligen släppte den väldigt fina EP:n Wasting Light. Bandet innehåller väldigt rutinerade musiker från bland annat favoriterna Division of Laura Lee. Spelningen handlade inledningsvis mycket om låtar från nya EP:n där briljanta ”How You Act” lyste skarpast och förde tankarna till fina Hüsker Dü.

I övrigt blev det en väldigt energirik halvtimme. Vissa band har en särskild förmåga att skapa något alldeles extra av andras låtar och Fugazi-covern ”I’m So Tired” gjordes rivig och strålande. ”Wasting Light” spelades i slutet och allt avslutades med en blytung cover av Bob Hund-klassikern ”Allt på ett kort”. Wow!

Klockan hade precis passerat nio när Hot Snakes gick på scen. Rick Froberg sa, kort och gott, att de kom från San Diego, California och sedan bar det av. De skapade en våldsam ljudmatta från början och det lät riktigt bra. En person i publiken fick även agera fotstöd till John Reis under ”Who Died” och energin flödade.

Rick Frobergs röst skar genom lokalen och det blev en hel del nya låtar från Jericho Sirens där framför allt titelspåret, ”Six Wave Hold-Down” och ”I Need a Doctor” stack ut. Bland de äldre låtarna var det framför allt ”Suicide Invoice” och ””No Hands” i slutet som främst utmärkte sig, men det var genomgående en strålande konsert. Det blev så klart även extranummer och bland dessa var det främst ”Plenty for All” som lyste klarast.

Jag hade turen att se Drive Like Jehu under NOS Primavera Sound i Porto 2016. Det var en lika bra spelning som den vi bjöds på denna kväll och vi får väl se om det blir någon spelning med Pitchfork också någon gång i framtiden så att cirkeln sluts [Reis och Froberg har spelat i samtliga dessa tre band, red. anm].

Fyra orange lampor lyste från sidan av scenen och i övrigt var det ljus belysning som strålade mot de fyra musikerna på scenen. Natthimlen glittrade i stjärnglansen en stund senare i Bohuslän och en kattuggla skrek i fjärran. Söndagsmagi på alla sätt.