
Den 9 november släpper Runtom Knuten sitt tredje album OM via alltid lika träffsäkra etiketten Lazy Octopus. Om man litar på det smakprov som kommit hittills rör det sig precis som förut om utmärkt garagerock på svenska. Johan Nilsson och Fredrik Atterfelt, som en gång grundade bandet, gästar idag i HYMNs format 5 låtar.
En låt som varit viktig för mig under 2018:
Fredrik: – Jag gifte mig i september och hade Primal Screams ”Movin’ On Up” som utgångsmusik. Ville överraska min fru med att själv sjunga den till henne. Våndades en del inför hur detta skulle gå, men genomförde idén och det blev väldigt härligt. Kommer för alltid va ett starkt minne från 2018.
Johan: – Death – ”Politicians in My Eyes”. Valet…
Den här låten har en perfekt ljudbild:
Fredrik: – ”Come Together” med Beatles. Den ÄR perfekt.
Johan: – Svåraste frågan av dessa fem. Beror ju helt på vilket humör jag är på och den perfekta ljudbilden finns väl inom varje genre kanske? Förstår att om några år kommer jag säkert svara någon motown-låt här men det får vänta. En låt jag lyssnade mycket på i somras och tycker har en fet ljudbild är ”Dum Surfer” med King Krule.
En dag skulle jag vilja göra en cover på denna:
Fredrik: – Kjell Höglunds ”Genesarets sjö”. Underbar låt som det skulle gå att göra mycket kul med.
Johan: – ”Moon Over Marin” av Dead Kennedys. Kanske blir svårt att finna en svensk relevans till oljespill och krossade fiskar under mina fötter, men något borde det gå att krama ur denna gamla dänga. Vill bara främst få möjlighet att spela den live nån gång, för den är bäst.
En en mina första favoritlåtar:
Fredrik: – Ojoj, förmodligen ”Nu tar vi dom!” med Håkan Södergren och Ishockeylandslaget… eller nåt liknande. Men den valde jag inte riktigt själv egentligen. Räknat från när jag började lyssna mer intresserat, någon gång i lågstadiet när jag började samla favoriter på blandband, så skulle jag säga att en av de största favoriterna var Metallicas ”Creeping Death”. Gillar den fortfarande.
Johan: – ”Touch Too Much” av AC/DC. Jag var som barn galen i AC/DC. Jag hade väl samlat på mig ett gäng kassetter i 9-10 års åldern men AC/DC:s Highway to Hell var en av de första CDs jag köpte och jag fastnade främst för denna låt. Ville alltid somna till den av någon anledning. Minns att jag upplevde den aningen vemodig och drogs till det. Jag var väl en liten emo. Föga visste jag då att det bara var en låt i ordningen där Bon Scott åter igen var sprängkåt.
En riktig guilty pleasure:
Fredrik: – Haha! Här är det väl tanken att man ska välja något nördigt men ändå lite creddigt? Spotnicks ”Amapola” har en säregen samt lökig vibb som jag gillar. Dansband möter surfrock och någon form av spacerock. I alla fall så har de rymddräkter på sig.
Johan: – Någon av Sugababes. Det finns många låtar jag gillar med Sugababes, men den där första skivan var rätt fet ändå.