Det fanns en tid då alla spelningar på Pustervik ägde rum på ovanvåningen. Under senare delen av den perioden stod scenen längst in i lokalen ”till höger” och utmed den högra väggen fanns en lång bar. Jag är inte säker, men jag skulle tro att publikkapaciteten var runt 350 personer. I denna lokal såg jag Beach House live första gången – i en fullsatt konsertlokal.
Jag hade fått tips om duon från Baltimore, Maryland av en kompis; jag köpte biljett och införskaffade även nyligen släppta plattan Teen Dream, och fastnade hårt för de drömskt vackra psychpoplåtarna. Det var en tidig vårkväll som de spelade på Pustervik och det var magiskt. Om jag minns rätt så sa Victoria Legrand att vi skulle ta med oss den glittrande discobollen som hängde i taket som minne från den kvällen.
Idag hänger en discoboll högt upp i taket i stora klubben på Pustervik. Om det är samma som hängde på ovanvåningen före renoveringen vet jag inte, men jag tror det. Jag tänker ofta tillbaka till just den kvällen när jag ser discobollen nuförtiden.
Beach House fick sitt stora genombrott i samband med Teen Dream – och när jag sen såg dem under Primavera Sound i Barcelona några månader senare (2010) så var det så mycket folk framför deras scen att det nästan var omöjligt att röra sig.
Men tiden går, Beach House släppte sitt sjunde album i våras och besökte återigen Göteborg denna fredagskväll. Trädgår’n stod som värd, precis som när bandet var på besök i staden senast för ungefär tre år sedan, och det var slutsålt.
Först ut var dock göteborgska Melody Fields som släppte sitt strålande debutalbum inom psykedeliagenren tidigare i år. De lär till och med ha blivit handplockade som supportakt av Beach House! De sex musikerna gick på scen strax efter åtta, deras härligt gungiga låtar fick tankarna att snabbt sväva iväg till 1960-talets glansdagar och det där fina lugnet som ofta infinner sig hos mig under psykedeliska konserter dök upp nästan omgående.
Vi bjöds bland annat på låtarna ”Morning Sun”, ”Liberty” och ”Rain Man” i vackert grönt och blått sken. Instrumentalpartierna lyfte den halvtimmeslånga spelningen medan sångljudet inte var helt perfekt. Avslutande ”Run” var spelningens höjdpunkt och de få gånger trumpeten kom fram i instrumentalpartierna lyfte nästan byggnaden. Det ska bli mycket spännande att följa Melody Fields framöver.
Det blev en lagom lång paus och kvart över nio inledde Beach House sin konsert. Duon var förstärkt med trummis och de inledde med sköna ”Levitation” i en vacker vit och röd ljussättning i kombination med rök som var som godis för ögonen. Det var riktigt hög volym och ljudmattorna fyllde rummet med råge. Det lät strålande.
Låtar som ”PPP”, ”10 Mile Stereo” och ”Master of None” skapade fina pusselbitar i en större helhet och varje låt lindades in i en ljuvlig ljussättning med rök i kombination med något psykedeliskt mönster på den mäktiga väggen bakom musikerna. Det var ofta väldigt vackert. Och när underbara ”Wishes” spelades, så var scenen dunkelt belyst i rött, och Victoria Legrand lät håret sväva på sitt karaktäristiska vis som – tillsammans med den magiska sången – har gjort henne till den storslagna drömpopdrottning hon är.
I övrigt handlade spelningen mycket om låtar från senaste albumet och jag noterade sex låtar från den plattan, men skrev inte upp alla låtar som spelades. Höjdpunkterna bland dessa var ”Drunk in L.A.”, ”Dark Spring” och ”Lose Your Smile” som spelades live för första gången denna kväll, enligt Alex Scally.
Ungefär 90 minuter efter konserten inleddes tonade extranumret ”Dive” ut och det blixtrade i svart och vitt från scenen. Musikerna lämnade scenen som mörka skuggor och jag lämnade Trädgår’n väldigt nöjd. Beach House i detta forum är alltid en härlig upplevelse. Turnén fortsätter med spelning på Rockefeller i Oslo på söndag och rullar sedan vidare till bland annat Holland och England.
